Myndigheters tillsynsansvar

ÖFM och Länsstyrelsernas tillsyner



ÖFM ska tillse att gode män/vårdnadshavare sköter sina åtaganden gentemot huvudmännen enligt gällande regler och Länsstyrelserna övervaka att så sker, men tillsynsrutinerna är bristfälliga vilket innebär att det förtroende som ett förordnande som god man innebär kan missbrukas och ensamkommande minderåriga inte får det stöd som lagstiftaren avsett. Riksrevisionen har i en rapport, 2006 och vid en uppföljning, 2009 konstaterat att såväl länsstyrelsen som ÖFM har allvarliga brister i verksamheten.
Lagstiftningen på området beskriver uppdraget som god man för ensamkommande barn i allmänna ordalag utan att närmare beskriva åtaganden eller ange någon begränsning av antalet uppdrag. Nationellt samordnade anvisningar som tydliggör och beskriver åtaganden och begränsningar saknas. 



RGMV:s rekommendation:
Det är RGMV:s uppfattning att de åtaganden som SKL anser kan åläggas en god man kan ligga till grund för uppdraget och att antalet uppdrag begränsas till vad som kan anses vara rimligt utifrån dessa åtaganden. ÖFM samt Länsstyrelsernas tillsyner kan ta sin utgångspunkt i dessa åtaganden och begränsningar för att säkerställa att uppdraget inte missköts och att grundläggande krav på rättssäkerhet och likabehandling för ensamkommande minderåriga tillgodoses.

Inspektionen för vård och omsorg



Tillsyner av HVB är enligt RGMV:s mening ofullständiga vilket kan medföra att olämpliga boenden blir godkända trots att de inte uppfyller de krav som anges för verksamheten.
Ansvaret för tillsyner av HVB har tidigare legat på Länsstyrelserna och nu på Socialstyrelsen men från och med 1 juni 2013 är det den nya myndigheten, Inspektionen för vård och omsorg, ansvar. 
Idag finns olika former av boenden för minderåriga ensamkommande i kommunerna, ex. gruppboenden, HVB, familjehem och EBO. HVB-hemmen varierar i storlek från omkring 8 till 25 minderåriga i åldern 15 till 21 år. Kvaliteten på dessa boenden varierar oavsett om de drivs i kommunernas egen regi eller genom upphandling av entreprenörer. För samtliga gäller att Socialstyrelsens regler för HVB-hem. 
Det är en stor skillnad på den verksamhet som bedrivs på de HVB där ungdomar med någon form av social problematik, droger, kriminalitet, hemförhållanden placerats enligt SoL, LSS och LVU för att få vård och behandling och de HVB där ensamkommande minderåriga placerats för omsorg och tillsyn. Regelverket är dock detsamma och tillsynen sker utifrån samma kriterier. 
På HVB för ensamkommande minderåriga görs ingen åtskillnad mellan de som beviljats uppehållstillstånd, de som befinner sig i asylprocessen, eller fått beslut om avvisning eller vars ärenden handläggs enligt Dublinkonventionen. Till detta kan läggas minderåriga vars ålder ifrågasatts och åldersutredning pågår. 
Vi ser det som mycket olyckligt med denna blandning då detta också påverkar boendets verksamhet och resursanvändning och anser att minderåriga med uppehållstillstånd ska särskiljas från övriga HVB-hem.

RGMV:s rekommendation:

En översyn av boendeformerna kan innebära ett särskilt boende för de minderåriga under utredningsperioden. Sådana utredningsboenden skulle också kunna drivas i Röda Korsets regi. Danmark har använt denna modell och där bör finnas erfarenheter. 
Först efter beslut om beviljat uppehållstillstånd flyttar den minderårige till ett stadigvarande boende med relativt få platser och hemliknande förhållanden där integrationsprocessen påbörjas.
När det gäller tillsyn bör särskilda regler tillämpas för de HVB där ensamkommande minderåriga placerats. Kriterierna för tillsynen bör utökas för att förstärka och bättre tillgodose de boendes individuella behov. Exempelvis bör verksamheten hur man arbetar med integrationen få särskild uppmärksamhet. 
Sammanfattningsvis ska Socialstyrelsen alternativt den nya myndigheten enligt RGMV:s mening pröva om HVB som är avsett för ungdomar som omhändertagits enligt SoL, LSS och LVU, är en lämplig boendeform för ensamkommande minderåriga samt om det regelverk som omger verksamheten är tillämpligt då verksamheten omfattar en annan kategori unga människor än vad den ursprungligen varit tänkt för. 
Tillsynen ska även beakta huruvida den minderårigas behov utifrån vad som framkommer i den vårdplan som upprättas och den genomförandeplan som utformas i första hand gagnar den minderåriga eller om det är den upphandlade enhetens rutiner och intressen som är styrande.

Skolinspektionen



Enligt skollagen har nyanlända  elever samma rättigheter som svenska ungdomar med några få undantag som reglerar rätten till skolgång och utbildningens innehåll för bland annat ensamkommande minderåriga. 
Bortsätt från dessa undantag gäller alla skolförfattningar för  nyanlända elever.
Skolverket betonar att "speciellt betydelsefulla är de bestämmelser som gäller skolans likvärdighet, elevens tillgång till utbildning och särskilt stöd samt utbildningens anpassning till elevens individuella behov och förutsättningar." RGMV kan konstatera att det som skall vara på ett visst sätt inte alltid är det. Det finns stora olikheter i kvalitet och hur kommuner väljer att organisera utbildningen och de kommuner som följer Skollagen och erbjuder en bra utbildning är långt ifrån så många som de borde vara. 

RGMV:s rekommendation:
Det är RGMV:s uppfattning att Skolinspektionen genom olika åtgärder ska tillse att lagar och förordningar efterföljs så att nyanlända elever får den utbildning de har rätt till och är anpassad till om de ska stanna i Sverige eller inte.


Migrationsverket

MV:s arbete med att utse offentligt biträde till asylsökande har allvarliga brister, konstaterar Statskontoret i en rapport till regeringen. Bland annat genomförs inte lämplighetsbedömningen av biträdena på ett enhetligt sätt.


RGMV:s rekommendation:


RGMV delar Statskontoret uppfattning och stöder förslaget till en ny modell där Rättshjälpsmyndigheten får i uppdrag att utföra den grundläggande lämplighetsprövningen av sådana offentliga biträden som inte är advokater eller biträdande jurister. Men utifrån gode mäns erfarenheter är det RGMV:s uppfattning att lämplighetsprövningen även skall gälla advokater och biträdande jurister.  
MV skall åläggas att säkerställa att de som avses förordnas till offentliga biträden för ensamkommande minderårige och som upptas på biträdeslistor skall ha särskild lämplighet samt att gode män/vårdnadshavare ges möjlighet att medverka vid valet av offentligt biträde.
Den restriktiva inställning MV och de rättsliga instanserna har till byten av ett förordnat offentligt biträde bidrar enligt RGMV till en rättsosäkerhet och delar därför UNHCR:s uppfattning för att uppnå en kvalitetssäkring av den juridiska rådgivningen, att en panel upprättas bestående av representanter från MV och biträden som kan behandla klagomål från enskilda om bristande kvalitet på rådgivning eller lämplighet på biträde. I en sådan panel skall också en god man/vårdnadshavare ingå.

Back to Top