Tidsbegränsa statens offentliga utredningar, SOU

I dagarna lämnades två utredningar till lagrådet, Samordnaren för unga som varken arbetar eller studerar  och Samling för skolan - Nationell strategi för kunskap och likvärdighet. Båda utredningarna har pågått cirka tre år vilket inneburit att de omständigheter som föranledde utredningarna  och kan anses varit angelägna att åtgärda   skjutits på framtiden. 

Samordnaren för unga som varken arbetar eller studerar SOU 2018:11 tillsattes  1 december 2015. Tilläggsdirektiv beslutades av regeringen den 6 oktober 2016 (Dir. 2016:82) och ytterligare ett tilläggsdirektiv beslutades av regeringen den 6 juli 2017 (Dir. 2017:81) Omkring 30 experter har 25 experter har anlitats i  utredningen.

 

Samling för skolan - Nationell strategi för kunskap och likvärdighetdir. 2015:35 tillsattes  den 1 april 2015 Tilläggsdirektiv beslutades av regeringen den 17 december 2015 (dir. 2015:140) och den 13 oktober 2016 (dir. 2016:86)

Omkring 60 experter har anlitats i utredningen, några har under utredningstiden entledigats andra har tillkommit.

Det är naturligtvis orimligt att utredningar ska ta så lång tid liksom att tilläggsdirektiv tillkommer under utredningens gång. RGMV anser att tiden för en utredning ska begränsas till högst ett år och  hållbara direktiv ges redan från början.

                                            2018-02-28       

 

 

 

Regeringskansliet

(Justitiedepartementet)

10333 Stockholm

 

 

 

 

Remissyttrande avseende SOU 2017:96 - Utvidgat hinder mot erkännande av utländska barnäktenskap

Ert dnr Ju 2017/090578/L2

 

RGMV uppskattar möjligheten att yttra sig och lämnar efter granskning följande kommentarer efter det att föreningens medlemmar getts tillfälle att lämna sypunkter. Ansvarig för yttrande är Johnny Samuelsson ordf. samt adjungerade ledamoten advokat Linn Öst Nori som utarbetat yttrandet.

 

Utredningens förslag i delbetänkandet presenterat i SOU 2017:96 avser att begränsa möjligheterna att erkänna utländska barnäktenskap i Sverige. I utredningens uppdrag ingick att lämna förslag till författningsändringar med innebörden att utländska barnäktenskap inte ska erkännas om någon av parterna var under 18 år när någon av dem kom till Sverige. Detta förslag skulle enligt direktivet presenteras oaktat om utredningen finner att detta är det lämpligaste sättet att begränsa möjligheterna till erkännanden av barnäktenskap ingångna i utlandet eller ej.

Huvudregeln i svensk rätt är att äktenskap som ingåtts utomlands och som är giltiga i det landet där äktenskapet ingicks, alternativt det land där makarna är medborgare eller har sin hemvist, ska vara giltigt till formen även i Sverige enligt IÄL 1 kap. 7 §. Undantag från denna huvudregel finns i IÄL 1 kap. 8a §. Förslaget i SOU 2017:96 utgörs av en ny punkt i IÄL 1 kap. 8a §, där det stadgas att ett äktenskap som ingåtts enligt utländsk lag inte erkänns i Sverige om någon av parterna var under 18 år när någon av dem kom till Sverige. Enligt utredningens förslag ska IÄL 1 kap. 8a § st. 2 lämnas oförändrad, vilket innebär att det även i förhållande till makarnas ålder kommer finnas en möjlighet att ändå erkänna äktenskapet om det föreligger synnerliga skäl.

Det föreslagna tillägget till IÄL 1 kap. 8a § skiljer sig från tidigare reglering på så sätt att det inte finns något krav på anknytning till Sverige vid tidpunkten för äktenskapets ingående för att äktenskapet inte ska erkännas med hänvisning till makarnas ålder. Visserligen krävs ingen särskild anknytning till Sverige för att neka ett erkännande av ett utländskt äktenskap med hänvisning till ordre public-bestämmelsen i IÄL 7 kap. 4 § som kan tillämpas på barnäktenskap, men denna bestämmelse ska tillämpas restriktivt och träffar vanligtvis inte barnäktenskap där makarna är över 15 år gamla.1 Av detta kan vi utläsa att att den föreslagna lagändring i IÄL framför allt kommer träffa äktenskap där en eller båda av makarna är över 15 men under 18 år gamla.

Att i större utsträckning förhindra att barnäktenskap ingångna utomlands erkänns i Sverige motiveras med att de svenska reglerna om äktenskapshinder är skyddsregler, och åldersgränsen är en skyddsregel till förmån för barn. Barnäktenskap riskerar barns rätt till utbildning samt är negativt ur en jämställdhetssynpunkt, och utredningen menar vidare att barn ska få vara barn, få gå i skolan och få leva i frihet från vuxenlivets ansvar.2 Att ingå och leva i äktenskap innan 18 års ålder är enligt utredningen ett hot mot dessa intressen.

Utredningen går igenom tänkbara negativa konsekvenser för den enskilde om ett ingånget äktenskap i utlandet inte erkänns i Sverige. Utöver de rent känslomässiga konsekvenserna av att inte få ett äktenskap erkänt nämns arv, bodelning, migrationsfrågor och vårdnad av barn som områden där det potentiellt kan uppstå problem. En annan aspekt som lyfts fram av utredningen är att det faktum att ett par anses vara ogifta i Sverige men gifta i något annat land, ett så kallat haltande äktenskap, i sig kan vara problematiskt och medföra olägenheter för den enskilde.3 Samtidigt menar utredningen att intresset av att skydda barn väger tyngre än ett upprätthållande av de äktenskapsrättsliga reglerna.4 I och med de övriga rättsregler som skyddar barn och barnets intressen finns i princip inget behov för barn att omfattas av ett äktenskaps rättsverkningar, med undantag för arvsrätten som utredningen menar är det enda område som inte tryggas av andra rättsregler.

Enligt RGMV:s mening är det något problematiskt att det riskerar att uppstå situationer där ett äktenskap inte erkänns i Sverige vilket leder till att en efterlevande make inte har någon arvsrätt, vilket kan lämna den efterlevande maken i en svår ekonomisk situation. Enligt utredningen blir inte

1 SOU 2017:96 s. 60, hänvisning till ex. MIG 2012:4. 2 SOU 2017:96 s. 98.
3 Se SOU 2017:96 s. 106.
4 SOU 2017:96 s. 17.

  

detta ett lika stort problem i just de fall som denna bestämmelse avser att träffa i och med att äktenskapet av naturliga skäl inte bestått under en så lång tid, vilket innebär att makarna inte inrättat sig efter äktenskapets rättsverkningar på samma sätt som ett par som varit gifta under en längre tid. Detta resonemang kan till viss del ifrågasättas enligt min mening. Om makarna ingår äktenskap och förutsätter att detta ska vara giltigt kan det argumenteras för att inrättandet efter att leva i äktenskap med alla de rättsliga konsekvenser det innebär inträder mycket snart, i och med att makarna vid äktenskapets ingående inte hade någon anledning att beakta svenska äktenskapsregler och därmed ingen anledning att överväga att äktenskapet skulle komma att betraktas som ogiltigt. Att inrätta sig efter äktenskapets rättsverkningar innebär mer än bara risken för att ena parten jobbar medan den andre stannar hemma för att exempelvis sköta hushållet. I ett sådant exempel finns det visst fog för utredningens argumentation, då de ekonomiska ojämlikheterna mellan parterna inte hinner växa sig så stora om äktenskapet inte varat under en lång tid, vilket gör att en avsaknad av bodelning inte blir lika problematisk för den part som inte tjänat några egna pengar under tiden. Övriga rättsliga följder av att ingå ett äktenskap torde dock makarna kunna sägas inrätta sig efter i princip omedelbart då makarna haft fullt fog att utgå från att de äktenskapsrättsliga reglerna gäller. Detta gäller exempelvis arvsfrågor samt även bodelning.

Utredningen lyfter fram att barnäktenskap är ett jämställdhetsproblem, och att ett icke-erkännande av ett ingånget barnäktenskap i många situationer syftar till att skydda en kvinnas frihet och jämlikhet.5 Det kan dock enligt RGMV:s mening lyftas fram en problematik gällande hur kvinnan i det enskilda äktenskapet verkligen hjälps av att äktenskapet inte erkänns. Som utredningen påpekar blir denna lagändring framför allt aktuell när det gäller äktenskap där en eller båda av makarna är 16-17 år gamla. De är alltså bara något år från att bli myndiga och därmed kunna gifta sig i Sverige. Det framgår inte av utredningens betänkande vad den önskvärda effekten av att äktenskapet inte erkänns är. Att äktenskapet inte erkänns torde i en del fall enbart få effekten att personerna i fråga väntar ett år, för att sedan gifta sig. Detta kan ses som positivt i och med att den svenska regleringen av äktenskapsålder upprätthålls för alla i landet bosatta personer. Samtidigt kan det diskuteras i vilken mån detta glapp på ett till två år, under vilka de tidigare makarna inte är gifta fram till att de kan lagligen gifta sig i Sverige, bidrar till målet om att låta barn vara barn samt ökad jämställdhet. Det diskuteras inte mer ingående huruvida det faktum att en person som kommer hit vid 16-17 års ålder och är gift är mindre trolig att påbörja samt fullfölja exempelvis gymnasiestudier jämfört med en ogift person som kommer till Sverige vid samma ålder.

Det kan även diskuteras hur utbrett problemet med barnäktenskap bland personer som kommer till Sverige från utlandet är. Utredningen hänvisar till siffror från Migrationsverket där 132 barn har befunnits vara gifta, även om utredningen tror att mörkertalet är stort.6 I folkbokföringen är färre personer än så registrerade som gifta samtidigt som de är under 18 år.7 Det är alltså oklart hur utbrett fenomenet barnäktenskap är i Sverige idag, och förekomsten av problemet torde vara en aspekt som ska vägas in i hur önskvärd en skärpning av erkännandereglerna är.

Sverige tillät så sent som 2014 svenska medborgare att ingå barnäktenskap. Det kan därmed förefalla som en drastisk omsvängning att inte erkänna äktenskap som ingåtts i utlandet i enlighet med de lagar och regler som gäller på orten där äktenskapet ingicks, i och med att svenska myndigheter för några år sedan kunde godkänna att svenska medborgare ingick sådana äktenskap. Problematiken i detta avseende kan liknas vid diskussionen kring ordre public-regler, nämligen att det kan ses som en politiskt känslig handling att inte upprätthålla utländska rättsregler i Sverige då det kan tolkas som ett underkännande av den utländska rättsordningen. Det kan därför argumenteras för att regler om att exempelvis inte erkänna äktenskap ingångna i utlandet endast bör omfatta fall där det skulle få närmast stötande resultat att upprätthålla äktenskapets rättsverkan. Enligt RGMV:s mening torde typfallen av detta vara äktenskap som ingåtts genom tvång samt barnäktenskap med yngre barn, vilket också är synen på ordre public-regeln gällande

5 SOU 2017:96 s. 120. 6 SOU 2017:96 s. 13. 7 SOU 2017:96 s. 13.

 

Borrby 2018-02-28

Johnny Samuelsson, ordf.

 

Tillsyn av stödboende

Beslut
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ställer följande krav på åtgärder:

O Nämnden ska säkerställa att de inskrivna i verksamheten har egna boenderum.

0 Nämnden ska säkerställa att verksamheten inte blandar målgrupper och att samtliga ungdomar som skrivs in tillhör verksamhetens målgrupp.

Nämnden ska senast den 24 april 2018 redovisa för IVO vilka åtgärder som nämnden vidtagit.

Om nämnden inte uppfyller de krav som lVO ställer i beslutet kan IVO komma att utfärda ett föreläggande. Föreläggandet kan vara förenat
med vite.

Skälen för beslutet
Tillsynen har huvudsakligen visat:

. Verksamhetens lokaler är inte ändamålsenliga då ungdomarna får dela rum.

0 Verksamheten tar vid behov emot akutplacerade ungdomar trots att det inte är stödboendets målgrupp.

. Personalens samlade kompetens är låg.
0 Verksamheten har inte sparat registerutdrag avseende en

personal som den anställt sedan föregående inspektion. . Verksamheten bör utveckla sin dokumentation av

lämplighetsbedömningar i samband med inskrivningar.
. Personal finns tillgänglig dygnet runt i nära anslutning till
ungdomarnas boenden.

Verksamhetens lokaler är inte ändamålsenliga då ungdomarnafår dela rum
IVO bedömer att delade boenderum i en stödboendeverksamhet inte är ändamålsenligt. Delade boenderum bidrar enligt IVO:s bedömning inte till att de placerade ungdomarna förbereds på ett självständigt liv vilket är syftet med placeringsforrnen stödboende. Även utifrån ungdomarnas rätt till integritet anser IVO att ungdomar som är placerade på stödboenden ska ha ett eget boenderum. Delade rum kan enligt IVO:s bedömning begränsa ungdomarnas möjlighet att sova ostört eller att göra andra aktiviteter ostört. Även ungdomarnas behov av trygghet och säkerhet är enligt IVO:s bedömning ett skäl till varför verksamheten behöver erbjuda ungdomarna egna boenderum. IVO anser att det utgör en risk att ungdomar får dela rum när det inte är självvalt och det inte finns en reell möjlighet för ungdomen att få ett eget boenderum. Med två boende i varje rum kan ungdomen inte heller låsa rummet för den andra personen. IVO vill påpeka att det inte finns hinder för att ungdomar som är placerade på ett stödboende delar utrymmen som till exempel kök och toalett i en gemensam lägenhet om det bedömslämpligt. Ett sådant stödboende förutsätter dock utifrån målgruppens behov att varje ungdom har ett eget boenderum.

Verksamheten har tolv platser, inklusive två akutplatser (se under nästa rubrik). De inskrivna bor i sammanlagt fyra lägenheter som är samlade i en huskropp på markplan. Det är tre lägenheter med två platser fördelade på ett rum och kök och en lägenhet med sex platser fördelade på tre rum och ett kök. Det finns även toalett, dusch och hall i varje lägenhet. Vid full beläggning bor det två ungdomar per rum.

I 1 kap. 1 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453), SoL, anges att socialtjänstens verksamhet ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.

Av 3 kap. 3 § socialtjänstförordningen (2001 :937), SoF framgår att verksamheten vid stödboenden ska bygga på förtroende för och samarbete med den enskilde och utformas så att vistelsen i boendet upplevs som meningsfull. Den enskildes integritet ska respekteras. De insatser som görs ska anpassas till den enskildes individuella behov och förutsättningar.

I6 kap. 1 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF—FS 2016256) om stödboende anges att den som bedriver verksamhet i form av stödboende ska se till att stödboendets lokaler utformas på ett sådant sätt att det bidrar till barns och ungas förberedelse för självständighet. Utformningen ska också tillgodose behovet av trygghet och säkerhet

för de barn och unga som ska placeras där.

Av 6kap. 2§ HSLF —FS2016256 följ er att stödboenden ska vara hemlika och bestå av rum för boende, utrymme för tillagning och intag av måltider samt rum för personlig hygien.

I allmänna råd till 6 kap. 2 § HSLF—FS 2016:56 anges att ett eget boende bör bestå av en egen lägenhet som den placerade disponerar. Om det bedöms lämpligt, kan dock ett eget boende utgöras av ett eget rum för boende och utrymmen som delas med andra barn eller unga som är placerade i stödboendet.

I 6 kap. 3 § HSLF-FS 2016:56 regleras att de egna boendena ska vara utformade med hänsyn tagen till den personliga integriteten. Barnet eller den unge ska kunna låsa lägenheten eller rummet för boende samt rummet för personlig hygien. Personalen ska dock vid behov kunnalåsa upp. Barnet eller den unge ska få information om i vilka situationer som personalen får låsa upp.

Verksamheten tar ibland emot akutplacerade ungdomar trots att det inte är stödboendets målgrupp.
IVO bedömer att det är otryggt för de placerade att olika målgrupper
kan blandas i verksamheten. I verksamheten finns två platser i en trerumslägenhet som är avsedda för ungdomar som har behov av akuta
placeringar. Vid full beläggning innebär det att två akutplacerade ungdomar kan placeras i ett gemensamt rum på tolv kvadratmeter och i samma lägenhet som har plats för ytterligare fyra ungdomar som tillhör stödboendets vanliga målgrupp. Att en ungdom placeras akut innebär som regel att socialtjänsten inte hunnit färdigställa utredningen om ungdomens aktuella situation och att den därmed saknar viktig kunskap att lämna över till verksamheten om ungdomens behov och förutsättningar. Som framgår under kommande rubrik är dessutom verksamhetens sammantagna kompetens låg vilket är ytterligare en riskfaktor när det gäller att de placerade barnen ska få en trygg ochsäker vård samt insatser med god kvalitet.

Vid inspektionen framkommer att verksamheten har haft en akutplacerad ungdom. Ungdomen var nyanländ till Sverige och socialtjänsten hade därmed inte hunnit utreda ungdomen. Ungdomen placerades akut inför en helg. Verksamheten satte in extrapersonal. Det blev enligt föreståndaren ingen bra placering men det var inget som drabbade de övriga ungdomarna. Ungdomen omplacerades kort efter placeringen och den lärdom verksamheten har dragit av det inträffadeär att snabbt sätta in extrapersonal vid akutplaceringar och att socialtjänsten behöver prioritera att akutplacerade snabbt ska få rätt hjälp.

I 3 kap 3 § SoL anges att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet. För utförande av uppgifter inom socialtjänsten ska det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.

Av 3 kap. 1 a SOF framgår att med ett stödboende avses en verksamhet inom socialtjänsten som tar emot enskilda i åldern 16-20 är i ett eget boende med individanpassat stöd.

Av förarbetena till den nya placeringsformen framgår att placering på stödboende är avsedd att vara en mindre ingripande placeringsforrn än placering på ett HVB. Vidare anges att det huvudsakliga syftet med stödboenden är att under trygga former träna och förbereda barnet eller den unge för ett självständigt boende och vuxenliv (prop. 2015/ 16:43 s. 36).

6 kap. l § HSLF-FS 2016256 anges att den som bedriver verksamhet i form av stödboende ska se till att stödboendets lokaler utformas på ett sådant sätt att det bidrar till barns och ungas förberedelse för självständighet. Utformningen ska också tillgodose behovet av trygghet och säkerhet för de barn och unga som ska placeras där.

Persona/ens sam/ade kompetens är låg
IVO bedömer att den samlade kompetensen i arbetsgruppen bör höjas. Tillsynen visar att endast en av de anställda har en minst tvåårig eftergymnasial utbildning.

Avseende personalens arbetslivserfarenhet samt möjlighet till arbetsledning och fortbildning visar tillsynen följ ande. Majoriteten av de anställda har cirka 1,5—2års erfarenhet av liknande arbete. Samordnaren som leder det dagliga arbetet finns tillgänglig i verksamheten och ger stöd till personalen. Föreståndaren finns tillgänglig i verksamheten vid behov annars per telefon och ger arbetsledning när personalen behöver det. Personalen har fått viss fortbildning och kommer kontinuerligt att få fortbildning med relevans för verksamheten.

I 8 kap. 2 § HSLF-FS 2016256 anges att personalen vid ett stödboende ska ha den utbildning, den erfarenhet och den personliga lämplighet
som behövs för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Personalens sammantagna kompetens vad gäller utbildning och erfarenheter ska ge förutsättningar för att möta de behov av stöd som målgruppen har och säkerställa en trygg och säker insats. Enligt det allmänna rådet till bestämmelsen bör personalen ha minst en tvåårig eftergymnasial utbildning. Flertalet bör ha en utbildning med inriktning mot socialt arbete, socialpedagogik eller beteendevetenskap.

Verksamheten har inte sparat registerutdrag för en personal som den anställt.
lVO bedömer att verksamheten har brustit då den inte har sparat utdrag eller kopia av utdrag av misstanke— och belastningsregister avseende en personal som den anställt sedan föregående inspektion. Verksamhetenhar dock kontrollerat registerutdragen före anställning för de sammanlagt två personal som den anställt sedan föregående inspektion.

I 1 § lagen (2007zl7l) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn anges att stödboenden inte får anställa en person före kontroll av personens misstanke— och belastningsregister. I 3 § anges att registerutdragen eller kopia därav ska bevaras under minst två år från det att anställningen påbörjades.

Då tillsynen visar att verksamheten har rutiner enligt ovannämnd lagstiftning och då föreståndaren intygar att den härefter kommer att följa sina rutiner ställer IVO inte krav på åtgärder.

Verksamheten kan utveckla sin dokumentation av lämplighetsbedömningar
lVO konstaterar att verksamheten gör lämplighetsbedömningar innan inskrivning och att den dokumenterar lämplighetsbedömningama. IVO anser dock att verksamheten kan förbättra sin dokumentation av lämplighetsbedömningarna. Detta då den del som rör om placeringen kan innebära negativ påverkan saknas i de lämplighets bedömningar som IVO tagit del av vid inspektionen. IVO anser att det hade varit särskilt viktigt i den bedömning som rör en ungdom med vissdrogproblematik som delar rum med en annan ungdom.

Enligt 3 kap. 11 § SOF, ska det vid inskrivningsbeslutet särskilt kontrolleras att hemmet eller boendet är lämpligt med hänsyn till den enskildes behov, ålder, utveckling, utbildning och personliga förhållanden i övrigt.

I 4 kap. 1 § HSLF-FS 2016 :56 anges att vid lämplighetsbedömningen enligt 3 kap. 11 § SOF ska den som beslutar om inskrivningen av ett barn eller en ung person vid ett stödboende utgå från socialnämndens bedömning och redogörelse för omständigheterna i övrigt kring barnet eller den unge.

I 2 § anges att vid lämplighetsbedömningen ska den som beslutar om inskrivning särskilt beakta hur barnets behov av stöd kan tillgodoses under trygga och säkra former med hänsyn tagen tillgången till personal, personalens kompetens och boendets utformning.

Om bedömningen avser en placering i ett eget boende som ligger nära andra boenden som ingår i verksamheten eller ett boende som med utrymmen som delas med andra barn eller unga som är placerade, ska det vidare beaktas om placeringen kan innebära negativ påverkan eller medföra kränkningar, våld eller övergrepp.

l 3 § anges att om ett stödboende bedöms lämpligt för ett barn eller en ung person, ska bedömningen dokumenteras.

Personal finns tillgänglig dygnet runt nära ungdomarnas boenden.
IVO bedömer att personalens tillgänglighet och placering ger förutsättningar för trygghet och säkerhet i verksamheten.

Vid inspektionen framkommer att verksamheten är bemannad dygnet runt med en till två personal. Personalen finns tillgänglig i en personallägenhet som ligger i nära anslutning till ungdomarnaslägenheter. Ungdomarna kan alltid kontakta personalen genom att ringa till personalen eller knacka på dörren till personallägenheten.

Av 7 kap. 3 § HSLF-F S 2016:56 framgår att personal (på stödboenden) ska vara tillgänglig dygnet runt och ska vid behov kunna infinna sig i

Vid inspektionen intervjuade lVO föreståndaren samt två personal (samordnaren samt enboendestödjare.) samt med en ungdom.    

Före inspektionen inhämtades uppgifter om bemanning och personalens kompetens. Vid inspektionen tog IVO del av verksamhetens tre senaste inskrivningsbeslut med tillhörande lämplighetsbedömningar.

IVO har efter inspektionen skickat inspektionsprotokollet för kommunicering till nämnden. Nämnden har den 28 november 2017 lämnat synpunkter till IVO som avser uppgifterna i protokollet.

Ytterligare information
IVO ska enligt 3 kap. 19 § SOF inspektera stödboenden för barn och unga minst en gång per år. Inspektionerna kan vara föranmälda eller oanmälda. Den som inspekterar verksamheten ska samtala med de barn och unga som samtycker till det.

 Stödboendet har tolv platser. Vid inspektionstillfället var sju ungdomar i åldern 17—18 år inskrivna i boendet.

Tämker kontakta överförmyndaren i min kommun och ställa frågor kring det snåla arvode kommunen betalar ut till god man.

Jag förväntar mig inte underverk. Jag vet att flera gode män i Leksand hoppat av för de tycker att arvodet är så lågt att man som god man blir den som betalar för resor och andra utlägg.

Så ska det inte vara. Ersättningen ska vara rimlig och korrekt i förhållande till vad som varit i uppdraget. God man ska ha skälig ersättning. Det tolkar jag som att jag ska få ersättning för;

nödvändiga resor jag gjort i uppdraget

ersättning för den tid jag lagt på uppdraget

ersättning mot redovisade kvitton i uppdraget 

Det måste nog förtydligas att det är personal på boendet eller inom socialtjänsten som skjutsar till sjukbesök, folkbokföring och besök hos advokat. Så fungerar det tyvärr inte idag i Leksands kommun.

I Leksands kommun har det blivit mer och mer av skjuts för mig som god man. Ett boende har förklaringar till varför man gör som man gör. Man vill inte skapa orättvisa mellan ungdomarna, säger man. Skjutsar man en ska man måste man skjutsa alla. 

 

Ja, det var lite kort om vad som händer här i snörika Dalarna. 

Vänlig hälsning

Birgitta Målar, länsombud i Dalarna

Kommuner får schablonersättning
Det nya ersättningssystemet innebär att kommunen får en schablonersättning på 1 350 kronor per dygn för mottagande av ensamkommande barn. För ensamkommande med uppehållstillstånd som fyllt 18 år får kommunen 750 kronor per dygn till och med vårterminen det år den unge fyller 20 år under förutsättning att han eller hon studerar. För asylsökande över 18 år får kommunen i normalfallet inte ersättning eftersom Migrationsverket ansvarar för att ordna boende för vuxna asylsökande. I det tidigare systemet fick kommunen i huvudsak ersättning antingen för överenskomna platser med 1 600 kronor per dygn om platsen inte var belagd. Utöver det fick kommunen i efterhand ansöka om ytterligare 300 kronor per dygn om platsen var belagd. För mottagande utöver de överenskomna platserna fick kommunerna ersättning för faktiska kostnader. Kommunen fick ersättning upp till 21 års ålder för dem som kommit som ensamkommande barn.

Det nya ersättningssystemet innebär att kommunen i genomsnitt får lägre ersättning per dygn jämfört med tidigare samt att kommunen inte får ersättning för outnyttjade platser. Detta innebär att kommunen får mindre pengar jämfört med tidigare. Eftersom kommunen inte längre får ersättning för faktiska kostnader och outnyttjade platser skapas drivkrafter för att hitta kostnadseffektiva lösningar. Intentionen är att det ska bidra till att kommunens kostnader minskar och att det nya ersättningssystemet sammantaget ska leda till att skattemedel används mer effektivt.

Det har varit nödvändigt att förenkla och ersättningssystemet för mot­tagande av ensamkommande barn och göra det mer kostnadseffektivt. Det nya ersättningssystemet in­nebär att tillämpningen av regelverket blir enklare och det gör att Migrationsverket kan betala ut ersättningar till kommunerna snabbare. Schabloner innebär också mindre administration för kommunen eftersom ansö­kan om ersättning inte behöver göras. Kommunerna får bättre för­utsättningar för planering och organisation av mottagandet när er­sättningsnivån och tidpunkten för utbetalning är bestämd.

PRESSMEDDELANDE

 

En ny möjlighet till uppehållstillstånd för ensamkommande

Under 2015 kom många ensamkommande barn till Sverige. På grund av det höga mottagandet blev handläggningstiderna också allt längre. Detta har i sin tur lett till att ett antal ensamkommande barn har hunnit bli myndiga under handläggningstiden. Det i sig har kraftigt minskat deras möjlighet att få uppehållstillstånd beviljat.


Regeringen föreslår nu att fler av de ensamkommande som drabbats av de långa handläggningstiderna ska få en ny möjlighet till uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå. Förändringarna görs inom gymnasiereglerna i den tillfälliga lagen.

De som ges nya möjligheter till uppehållstillstånd är de ensamkommande som sökte asyl senast den 24 november 2015 och som:

har väntat 15 månader eller längre på beslut från Migrationsverket

har fått sin asylansökan prövad enligt den tillfälliga lagen (dvs efter den 20 juli 2016)

registrerats som barn vid ankomst

studerar eller har studerat och har för avsikt att fortsätta att studera på gymnasial nivå,

fortfarande befinner sig i landet, och

inte begått brott


De ensamkommande som kommit efter 24 november 2015 eller med en kortare handläggningstid än 15 månader omfattas inte av förslaget. Uppehållstillstånd enligt förslaget gäller, precis som i befintligt regelverk, för studier på introduktionsprogram och nationellt program på gymnasiet, eller motsvarande utbildningar på gymnasial nivå på komvux och folkhögskola. Regeringen föreslår nu att även personer som går ett så kallat "yrkespaket" ska omfattas. På samma sätt som elever vid nationellt program ska de få uppehållstillstånd för att slutföra utbildningen och möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden med de möjligheter till uppehållstillstånd som detta ger.


Det här är en tillfällig ordning. En ansökan måste lämnas in inom tre månader från det att bestämmelserna träder i kraft. Lagstiftning förutsätter stöd i riksdagen och ambitionen är att lagstiftningen ska träda i kraft innan sommaren 2018.


Förändringar i eget boende


Regeringen ställer sig positiv till att införa någon form av system med så kallat värdigt eget boende för asylsökande och att det som idag kallas EBO bryts upp. Konkret innebär det att som utgångspunkt ska den pågående Mottagandeutredningens förslag rörande asylsökandes rätt att välja eget boende läggas fram för riksdagen om ingen alternativ utformning hittas. Att riva upp utformningen och reformera EBO är en nödvändig åtgärd för att stärka nyanländas etablering på arbetsmarknaden och i det svenska samhället. Boendelösningar vi ser idag där asylsökande lever i extrem trångboddhet, ofta i stark koncentration till vissa kommuner och stadsdelar, måste motverkas.

 

 

Avstämning av lag om tillfälliga begränsningar av möjlighet att få uppehållstillstånd


Regeringens förslag är att den tillfälliga asyllagen oförändrad ska vara i kraft även det tredje året, det vill säga till juli 2019, med undantag för ovan nämnt om ensamkommande. Detta ska stämmas av med de partier som enades om insatser med anledning av flyktingkrisen.

 

Regeringskansliet 2017-11-27

2017-11-18

 

Rapport från Medelpad

 

Som god man har jag upplevt några intensiva veckor. Några besök på skolor, Uvs och samtal gällande ungdom som har tappat lusten att studera, han vill ut och arbeta. Fantastisk lärare och rektor som lyssnade på ungdom och placerade honom på byggprogrammet.

En lärare berättade att det är tungt att vara lärare i dag med så många elever som mår dåligt. Kuratorerna har fullbokat med besök av ungdomar som behöver stödsamtal.

Lärare och övrig personal på skolorna får ta mycket av det praktiska när ungdom har fyllt 18 år och god man och boendepersonal inte längre finns kvar som stöd och hjälp med att tyda brev/beslut och att skriva/skicka svara.

Många elever deltar fullt ut i skolarbetet trots flera avslag. Det finns en grupp elever som alltid stöttar och peppar när de ser att någon kompis/elev mår dåligt.

Jag har två ungdomar nu som är i asyl.  Ytterligare en som väntar på muntlig förhandling.

En av dessa killar tackade nej till medicinsk åldersbedömning, han erkände sig överårig på asylutredningen och visade Pass.

Jag har några ungdomar som jag har givit mig fullmakt, där finns jag kvar som stöttning och hjälp.

 

 

Hälsningar från Gunilla Öhman

Om tillfälliga uppehållstillstånd TuT

Det finns  oro och osäkerhet om vad de tillfälliga uppehållstillstånden innebär för den asylsökande.

Lärare vittnar om hur deras arbetssituation försämrats på grund av de tillfälliga uppehållstillstånden. Man menar att ungdomen har svårare att koncentrera sig på skolarbetet. Det blir stök och oro i klassrummet. Man anser också att ungdomarna har svåra upplevelser med sig från sitt tidigare liv och att regeln med tillfälliga uppehållstillstånd förvärrar deras livssituation.

Boendepersonal ser ökad oro bland ungdomarna som har tillfälliga uppehållstillstånd. Läkare skriver intyg för att styrka den asylsökandes dåliga psykiska kondition. Intygen ska styrka ungdomens överklagande om avslagsbeslut.

Vad säger ungdomen? De säger att de vill stanna i Sverige och utbilda sig och att de i de flesta fall väntat för länge, ungefär 24 månader. Någon säger; - Du skulle bara veta, uppehållstillstånd är det minsta problemet för mig”. Någon mer förklaring än så ges inte.

Kan vi dämpa ungdomens oro genom skriftliga intyg, eller andra aktiviteter för att påkalla uppmärksamhet?

Låter vi oss ryckas med i ungdomens utsatta situation och förlorar helikopterperspektivet? Perspektivet som ger mig som stödjande person möjlighet att lotsa ungdomen framåt och få ungdomen att ta fram de egna resurserna och förmågan att se en framtid även i en mycket svår situation.

Vi som möter ungdomen under asylprocessen ska vara ett stöd genom att ge hjälp till självhjälp. Vi ska inte underblåsa offertänkande och hjälplöst beteende. Där det finns allvarliga psykiska problem ska vi självfallet se till att ungdomen möter professionella inom sjukvården. Att vara orolig, sömnlös och okoncentrerad kan snarare vara ett friskhetstecken i en mycket utsatt situation än att ta det hela med gott mod.

Vad är den stora skillnaden med tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd?

Ja, det säger sig självt att det tillfälliga uppehållstillståndet ska omprövas inom en viss tid, det vill säga när det går ut. Vid ett permanent uppehållstillstånd är beslutet att den asylsökande har tillstånd att stanna i Sverige tills vidare.

Det är brottsligt att lämna felaktiga uppgifter under asylsamtalen vilket den asylsökande blir informerad om.

Ett permanent uppehållstillstånd kan återkallas om det bygger på oriktiga uppgifter.

Däremot går det inte att återkalla ett medborgarskap.

För de asylsökande ungdomarna hägrar livet i Sverige och de fördelar det kan medföra i form av frihet, ekonomi och möjlighet att resa.

Vad vi behöver informera ungdomarna om, är att för att vara fri krävs utbildning och sedan arbete med inkomst som gör att man är självförsörjande.

Att skaffa en bostad i dagens Sverige är inte det lättaste varken för den som är infödd eller nyanländ. Det går om man har pengar att betala för att köpa en bostad. Något som många ungdomar saknar. Hyresrätter saknas med hyror som kan betalas av den som har låg inkomst.

Som god man är min skyldighet att informera ungdomen om de möjligheter som finns i vårt land. Men också om de svårigheter de kan ställas inför.

Jag måste vara mycket tydlig med att förklara att det mesta bygger på egen förmåga och eget arbete – med studier och arbete. Ofta i den ordningen.

Det är ingen dans på rosor vi kan erbjuda. Vår skyldighet är att informera de nyanlända vi möter om detta. Att säga att allt ordnar sig är att förminska den jag möter. Jag ska inte bedöma om personen klarar av ett negativt besked eller beslut. Min uppgift som god man är att tydliggöra vilka regler och vilken lagstiftning de styrande och beslutsfattare på Migrationsverket och andra myndigheter, lyder under.

Genom att beslut fattas på opartisk och sakligt kunskapsbaserad grund minskar vi risken för godtycklighet.

Vår uppgift som gode män och andra som möter asylsökande ungdomar i sitt arbete eller som volontär , är att ge stöd som gagnar den asylsökande att med egna krafter ta ansvaret för sitt liv.

Min uppfattning är att oron hos de unga asylsökande var lika stor tidigare i väntan på beslut som den visar sig vara idag och att detta i grunden inte har att göra med tillfälliga uppehållstillstånd.  Däremot kan det vara så att vi idag genom aktiv mediabevakning tydligare ser och hör om ungdomarnas oro.

Låt oss ge stöd och saklig information. Det är vår skyldighet.  

(Birgitta Målar, styrelseledamot i RGMV och länsombud i Dalarna  2017-10-30)

Talespersoner:

P-O Nygren E-post: perolof47nygren(at)gmail.com Mobil 070 2372910     Johnny Samuelsson E-post: aej(at)telia.com  Mobil 0704 820410

RGMV E-post: inforgmv@telia.com Org.nr.8024665518 

Följ RGMV på sociala medier   RGMV på Facebook     på Twitter    RGMV på Youtube (under arb.)

Styrrelsemöten 2018

10 Februari 2018 kl 10.00, 7 April 2018 kl 10:00, 9 Juni 2018 kl 10:00, 11 Augusti kl 10:00, 13 Oktober 2018 kl 10:00, 8 December 2018 kl 10:00



Rådgivning helgfria dagar

Länsombud

Blekinge län
Bengt Winnow
E-post 
bengan.winnow(at)gmail.com
Tfn. 0708553459


Dalarnas län
Birgitta Målar
E-post
birgittamalar(at)gmail.com
Tfn. 0709- 18 15 64


Jönköpings län
Anna-Lena Ståhle
E-post 
annalena.st(at)telia.com
Tfn.070-581 88 35

Annika Sehlstedt
E-post 
annika.sehlstedt(at)gmail.com
Tfn.0708 359673 


Kalmar län
Börje Fors
E-post borje.forss(at)tembo.se
Tfn. 070 7737085


 

Länsombud

Uppsala län
Åke Engman
E-post 
ake.engman-(at)elia.com
Tfn. 0706824506


Västerbottens län
Ann-Sofie Gothnell 
E-post 
annsofie.gothnell(at)gmail.com
Tfn. 0705331995


Södermanlands län
Viveka Kitredge
E-post 
vivkit007(at)gmail.com
Tfn 0723023578


Västernorrlands län
Gunilla Öhman
E-post 
gunilla.ohman(at)gmail.com
Tfn.070-6857684


 

 

 

 

Länsombud

Hallands län
Eva Dahlstrand,
E-post 
eva.dahlstrand(at)hotmail.com
Tfn. 0739-85 56 01


Västmanlands län
Christina Hahre
E-post 
cristinahahre(at)hotmail.com
Tfn. 0707890338


Värmlands län
Thore Jansson
E-post 
thore(at)futureconsulting.se
Tfn. 0701 904593


Västernorrlands län
Ilva Edvinsson
Epost 
iedvinsson(at)gmail.com
Tfn. 0723109009


 

Länsombud

Skåne län
Lena Mårtensson
E-post
martenssonlena(at)gmail.com
Tfn. 0705 299799


Skåne län
Göran Dreveborn
E-post 
goran.dreveborn(at)telia.com
Tfn.076 8237723


Västra Götalands län
Ann-Helene Danielsson
E-post 
annhelendanielsson(at)gmail.com
Tfn.0703166241


Stockholms län
Carina Bindzau
E-post 
carina(at)bindzau.net

Tfn.0707603517 

Back to Top