Kommuner tar hem "sina barn" 
En omplacering kan bli aktuell om ensamkommande barn/unga (ebu) och gode män/vårdnadshavare (GM/SFV) framför välgrundade önskemål om en omplacering, boendet begär att socialtjänsten ska omplacera ebu av olika orsaker,  fyller 18 år eller får sin ålder uppskriven av Migrationsverket och har inte uppehållstillstånd,  begår brott eller missbrukar droger och Tingsrätten kan då på socialtjänsten begäran besluta om ett omhändertagande enligt LVU och då kommunen vill ta hem ”sina barn.


Under hösten 2015 registrerades över 24000 ensamkommande barn/unga (ebu) som asylsökande vilket ställde stora krav på kommunerna att snabbt ordna boende för dessa. För att lösa boendefrågan och i brist på egna platser i kommunen köpte socialtjänsten platser på HVB och familjehem i andra kommuner vilket var en mycket kostsam lösning men kommunerna hade inget val och tvingades  betala mellan 3000-8000 kronor per dygn för varje barn som utplacerades jämfört med en kostnad på 1300-1900 kronor i den egna kommunen.

När kommunerna efterhand kan erbjuda  platser är det förståligt att de av ekonomiska skäl vill ta tillbaka de som utplacerats eftersom kostnaderna då blir avsevärt mindre men orsaken kan även vara att man vill ha ebu närmare sig, anser att ebu får det bättre i olika avseenden i hemkommunen men i  vissa fall görs även bedömningen att en återflytt till hemkommunen är olämplig och ebu får vara kvar trots kostnaderna. 


Om  boendet uppfyller de krav som kan ställas vad avser verksamhet och kostnader kan det vara en bra lösning, om ebu själva vill det, får vara kvar i en miljö de kan ha anpassat sig till även om en omplacering kvalitativt kan vara ett något bättre alternativ. Socialtjänsten bör därför utnyttja möjligheten  till överflyttningar av ärenden mellan kommunerna enligt vad som anges i SoL 10 kap 2§ förutsatt att vissa kriterier är uppfyllda alternativt teckna underleverantörs- avtal direkt med anordnare av familjehem eller HVB.

Men finns det goda skäl för kommunen att ta hem "sina barn" utifrån en objektiv bedömning med hänsyn till olika omständigheter och det kan anses vara det bästa ska det ske som en process  och inte som en "akututryckning"  som överraskar såväl ebu som GM/SFV om det inte stått klart att placeringen varit tillfällig.

Oavsett det ena eller andra har här ställföreträdaren ett stort ansvar att medverka och objektivt förklara  vad som talar för en flytt och vad som talar emot och att stödja ebu beslut om det är rimligt utan att blanda in personliga önskemål i frågan, men också att ställa rimliga krav på ebu och att samarbeta med socialtjänsten. 



Barn/ungas bästa eller sämsta
Liksom gode män/vårdnadshavare (GM/SFV) ska socialtjänsten se till barn/ungas bästa. Utifrån den gemensamma målsättningen borde en konstruktiv samverkan vara möjlig. Men det förutsätter att ställföreträdare har förståelse för vad som åligger tjänstemän inom förvaltningar och myndigheter och till kostnader som kan uppstå för olika åtgärder och socialtjänsten tar hänsyn  till det ansvar som följer uppdraget och att en god man ställning tillmäts den betydelse lagstiftaren avsett och  inte minst till vad ebu vill. 

Men oenighet om vad som kan anses vara det bästa, oklarheter om GM/SFV bestämmanderätt och bristfällig information kan innebära att åtgärder för ebu i stället blir det sämsta och frågan om en återflytt till hemkommunen blir mer att likna vid en vårdnadstvist mellan  föräldrar där tonen är hätsk, präglas av anklagelser, oförståelse och där barnets situation glöms bort eller kommer i andra hand.   

Det är olyckligt och kan möjligen förklaras av att  GM/SFV kan ha uppfattningen att de rättigheter och skyldigheter som följer uppdraget innebär en obegränsad handlingsfrihet, att han eller hon står över tjänstemän inom myndigheter och förvaltningar och har en absolut vetorätt. Eller att socialtjänsten omdömeslöst väljer att använda "maktspråk" och bestämmer att "ta hem sina barn" med hänvisning till att socialnämnden bestämt så, den information SKL ger i frågan och säger upp avtalet  med boendet oavsett om dygnskostnaden motsvarar kostnaden i  hemkommunen. 
Sådana inställningar och uppfattningar försvårar en samsyn och för GM/SFV kan agerandet för ebu bästa mer komma att handla om en strid mot socialtjänsten, som utifrån vad de är ålagda, ser GM/SFV som besvärliga, ovilliga till samarbete och kan begära att GM/SFV entledigas i stället för inleda en saklig diskussion om vad som är den bästa lösningen utifrån en bedömning där alla faktorer beaktas. 

Om  den gode mannen motsätter sig omplaceringen med stöd av hur
bestämanderätten uppfattas, vad JO beslutat och vad ebu vill kan socialtjänsten komma att  anmäla ebu som försvunnen och upplyser GM/SFV om rätten att överklaga. Det innebär att det blir  rättsliga instanser som avgör frågan vilket är en kostsam och tidskrävande process som innebär en lång tid i ovisshet samtidigt som ebu vardag, skola och sociala liv ska fungera. Ett överklagande är den sista utvägen och kan bara motiveras om  en lösning trots prestigelösa omsorgsfulla samtal inte gett resultat då det inte kan anses  vara det bästa för ebu men inte heller för ställföreträdare eller socialtjänst, att ärenden går så långt att rättsliga instanser bestämmer hur saker och ting ska vara.  

Man kan tycka att  professionella tjänstemän inom socialtjänsten med SKL i ryggen borde kunna visa större skicklighet i sitt sätt att gå tillväga i många fall och i stället för gång efter annan komma i konflikt med GM/SFV, som på ideell grund handlar efter bästa förmåga, och försöka uppnå konsensus. Erfarenheter från mindre lyckade försök att ta hem ebu borde kunna ligga till grund för att utveckla en alternativ metodik med ett tillvägagångssätt anpassat till olika omständigheter och en pedagogisk inriktning, om det behovet finns. Vilket kan vara fallet om om ebu företräds av gode män med en bristfällig eller ingen utbildning alls och således saknar både tillräcklig kunskap och erfarenhet för att känna sig säker i sin roll och kan avgöra vad som är bäst för ebu och vilka åtgärder som bör vidtas. Det kan också gälla  för socialsekreterare och deras chefer som i många fall är nyanställda och kan sakna kunskap om problematiken med ebu och GM/SFV ställning. 



Kompetenta barn/unga
För ebu kan en eventuell flytt till hemkommunen innebära ett ovälkommet uppbrott från en miljö de hunnit anpassa sig till eller ett välkommet i de fall man inte trivs och i det enskilda fallet kanske inte genomförbart för att det inte är lämpligt. Deras bästa kan  i det enskilda fallet vara att bli kvar eller flytta till hemkommunen beroende på olika omständigheter.

Förståelse för vad som åligger tjänstemän inom förvaltningar och myndigheter och till kostnader som kan uppstå för olika åtgärder kan man även ha rätt att förvänta sig av ebu beroende på ålder och mognad. De har rätt till relevant information, att komma till tals, vara delaktiga och kunna påverka beslut när socialtjänsten planerar åtgärder som rör dem. Men rättigheter innebär även skyldigheter att inte ensidigt se på saker och ting utifrån det egna perspektivet utan även från andras. 

Den förmågan har ebu och i de flesta fall  även en vilja att hjälpa till och göra rätt för sig men också "rätten" att  som tonåring vara besvärlig och  sätta sig på tvären av olika anledningar. Vilket mycket väl kan hända om de känner sig särbehandlade och inte vid omsorgsfulla samtal fått saker och ting förklarade för sig eller i enstaka fall kanske påverkats i en riktning av mindre rättrådiga gode män eller av andra vuxna som kan ha egna intressen i saken, och därför inte följer sin egen vilja. I alla händelser finns det ingen anledning att underskatta deras förmåga att göra rätt, ta ansvar och medverka till en omplacering och för GM/SFV att ställa rimliga krav på ebu.

 


 

Vad gäller?
Det är olyckligt att SKL ger otydlig och motstridig information om GM/SFV bestämmanderätt. Å ena sidan säger man i anvisningar om uppdraget som god man för ensamkommande :

"Att vara god man för ensamkommande barn innebär att företräda barnet i både vårdnadshavare och förmyndares ställe. Det betyder att den gode mannen har rätt och skyldighet att bestämma i alla frågor som rör barnets angelägenheter, personliga såväl som ekonomiska och rättsliga. Den gode mannen fungerar som en spindel i nätet och ska se till att barnet får en bra första tid i Sverige."

Å andra sidan ges information till kommunerna som har möjlighet att "ta hem sina barn :  "... Av de beslut som socialnämnden fattat om tillfälliga placeringar i avvaktan på att anvisningskommunen själv ska ta hand om ”sina” barn följer att så ska ske. Det finns flera rättsfall där det fastslås att placeringskommunen har rätt att ”ta hem” de barn som placerats i andra kommuner, även om dessa bott i andra kommuner i flera år. Då placeringskommunen/anvisningskommunen har egna boenden ska ungdomarna återföras till denna.Vid dessa tillfällen har God män inte den rättsliga behörigheten att motsätta sig att barnen omplaceras i placerings kommunen/anvisningskommunen. Däremot ska gode männen informeras och vidtalas..." 

Av Lag om god man för ensamkommande barn (2005:429) framgår att en god man har rätt och skyldighet att bestämma i alla frågor som rör barn/ungas personliga angelägenheter som ekonomi, utbildning och boende och  av ett  beslut JO meddelat 2016-02-04, dnr 578-2015, att: "om den unge motsätter sig omplaceringen kan nämnden inte utan vidare besluta att barnet ska flytta. Att besluta om en omplacering utan barnets samtycke skulle stå i strid med kravet i 3 kap. 5 § SoL att insatser med stöd av socialtjänstlagen bygger på frivillighet från den enskildes sida. Om ett barn som företräds av en god man för ensamkommande barn har fyllt 15 år följer av 11 kap. 10 § SoL att både den gode mannen och barnet ska behandlas som parter i ett ärende som rör barnet hos socialnämnden. Det innebär att den gode mannen inte ensam företräder barnet när socialnämnden ska besluta om t.ex. omplacering av barnet. Han eller hon ska alltså ges möjlighet att komma till tals under utredningen och även ges möjlighet att yttra sig innan socialnämnden fattar ett beslut i ärendet. Om den unge motsätter sig omplaceringen kan nämnden inte utan vidare besluta att barnet ska flytta."

Seriösa gode män är engagerade och kompetenta i olika avseenden men saknar i regel juridisk utbildning. De måste kunna förlita sig på att den information som ges är korrekt och fullständig. Motsatsen skapar förvirring och försvårar en nödvändig samverkan med socialtjänsten. SKL och Socialstyrelsen har här ett särskilt ansvar att bidra med relevant information och anvisningar till såväl Socialtjänsten som till ställföreträdare och dessutom uppmana inblandade aktörer att försöka uppnå konsensus. Det skulle också vara till hjälp i sammanhanget om kommunerna inte förordnade olämpliga personer som gode män, entledigar dem som  tagit ett stort antal uppdrag enbart för att tjäna pengar och att socialtjänsten inte beslutar om omplaceringar om inte ebu företräds av en närvarande  god man.

Överklaga
Om ebu och GM/SFV skriftligen framför välgrundade skäl med hänvisning till JOs beslut, Kammarrätten i Göteborg, avd 3. Mål nr 1925-06, 2006-03-28) och andra omständigheter om att ebu ska bli kvar på ett boende eller har önskemål om en omplacering är socialtjänsten skyldig att starta en utredning enligt 11 kap. 1§ SoL. 

Om de anför en skiljaktig uppfattning i utredningen som kommunens socialnämnd ska ta ställning till kan GM/SFV begära att få tillträdesrätt för att delta i socialnämndens möte och argumentera för socialnämnden sak med  hänvisningar till de skäl som finns och med stöd av lagar, förordningar och i förekommande fall intyg från till exempel BUP.  Om socialnämnden  har en skiljaktig uppfattning i om ebu boende finns det möjlighet att överklaga socialnämndens beslut till Förvaltningsrätten alternativt begära inhibition inom en viss tid och Förvaltningsrätten kommer då att begära ett yttrande från socialnämnden. 

Uppslitande process
För ebu kan en process med skrivelser och överklagande av olika skäl vara påfrestande och den stabilitet i tillvaron som eftersträvas blir i stället en lång tid av osäkerhet utan att riktigt ha fotfäste i vardagen. För GM/SFV blir det påtagligt att uppdraget är ett ensamarbete och att det inte är en lätt historia att sätta sig upp mot myndigheter och förvaltningar för vad man anser var ebu bästa och inte sällan betraktas som besvärlig och ovillig till samverkan. Processen är uppslitande, känslosam och tar på krafterna i synnerhet om han/hon inte har något stöd från omgivningen, ifrågasätts som GM/SFV, enligt socialtjänsten bör entledigas och i vissa kommuner inte kan räkna med fler uppdrag. 

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8386/2009-126-164_2009126164.pdf

 

J Samuelsson, god man 2016-03-09 redigerat 2016-05-19


 

Vi hade möte med socialsekreteraren idag ang hans önskan om att flytta till annan ort och HVB pga bra kompisrelation där, en annan afghan ensammkommande. Det framkom vid mötet med tolk på plats att han enligt egna uppgifter har haft/har mycket problem med droger och ibland känner stort sug. På hans nuvarande HVB bor 37 andra barn de flesta från Afghanistan/Iran. Han säger idag att alla barn där missbrukar droger/har missbrukat. Det gör de allra flesta som kommer till Sverige. Hälften av alla Afghaner i Iran är drogmissbrukare säger han och det stämmer ju om man kollar runt på vad som skrivs på nätet. Även personer i hans familj som bor i Iran tar enligt honom droger. Han och hans pappa ville att han skulle komma bort från det.

Han säger på direkta frågor att han inte har knarkat sedan har lämnade Tyskland (han var där så länge att han lärde sig lite tyska så att vi hjälpligt kan konversera utan tolk) på vägen hit och att det inte finns något knark idag på boendet. Men jag har mina misstankar. Jag har idag pratat med en personal på HVB om vad han sa och hon var förvånad/chockad men tackade stort för informationen och lovade vara uppmärksam på detta.
När det gäller hans bäste kompis så vet han inte om han också använder droger. Han har inte märkt något säger han...

Som god man förstår jag att jag måste imorgon be SOC att utreda detta eventuellt vända sig till tingsrätten och agera enligt LVU så att det blir ett nytt säkrare boende för honom. Han far ju säkert illa där om han har sug och beskriver situationen på detta sätt.Men hur får man fram konkreta bevis för droger på boendet? Behöver man ha fram bevis? Vänder jag mig till Polisen? Personalen verkar ju inte ha några befogenheter alls att leta efter något hos barnen. Ingen visitation vid ankomst, inte leta på rummen.
Min personliga uppfattning är att många ensamkommande säkerligen har droger med sig som resekapital när de reser mot Europa. Ett gram kostar 20 kronor i Iran, 1000 på plattan, kanske  1500 här i Sundsvall. Många ensamkommande stannar ofta till ibland flera månader på olika platser under sin resa. Ofta i stora städer utan att söka asyl. Mitt barn var i Aten 3 månader, Munchen samt Hamburg flera månader innan han kom till Sverige. Han verkar måttligt intresserad av sin rätt till dagsersättning. Money rules, money talks.
Som god man skall jag företräda honom, hjälpa honom på bästa sätt som en välmenande förälder. Jag är ingen polis. Visst förstår jag det.



Kommentar

Vid misstanke om drogmissbruk kontaktas socialsekreteraren  för planering av åtgärder och chefen på boende. Om bedömningen efter samtal med ungdomen är att det kan finnas ett drogmissbruk kontaktas Beroendemottagningen i kommunen för ytterligare samtal och bedömning. Därefter får ungdomen regelbundet  tillsammans med personal under en relativt lång tid samtala med personal på mottagningen och vid dessa tillfällen lämna urinprover.

Den här ordningen är ingenting ungdomen nödvändigtvis gillar och ogärna vill medverka till då han/hon inte vill bli avslöjad utan oftast vill kunna fortsätta med sitt missbruk eftersom man är beroende. För personalen är det därför viktigt att se till att han/hon kommer till mottagningen på de tider man fått och att man alltid följer med för att försäkra sig om det. 

 

Bankkort och skicka pengar till hemlandet

 

Det förekommer att ensamkommande ungdomar  skickar pengar för hjälpa familjen i hemlandet eller för att undvika repressalier om betalningar till långivare och smugglare uteblir. I hur stor omfattning detta sker  oklart liksom hur stora belopp det handlar om. 

 


 

Det finns ingen lagstiftning som förbjuder ungdomar att skicka pengar utomlands men inte heller någon lag eller förordning som stöder det. I förordningen om mottagande av asylsökande (1994:361 sägs, att dagersättning ska täcka kostnader för personliga behov, särskilda bidrag är avsedda för en dräglig livsföring under väntetiden på Migrationsverkets beslut om asylansökan beviljas eller avslås och studiemedel är ett försörjningsstöd under studietiden för ungdomen och familjen om den finns i  Sverige. 

 

Överförmyndaren som förordnar gode män och Tingsrätten som utser särskilt förordnad vårdnadshavare överlåter vårdnadsansvaret till ställföreträdaren och ungdomens familj i hemlandet har ingen bestämmanderätt över ungdomen  eller juridisk rätt till de bidrag ungdomen beviljats.

Ansvar för ekonomin
En ställföreträdare för ensamkommande barn och unga ansvarar för alla angelägenheter – personliga såväl som ekonomiska och rättsliga och oavsett var de placeras är grunderna för uppdraget desamma. Deras bästa är gode män och vårdnadshavaren ansvar  och att bidrag används för det ändamål de är avsedda för och oavsett om utbetalningarna  är ställda till ungdomen är det den gode mannen och vårdnadshavare  rätt och skyldighet att på bästa sätt förvalta ungdomens pengar och bestämma hur de skall användas.

 

Ungdomen vill gärna själv i många fall själv disponera bankkortet och hävdar inte sällan att de är kapabla och vuxna nog att planera sina inköp och sparande vilket kan stämma i enskilda fall men generellt är deras erfarenheter av att hushålla med pengar mycket begränsade. Därför finns det anledning för en god man vårdnadshavare att utnyttja sin bestämmanderätt även om det leder till meningsskiljaktigheter och osämja som i normalfallet är relativt snabbt övergående. 

 

Att det inte finns en gemensam samsyn mellan ställföreträdare i olika frågor och därtill alltför många frånvarande ställer till problem då ungdomarna hänvisar till att andra får sitt bankkort och kan känna  sig orättvist behandlade  Det stämmer i alltför många fall att ställföreträdare överlåter bankkortet men förändrar inte det faktum att det är varken lämpligt eller ansvarsfullt att göra det till någon som inte är van att handskas med förhållande stora belopp. Av de skälen ska ställföreträdaren ta hand om bankkortet för att kunna försäkra sig om att pengarna används för sitt ändamål och inte till exempel skickas utomlands eller för inköp av dyra telefoner.

Budget
Beroende på ålder och mognad ska ungdomarna involveras i ekonomiska frågor och ges möjlighet att tillsammans med ställföreträdaren planera hur pengarna skall användas. Att klargöra syftet med bidragen och göra en budget för att försäkra sig om, att de får de kläder som kan behövas, möjlighet att delta i fritids aktiviteter och en rimlig överenskommen vecko-eller månadspeng som de själva kan disponera och ett sparande för framtida behov är en viktig del i den  ekonomiska delen av uppdraget. 

Särskilda omständigheter 
Utifrån vad som framgår av förordningen finns det således ingenting som talar för att en god man vårdnadshavare ska medverka till att ungdomen skickar pengar utomlands. Men i vissa fall och om det föreligger särskilda omständigheter kan det finnas skäl att göra det om det kan anses vara för ungdomens bästa. 

I vissa fall kan de finnas en önskan att bidra till bättre levnadsförhållanden för anhöriga vilket kan ses om en form av remittering och som det kan finnas anledning att stödja. De  kan då avsätta en del av sin månadspeng eller eventuellt intjänade pengar som de själva disponerar för att hjälpa sina anhöriga.
En helt annan sak  är det i de fall anhöriga lånat pengar av släkten eller klanen för att finansiera resan till Sverige eller satt sig i skuld  sig i till smugglarorganisation mot löfte att återgälda skulden med likvida medel eller andra åtaganden när ungdomen kommit till Sverige.
På ungdomens axlar läggs i sådana fall inte enbart kravet att lyckas med att få uppehållstillstånd, utan även ett betungande ekonomiskt ansvar att betala familjens skulder. Långivare och smugglare är mycket bestämda när det gäller återbetalning och om de uteblir kan följden bli att ungdomen tvingas till såväl lagliga som olagliga handlingar och att familjen hotas med eller utsätts för repressalier. 

 

Ingen vill medverka till att bidrag och ersättningar hamnar i  smugglarorganisationens fickor men inte heller till att ensamkommande och deras anhöriga råkar illa ut. Om sådana omständigheter framkommer finns det anledning att ge det stöd som kan behövas och att Socialtjänsten involveras och att det beslut som fattas grundar sig på en gemensam uppfattning om tillvägagångssätt. 

 

 

J Samuelsson, god man 2016-02-09

 

 

 

 

En god man ansvarar för barnets alla angelägenheter, personliga såväl som ekonomiska och rättsliga. Oavsett var barn och unga placeras är dessa grunder för uppdraget detsamma men det finns en  skillnad i den del som gäller det ekonomiska ansvaret för dem som placeras på HVB respektive i familjehem. 

De bidrag som Migrationsverket utbetalar till barn och unga på HVB är ställda till dem själva och är således ett ansvar för en god man medan den ersättning som går till familjen från socialtjänsten inte är barnets utan en ersättning till familjehemmet för kostnader de har för att de tar ett barn i sin vård och omsorg. 

Familjehemmet erhåller en omkostnadsersättning som ska täcka merkostnader som mat, kläder, resor, fritidsakti viteter,  fickpengar och del i bostad.Dessutom ett skattepliktigt arvode som är ersättning för det uppdrag familje hemmet har. Det senare är inte av intresse för den gode mannen.

 

Men det kan finnas undantag i de fall där omkostnadsdelen till familjehem är lägre än i normalfallet till exempel vid släktingplaceringar. I de fallen ska gode mannen söka dag-och särskilda bidrag för att barn och unga ska få de kläder som kan behövas och fickpengar. I sådana fall är det följdaktligen den gode mannen som har ansvar för pengarna och hur de används. 

Vad avser barnbidrag beviljats det barn och unga som fått uppehållstillstånd till och med de kvartal de fyller sexton år. På begäran och på initiativ av socialtjänsten utbetalar Försäkringskassan bidraget till mottagare där barnet bor, enligt vad som anges i Socialför säkringsbalken 5 kap. 12§, 15 kap 2§, 16 kap 2§ och 4 § samt 106 kap. 6§ och 7§.

Det innebär att den gode mannen i princip inte behöver ha ansvar för ekonomin vid placeringar på familjehem, med ovan nämnda undantag, då barnet inte har någon egen ekonomi och inte heller att det finns en redovisnings skyldighet till överförmyndaren för dessa ersättningar.


 

God mans ansvar för att pengarna används rätt

Däremot måste en  god man för ett barn i familj (eftersom ekonomin ligger på annan) försäkra sig om att barn och unga får det som behövs och bevaka att så sker och i övrigt i enlighet med uppdragets syfte se till att ersättningen disponeras för vad som kan anses vara barn och ungas bästa. 

 

Det kan lämpligen ske genom att den gode mannen tillsammans med familjehemmet och i förekommande fall barn och unga gör en budget för hur dessa ersättningar ska disponeras och för att försäkra sig om, att de får de kläder som kan behövas, möjlighet att delta i fritids aktiviteter och en rimlig överenskommen vecko-eller månadspeng som de själva kan disponera. 

Det förutsätter dock att information ges om de utbetalningar som görs till familjehemmet som avser omkostnadsdelen och det är ställföreträdarens sak att begära den informationen skriftligen eller muntligen beroende på omständigheterna. Men socialtjänsten, familjehemmet alternativt det konsultföretaget som anlitas avvisar inte sällan en sådan begäran med hänvisning till sekretess eller andra omständigheter vilket sätter käppar i hjulen för att uppdraget kan utföras som lagstiftaren avsett och kräver därmed ytterligare insatser av ställföreträdaren.

Det är kanske inte så konstigt att ett väl fungerande familjehem anser att ovan nämnda uppgifter tillgodoses inom ”hemmets väggar” och av det skälet inte vill ha någon inblandning av en utomstående, som en god man varken när det gäller ekonomin eller andra förhållanden vilket medför  svårigheter att utföra uppdraget och hantera den ekonomiska delen. Det kan leda till konflikter då den gode mannen kräver insyn som kan uppfattas som ett ifrågasättande av familjehemsföräldern och i synnerhet gäller det icke fungerande familjehem där det finns anledning tro att barnen far illa och att omkostnadsdelen inte går till barn och unga utan till de vuxna. 

Det finns således goda skäl för Socialtjänsten att  i samband med placeringen underätta boendet om den gode mannens roll och befogenheter samt lämna uppgifter till ställföreträdaren om hur stort belopp som utbetalas till familjehemmet för omkostnader. Inte minst viktigt är det då omkostnadsdelen är lägre än i normalfallet som vid släktingplaceringar och den gode mannen ska ska söka dag-och särskilt bidrag. Migrationsverket kan inte pröva ansökningar av dessa bidrag utan uppgifter om ersättningen till familjehemmet, barn och unga kan då bli utan kläder som behövs, fickpengar och möjlighet att delta i fritidsaktiviteter. 



Överklagande och anmälan

Beslutet att inte lämna ut  uppgifter om omkostnadsdelen kan visserligen överklagas till Förvaltningsrätten med hänvisning till det utökade ansvaret en god man för ensamkommande har, nödvändigheten av att ha insyn i barn och ungas personliga förhållanden enligt vad uppdraget kräver och till 6 kap i Socialtjänstlagen.

I de fall barn och unga inte får de kläder som behövs eller blir utan fickpengar kan ställföreträdaren i sådana fall även göra en orosanmälan till socialtjänsten och/eller en anmälan till IVO. I sådan fall ska familjehemmet upplysas om dessa åtgärder kommer att vidtas vilket i bästa fall kan leda till en lösning i annat fall finns det ingen anledning att inte gå vidare.


Temporära insatser

Det är förståligt, att gode män/vårdnadshavare precis som i andra sammanhang då myndigheter, förvaltningar, organisationer inte gör vad som åligger dem vidtar åtgärder och tar ansvar då ingen annan gör det. I akuta situationer och för barn och unga ska få de hjälp de behöver kan en god man tvingas av medmänsklighet, att temporärt ta på sig uppgifter som åligger socialtjänsten och personal på boende. 

Men det får inte utesluta att man uppmanar ansvariga myndigheter och förvaltningar att följa lagar och förordningar och vidtar åtgärder i det syftet. I det långa loppet är det inte till gagn för någon att en god man utför uppgifter som åligger andra. (RGMV gm/J Samuelsson, Åke Engvall m.fl 2016-01-25)


Barnbidrag och utbetalningar av barnbidrag ensamkommande barn som söker asyl i Sverige

SFB 3.1.5 
Rätt till allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag finns för ensamkommande 
barn som

 

• har beviljats uppehållstillstånd och

 

• anses bosatta i Sverige samt

 

• har en särskild förordnad vårdnadshavare som kan vara bidragsmottagare

 

av det allmänna eller det förlängda barnbidraget eller

 

• är placerade i ett familjehem av socialnämnden. (5 kap. 12 §, 15 kap. 2 §,

 

16 kap. 2 § och 106 kap. 6 § SFB och HFD 2014 ref. 45)

 

Bidragen betalas ut från och med månaden efter att ovanstående villkor är uppfyllda (15 kap. 13 § SFB) Om ett uppehållstillstånd beviljas retroaktivt för ett barn kan också bidraget betalas ut retroaktivt, dock högst för tre månader före det datum då uppehållstillståndet beviljades (5 kap. 12 § SFB). Bidraget ska i normalfall inte betalas ut när det för samma tid har betalats ut dagersättning av Migrationsverket. Läs mer i avsnitt 3.4. Dagersättning är en förmån enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. och räknas som en förmån av motsvarande karaktär.
Det förekommer att ensamkommande barn vårdas i hem för vård eller boende inom socialtjänsten och att socialnämnden begär att kommunen som svarar för vårdkostnaden ska få bidraget. Under sådan förutsättning kan kommunen få bidraget endast om barnet har en särskilt förordnad vårdnadshavare.

(HFD 2014 ref. 45 och 106 kap. 7 § SFB).
Om socialnämnden har placerat barnet i ett familjehem ska nämnden lämna en begäran till Försäkringskassan för att bidrag ska betalas till familjehemsföräldern

(106 kap. 6 § SFB)


 4.4 Bidragsmottagare för ensamkommande barn
Lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn trädde i kraft de1 juli 2005. Syftet är att stärka skyddet för barn som av flyktingskäl eller andra skäl kommer ensamma till Sverige och som söker uppehållstillstånd här. I SFB finns inget stöd för att betala ut barnbidrag till en god man.

Om barnet beviljas uppehållstillstånd i Sverige ska den gode mannen ersättas av en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt föräldrabalken.

Vårdnadshavaren kan då få allmänt barnbidrag eller förlängt barnbidrag för barnet (16 kap. 4 § SFB).

Om socialnämnden har placerat ett ensamkommande barn i familjehem får Försäkringskassan betala ut allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag tilfamiljehemsföräldern (106 kap. 6 § SFB). Läs vidare i avsnitt 4.5 och 4.5.2.

 

 

RGMV J Samuellson m. fl

 

Akuta åtgärder efterfrågas! Ingen examen för många nyanlända elever 

Enligt Migrationsverket har under de senaste 10 åren omkring 61000 unga ensamkommande barn/unga registrerats som asylsökande.  De har lämnat sina hemländer på grund av krig, förföljelse, risken att rekryteras till terrororganisationer, fattigdom eller är i människohandel. Samtliga med förhoppningar om en bra framtid, en utbildning som leder till ett jobb för att snabbt bli självförsörjande och kunna etablera sig i det svenska samhället eller kunna återvända till hemlandet. 
Flertalet av dem är i åldern 16- till 18 år och i många fall statslösa eller från länder som Afghanistan, Syrien, Marocko, Somalia och Eritrea med varierande erfarenheter av tidigare skolgång. 
Är de sexton år eller äldre har de inte skolplikt men
enligt skollagen har nyanlända  elever har samma rättigheter som svenska ungdomar att gå i skolan och är nästan utan undantag intresserade av att göra det. 

För många av dem kan det vara så att utbildningen till och med är viktigare än ett uppehållstillstånd eftersom det möjliggör en anställning och etablering i det svenska samhället eller i ett annat land vilket ett uppehållstillstånd inte nödvändigtvis gör. 

Deras högsta önskan är naturligtvis både och  trots att de inte vet om de får uppehållstillstånd eller ska utvisas alternativt överföras ger de sig i kast med studierna ovetande om, att behörighetskraven, deras egen studieovana, kvaliteten på utbildningen samt den begränsade studietiden för flertalet av dem blir till en oöverkomlig mur som leder till att flertalet av dem inte klarar av studierna. 
Eftersom en slutförd gymnasieutbildning är nyckeln till arbete  i Sverige och i förekommande fall för ett återvändande, är det viktigt att de klarar skolan bra. 

Ett flertal utredningar har gjorts under åren i syfte att förbättra utbildningen för nyanlända. Bland annat har Skolkommissionen och Gymnasieutredningen lämnat förslag till förbättringar. Detta har dessvärre inte medfört att fler unga når målen. Den senaste utredningen Fler Nyanlända elever ska uppnå behörighet till gymnasiet (ID-nummer: SOU 2017:54) lämnar också förslag till förbättringar. Huruvida dessa förlag kommer att leda till att en högre andel elever avslutar språkintroduktion, med tillräckliga betyg för att komma vidare i skolsystemet återstår att se.

Som påtalats flera gånger efterfrågar RGMV reformer så att utbildningen för nyanlända elever kan anpassas till deras specifika behov och livssituation. En mer flexibel övergång mellan grundskola och gymnasium för dem som är i gymnasieålder eller strax under kan vara en sådan form av anpassning. Utbildningen måste vara ändamålsenlig och möjligheten att tidigt utveckla kunskaper i yrkesämnen ska ges. Med detta sagt vill inte RGMV beskära de ungas möjligheter att välja ett mer teoretiskt utbildningsspår. En möjlighet att exempelvis kunna välja att parallellt läsa vissa yrkesämnen på gymnasienivå och teoretiska ämnen på grundskolenivå, skulle dock kunna påskynda elevers integrering och möjlighet att komma ut i arbete. 

Ett steg i rätt riktning kan vara de branschskolor som Riksdagen beslutat om att införa med start höstterminen 2018. Men det är en blivande försöksverksamhet och inte lösning på det akuta behovet av en anpassad yrkesinriktad utbildning för nyanlända som nu föreligger.  (RGMV, Nyhetsbrev juli 2017)


Sammanfattning 

Nyinvandrade elever har under en följd av år erbjudits en teoretisk inriktad utbildning som i många fall varken är ändamålsenlig eller kostnadseffektiv. De ses som en homogen grupp och oavsett om de fått permanent uppehållstillstånd eller besked om utvisning görs ingen åtskillnad i de studier som erbjuds inte heller vidtas några särskilda utbildningsinsatser som skulle kunna underlätta ett återvändande till hemlandet eller första asylland.
Skolverkets statistik för 2012 liksom senare redovisad statistik visar att endast tre av tio nyinvandrande elever blir behöriga att söka till gymnasieskolans nationella program och av dessa är det anmärkningsvärt få som får ett slutbetyg eller motsvarande i gymnasieskolan. Om lagstiftarens syfte med utbildningen och EU:s utbildningspolitiska mål till 2020 skall uppnås, där 90 % av eleverna avslutar sin gymnasieutbildning, är de nödvändigt med ett annat synsätt på utbildningen för nyinvandrade elever.
De förslag till åtgärder och författningsändringar som föreslås i olika utredningar och sammanhang är inte tillräckliga.


Likvärdighet  
Enligt skollagen har nyanlända  elever har samma rättigheter som svenska ungdomar med några få undantag som reglerar rätten till skolgång och utbildningens innehåll för bland annat asylsökande ensamkommande ungdomar. Bortsätt från dessa undantag gäller alla skolförfattningar för  nyanlända elever.
Skolverket betonar att "speciellt betydelsefulla är de bestämmelser som gäller skolans likvärdighet, elevens tillgång till utbildning och särskilt stöd samt utbildningens anpassning till elevens individuella behov och förutsättningar."


"Den största utmaningen för den svenska skolan är att få till likvärdigheten" uttalar sig den nytillträdde generaldirektören för Skolverket Peter Fredriksson  som betonar att det är väldigt allvarligt  många elever inte lyckas med sina studier och funderar över hur ska vi få till en skola som säkrar att alla elever får förutsättningar att lyckas. 

Skollagens 17 kap 12 § 
Vanligtvis löser kommunerna utbildningsfrågan för nyanlända med stöd av skolagens 17 kap 12 §. Olyckligtvis ses de som en homogen grupp och oavsett tidigare skolerfarenheter, kulturell bakgrund eller om de fått uppehållstillstånd eller beslut om utvisning alternativt överföring erbjuds de samma utbildning. De placeras i en förberedelseklass på en grundskola eller i språkintroduktion på en gymnasieskola, där de tillsammans med andra nyanlända förväntas läsa in grundskolans kursplan och lära sig svenska för att bli behöriga till ett yrkesinriktat eller för högskolestudier förberedande gymnasieprogram. Inte sällan har de sin egen korridor och egna klassrum, avskilda från skolans reguljära utbildningar och svenska elever. Förberedelseklasser och i synnerhet Språkintroduktion blir därför alltför ofta en skola i skolan. 

Språkintroduktion syftar till att läsa in grundskolans kursplan och lära sig svenska, för att på så vis bli behörig att söka ett nationellt program på gymnasiet. Det är den utbildningsform som erbjuds ensamkommande ungdomar som är för gamla för ordinarie grundskolestudier. De nationella programmen är antingen yrkesinriktade eller högskoleförberedande. För att komma in på ett yrkesförberedande program krävs, utöver kärnämnena matematik, svenska och engelska, färre antal godkända betyg i jämförelse med de teoretiska, högskoleförberedande programmen. Ett yrkesinriktat program, inom vilket man har rätt att också läsa in grundläggande högskoleutbildning om man vill, kan således utgöra en snabbare väg in i gymnasiestudier för en ensamkommande ungdom. Det har visat sig svårt för skolorna att individanpassa introduktionsprogrammen, däribland Språkintroduktion. Svårigheter med språket, kort tid att nå de kunskapskrav som ställs i grundskolan och en ibland bristande studievana gör det ofta svårt för ungdomarna att klara av studierna. En stor del av ungdomarna avbryter också sina studier av olika skäl. 
Den generella kritik som riktats mot språkintroduktion är att den är dåligt anpassad till elevernas behov och att den fungerar segregerande, då eleverna på introduktionsprogrammet inte sällan har sina egna klassrum i sina egna korridorer. Att alla erbjuds samma utbildning, oavsett hur tidigare skolgång sett ut, ses också ofta som något problematiskt. 

För ungdomar som har beviljats uppehållstillstånd väntar en framtid i Sverige och de är oftast mycket studiemotiverade. Men för att bli behöriga till ett nationellt program på gymnasiet, kunna göra ett bra yrkesval, bli en resurs och integreras i samhället  är en viktig  förutsättning, att landets kommuner följer Skollagen och tolkar Skolverkets råd  och anvisningar på ett sådant sätt att kvaliteten på den utbildning nyanlända elever erbjuds motsvarar vad som sägs i gällande författningar.  
Men gode män/vårdnadshavare  kan konstatera att det som skall vara på ett visst sätt inte alltid är det. Det finns stora olikheter i kvalitet och hur kommuner väljer att organisera utbildningen och de kommuner som erbjuder en bra utbildning hör till undantagen. Därför är det inte bara tidsfaktorn eller nyanlända elevers motivation och  förmåga som blir avgörande om studierna blir framgångsrika det beror även på om "deras skola" erbjuder en utbildning som är anpassad till individuella behov och förutsättningar.

Men den teoretiskt inriktade utbildning som erbjuds nyanlända elever passar dem illa och är inte anpassad till individuella behov och förutsättningar. De skulle vara mer betjänta av en praktisk yrkesinriktad utbildning redan från skolstarten som kan ge jobb, leda till självförsörjning och etablering i samhället. Men till en sådan utbildning är de inte behöriga och risken för att de ska hamna i ett utanförskap eller  i förekommande fall går under jorden inför en verkställighet av utvisning eller överföring är påtaglig.

Den dåliga anpassningen gäller främst äldre elever i gymnasieålder och de elever som kan komma att utvisas. För yngre elever är situationen gynnsammare då de har mer tid att ta sig igenom en reguljär utbildning. Statistik på området, är bristfällig men uppgifter från SCB och Skolverket visar att det kan vara så många som 80 % av de nyanlända eleverna som misslyckas med måluppfyllese och framgång med studierna och inte blir behöriga till ett nationellt gymnasieprogram och för dem som blir behöriga är det mindre än 25 %, som fullföljer studierna och tar examen som kan ge jobb. 

Uppfattningen att nyanlända först ska läsa in minst åtta grundskole ämnen och lära sig svenska, innan de ges möjlighet att studera praktiska ämnen, är inte alla till gagn och har visat sig passa flertalet dåligt. Den praktiska yrkesutbildning de inte får tillgång till skulle kunna göra de snart vuxna eleverna mer attraktiva på såväl den svenska arbetsmarknaden som i ett annat land. Det kan med andra ord finnas anledning att verka för att nyanlända elever tidigt ges möjlighet till en hantverksinriktad yrkesutbildning samt studier i sitt hemspråk och för dem som ska överföras ett internationellt gångbart språk och möjlighet att slutföra sina studier  innan ett ett beslut om utvisning eller överföring verkställs. En yrkesutbildning kan också innebära att de får ett anställningserbjudande och efter att ha utvisats till hemlandet  eller överförts till första asylland kan återvända och vara en del av den arbetskraftsinvandring Sverige och företagare efterfrågar.

Yrkesförberedande gymnasieprogram, lärlingsprogram och andra praktiskt inriktade program kan genom förändringar av behörighetskraven eller andra lämpliga åtgärder göras tillgängliga för nyanlända elever och kraven på att kunna svenska tillgodoses genom intensivkurser eller parallellt med den praktiska yrkesutbildningen.

För dem som skall utvisas till hemlandet alternativt överföras till första asylland görs inga särskilda förberedelser. I väntan på att beslutet skall verkställas förväntas de läsa in grundskolans kursplan och lära sig svenska. Men om de återvänder till hemlandet tomhänta kan det bli problem för familjen och dem själva. De ses som misslyckade och är i många fall inte längre välkomna i det lokala samhället. Många barn och unga väljer därför att gå under jorden i stället för att samverka till en utvisning eller överföring. En praktisk yrkesutbildning som till exempel snickare, rörmokare, bilmekaniker innebär att de kan återvända hem med hedern i behåll om de själva vill det eller ska utvisas. 

De har då möjlighet att få ett arbete och bidra till familjens försörjning som kan avbetala på den skuld som kan finnas till långivare och smugglare.
För nyanlända elever är den icke ändamålsenliga utbildningen, de begränsade möjligheterna till måluppfyllelse och uteblivna studieframgångar ett  stort problem. Det är det även för deras gode män/vårdnadshavare liksom medarbetare inom socialtjänsten och skolpersonal eftersom alternativ inte erbjuds. Skollagen som var tänkt som en hjälp har i stället blivit ett av flera hinder beroende på dess utformning och  hur huvudmän, rektorer och lärare tolkar och efterföljer den. 

Skollagen förespråkar teoretiska studier-men inte yrkesorienterade hantverksutbildningar eller möjlighet till ett lärlingsprogram utan godkända kunskaper i svenska, likvärdighet- men i praktiken utan  hänsyn till individuella behov och förutsättningar. Vidare betonas även vikten av att nyanlända lär sig svenska, oavsett om de får uppehållstillstånd eller inte,  men det sker enbart i en skolbänk och inte i interaktion med svenska elever eller på praktik-eller arbetsplats. 

Dessutom beaktar Skollagen  inte, att flertalet av de nyanlända eleverna är i åldern 15 till 18 år och att 25-30 % av de ska utvisas eller överföras vilket innebär en begränsad studietid  och att det finns ett behov av studier som är förberedande för ett återvändande till hemlandet eller första asylland för ett relativt stort antal elever.

Skolinspektionens granskning
Kvaliteten på utbildningen är ett annat hinder. Skolinspektionens kvalitetsgranskning ”Från huvudmannen till klassrummet–tät styrkedja viktig för förbättrade kunskapsresultat” som publicerades hösten 2014 visar, att kvaliteten på utbildningen för nyanlända elever inte bara varierar mellan olika kommuner den uppvisar även många svagheter och allvarliga brister till exempel vad avser validering, studiehandledning på modersmålet, särskilt stöd, kompetens hos lärare och modersmåls undervisning.

Vissa av Skolinspektionens granskningar gäller skolsituationen för elevgrupper som har särskilt stort behov av skolans stöd. som till exempel nyanlända och asylsökande elever. 

Vid dessa granskningar konstaterar Skolinspektionen, att eleverna ibland inte får någon utbildning överhuvud- taget, att undervisning inte ges i alla ämnen eller i rätt tidsomfattning. Ett annat område de uppmärksammat bristen på studiehandledning på modersmål gör att även om eleverna har goda förkunskaper och en stark motivation att lyckas, finns risk för att eleverna inte får använda eller till och med förlorar tidigare kunskaper, konstaterar man. RGMV kan dessutom tillägga att det särskilda stöd elever har rätt till sällan eller aldrig tillämpas och att det om än undantagsvis finns skolor som bättre än andra uppfyller många av de krav som kan ställas.
Att nyanlända elever har svårt att klara de teoretiskt inriktade studierna är inget nyhet för RGMV och inte heller för SCB, som i sin statistik påvisat detta under flera år. Varför Skolverket och utbildningsdepartementet inte beaktar dessa svårigheter i utformningen av utbildningen och vidtar lämpliga åtgärder är inte bara oklart och oförståeligt det är även en anledning till att flera tusen nyanlända hamnar i ett utanförskap, blir bidragsberoende eller utvisas tll hemlandet eller första asylland utan utbildning och framtidsutsikter. 

Dålig prognos för nyanlända elever
Prognosen för att nyanlända elever ska lyckas med sina studier är inte god. De lagändringar som gjorts under åren varit av mer ”lappa och laga” karaktär än kännetecknats av genomgripande nödvändiga förändringar. På en utbildning som i väsentliga delar aldrig uppnått målen satsade den tidigare regeringen över 240 miljoner för att nyanlända elever skall få ytterligare tre lektioner i svenska varje vecka de fyra första åren i Sverige. För att kartlägga deras  kunskaper och placera dem i rätt årskurs satsades ytterligare 90 miljoner kronor. De lagändringar inom skolan den förre regeringen efterlämnar som trätt i kraft 1 januari 2015 och som handlar om främst om validering och förberedelseklasser som i det enskilda fallet kan ha betydelse men inte på något avgörande vis innebär grundläggande förbättrar av utbildningen för nyanlända elever. Det gör inte heller den nuvarande regeringen förslag, "Utbildning för nyanlända elever - mottagande och skolgång" som presenterades den19 december 2014.

Tyvärr pekar ingenting  på att den nuvarande ordningen förändras. En icke ändamålsenlig utbildning kommer att fortsatt vara det och de resurser ungdomarna skulle kunna vara för samhället och sina hemländer förloras. I stället för att bli en del av den arbetskraftsinvandring Sverige och företagare efterfrågar, kunna etablera sig samhället eller återvända hem med en utbildning och kanske ett anställningserbjudande i bagaget hamnar de i stället i ett utanförskap eller går under jorden liksom tusentals andra ensamkommande under åren gjort före dem som fått samma utbildning.

Oavsett om de fått uppehållstillstånd eller ska utvisas alternativt överföras ska de redan från skolstarten kunna påbörja en yrkesutbildning i kombination med anpassade teoretiska studier och de som skall utvisas eller överföras ska ges möjlighet att slutföra sådana påbörjade studier  innan beslut  om utvisning  alternativt överföring verkställs. 

Det kan åstadkommas till exempel genom att behörighetskraven för att antas till ett yrkesförberedande gymnasieprogram ändras, att lärlingsprogram och andra praktiskt inriktade program görs tillgängliga och att inlärningen av svenska språket kan ske parallellt med den yrkesinriktade utbildningen eller genom intensiv kurser. Om yrkesintroduktions utbildning ska kunna anses vara ett alternativ måste Arbetsförmedlingen åläggas att anskaffa praktikplatser och ersättningsnivåerna ses över. 

J Samuelsson, god man

2015-12-12 

(Redigerad 2017-08-19)

Reflektion över läget för de ensamkommande barnen/ungdomarna
Som samordnare på ett transitboende, ser jag just nu hur personal överallt sliter för att få systemen att hålla ihop så att de ensamkommande barnen/ungdomarna inte ska bli alltför lidande. Det mest fantastiska är att de lyckas vara glada och trevliga i de mötena jag har med dem. Detta gäller alla de aktörerna jag har kontakt med som ex vis Migrationsverket, kommuner och andra aktörer.

Sigtuna som ankomst kommun har, som många andra kommuner ett pressat läge. De har just nu fyra transit boenden som alla är mer eller mindre överbelagda, de hyr även in sig på ett hotell i Sigtuna.


Trots att alla försöker göra sitt bästa så drabbas barnen/ungdomarna ändå. De barn/ungdomar som fått en anvisnings kommun får vänta länge på att få en godman och att få börja skolan. Som vi alla vet så stoppar detta upp en hel del. I Norrtälje börjar skolorna uppge att de inte har fler platser.  Det tar även lång tid innan de får komma till flyktinghälsan på hälsosamtal. 


Vi på transit märker också att ungdomarna blir kvar här mycket längre. För drygt en månad sen, så tog det som mest fem dagar innan de fick en anvisningskommun, nu tar det upp till tre veckor. På grund av den långa väntan, har vi varje förmiddag, lite svenska undervisning. Vi har även lite andra aktiviter på eftermiddagarna.  Det mest problematiska med att ungdomarna blir kvar så länge är att de hinner knyta an så mycket till varandra och personalen. Uppbrotten blir mer känslosamma och väntan på att komma vidare blir svår.

En ytterligare reflektion är att det har kommit och kommer många nya aktörer som har eller planerar att öppna boenden. Det har även startat många familjehemsplaceringsföretag. 


Som jag tidigare sagt så tycker jag ändå att de människor som arbetar gör ett fantastiskt jobb utifrån rådande omständigheter.


Ha det gott

Catarina Reeves, vice ordf. RGMV

RGMV

Gode män och vårdnadshavare

Angående utbildning för gode män

Enligt RGMV:s uppfattning bör man se till syftet med den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2015-att samtliga gode män skall vara lämpliga. För nya gode män  är en utbildning erforderlig för att dessa ska kunna anses uppfylla kravet på lämplighet. En sådan utbildning kan dock tyckas vara överflödig för de gode män som tagit uppdrag under flera år och har insikt i innebörden av sitt uppdrag. 

För dessa kan i vissa fall de påbyggnadsutbildningar som ålagts ÖFN att anordna anses lämpliga.

Därför är ett generellt obligatoriskt utbildningskrav överflödigt (och något sådant finns ju inte heller i lagen).

Att hävda frivilligheten som argument för att ta betalt faller därmed. En önskan från samtliga instanser måste vara att det bristande antalet gode män avhjälps och att de gode män som tillsätts utför sina uppdrag korrekt. Att ta betalt motverkar bägge dessa intressen. 

Visserligen följer att ett antal gode män betalar för och går utbildningen. Färre gode män än önskvärt måste dock kunna antas gå utbildningen än om den vore gratis. Det går i sin tur stick i stäv med rättssäkerheten och barnens bästa. Likaväl rimmar kostnaden för utbildningen illa med det faktum att god man-uppdraget är ett ideellt uppdrag som kräver ett stort engagemang från de gode mannen.

RGMV har ingen information om att andra kommuner än Göteborg tar betalt för god man-utbildningen (2250 kr.) utan  tolkat stadgandet i 19:18 som att utbildningen skall vara kostnadsfri även om det inte framgår av ordalydelsen i lagtexten.

Johnny Samuelsson, ordf. och   Linn Öst Nori advokat, adjungerad ledamot


RGMV:s uppfattning sammantaget:

1) Grund-och påbyggnadsutbildning för gode män och särskilt tillförordnade vårdnadshavare ska vara kostnadsfri.

2) påbyggnadsutbildningar ska anordnas med  inriktning på juridiska och ekonomiska  aspekter av uppdraget. 

3) när nya gode män rekryteras ska en särskild utbildning om minst tre timmar ges och önskemål om support tillgodoses.  

4) Överförmyndarnämnden ska åläggas att presentera en långsiktigt planering vad avser grund-och påbyggnadsutbildningar samt rekrytering.

5) en ”stödutbildning” under pågående uppdrag ska erbjudas. 

6) studietiden för grund-och påbyggnadsutbildningen ska var för sig inte understiga 18 timmar.

7) den webbutbildning SKLutarbetat ska ligga till grund för grundutbildningen men kompletteras med lämpligt studiematerial, till exempel det utbildningspaket RGMV utarbetat. 

8) Påbyggnadsutbildningen kan lämpligen genomföras i samverkan med universitet/

     högskola.

9) Överförmyndarnämnderna bör inrätta en särskild befattning inom ordinarie verksamhet med ansvar för rekrytering, utbildning och rådgivning. 

Hej,

jag vill informera er socialsekreterare och gode män om situationen på Mandelgården och Söderbo just nu.

Som ni alla vet har det varit en mycket stor tillströmning av flyktingar och ensamkommande barn till Stockholm senaste tiden och fr a under helgen. Socialförvaltningen och Migrationsverket vädjade till oss i fredags kväll 11 sept att ta emot så många överbeläggningar vi bara kunde för att hjälpa till att lösa en akutsituation för staden.
Vi har nu tolv extra afghanska pojkar på Mandelgården och fem på Söderbo, som har samlats upp av socialjouren på centralstation och kommit i taxi till oss under kvällarna och nätterna i helgen. Ungdomarna är mellan 11 och 16 år.
I fredags hade vi husmöte med era/våra ungdomar som redan bor här och informerade och bad dem hjälpa till att lösa den akuta situationen. Alla ungdomar har tagit stort ansvar, hjälp till att laga mat till de nyanlända, städat, tolkat, somliga frivilligt sovit på madrass och upplåtit sina sängar till de nya. De har verkligen tagit ansvar för situationen, välkomnat och tagit hand om dem på bästa sätt. De har tagit med de nya på redan inplanerade utflykter, fotbollsmatch, kanotpaddling mm.
Jag har tagit in extrapersonal och all personal har gjort ett fantastiskt jobb tillsammans med ungdomarna under helgen. Allting har fungerat över all förväntan!

I skrivande stund fick jag veta att tre av de nya ungdomarna hämtas av Migrationsverket inom en timme och jag hoppas att de ska hitta lösningar till de övriga så fort som möjligt.
Jag vill bara att ni ska vara medvetna om situationen nu, ha lite överseende om vi missar något i informationen till er, alla jobbar på så gott de kan men det är verkligen en extraordinär situation som vi hamnade i med några timmars varsel.  Och beröm gärna era ungdomar för att de varit så underbara och hjälpsamma dessa dagar när ni träffar dem!

Ring gärna om ni har några frågor till mig, Idill eller Ismet. Jag har tyvärr mycket lite information själv i dagsläget. Allt har gått väldigt fort.

Med vänliga hälsningar
/Mari Hemmingsson

Talespersoner:

Johnny Samuelsson E-post: aej(at)telia.com  Mobil 0704 820410

P-O Nygren E-post: perolof47nygren(at)gmail.com Mobil 070 2372910     

RGMV E-post: inforgmv@telia.com 

Org.nr.8024665518 


Styrelsemöten och länsombudsmöten 2019
Styrelsemötena är öppna vilket innebär att medlemmar i föreningen efter föranmälan till någon i styrelsen (se uppgifter under stadgar och styrelse) kan delta i mötena för att till exempel lämna förslag.

 

Samordningsgrupp/styrelse

Johnny Samuelsson,f.d. god man/sfv högskoleadjunkt och företagare
Borrby, Skåne

Tfn 070 4820410
E-post aej@telia.com

Karin Senter, doktorand Uppsala universitet
Stockholm, Uppland

Tfn 0730 238493
E-post karin.senter@stockholm.se

P-O Nygren, god man/sfv., f.d. yrkesofficer
Karlsborg-Hjo, Västra Götaland
Tfn 070 2372910
E-post perolof47nygren@gmail.com

Eva Wennberg, f.d. god man/sfv., verksamhetschef HVB, terapeut .Tierp, Uppland
Tfn 0174 40320, 073 8554499
E-post eva@bjorksta.se

Viveca Kittredge, god man, socionom, förtroendevald revisor i Nyköpings kommun
Tystberga, länsombud Södermanland
Tfn 072 3023578
E-post vivkit007@gmail.com

Ann-Helene Danielsson, god man/sfv
Tfn.0703166241
E-post annhelendanielsson@gmail.com
Tfn.0703166241


Adjungerad ledamot

Linn Öst Nori, advokat, innehavare av
Öst Nori Advokatbyrå AB

08 505 86542, 070 727 75 39
E-post info@ostnoriadvokatbyra.com


Valberedning

Christina (Kia) Hamnö 
0176-274092, 070 6668401 
E-post christina.hamno@telia.com
 

Margareta Åhlen
070 5421684

E-post magganahlen@yahoo.se



Rådgivning helgfria dagar. Obs oavsett bostadsort går det bra att kontakta alla länsombud.

Länsombud

Blekinge län
Bengt Winnow
E-post 
bengan.winnow(at)gmail.com
Tfn. 0708553459


Jönköpings län
Anna-Lena Ståhle

E-post 
annalena.st(at)telia.com
Tfn.070-581 88 35

Annika Sehlstedt
E-post 
annika.sehlstedt(at)gmail.com
Tfn.0708 359673 


Kalmar län
Börje Fors
E-post borje.forss(at)tembo.se
Tfn. 070 7737085



Stockholms län
Carina Bindzau
E-post carina(at)bindzau.net
Tfn.0707603517 

Länsombud

Uppsala län
Åke Engman
E-post 
ake.engman-(at)elia.com
Tfn. 0706824506


Västerbottens län
Ann-Sofie Gothnell 
E-post 
annsofie.gothnell(at)gmail.com
Tfn. 0705331995


Södermanlands län
Viveka Kitredge
E-post 
vivkit007(at)gmail.com
Tfn 0723023578


Östergötlands län
Reidun  Claesson
E-post reidun.claesso(at)gmail.com
Tfn.0705892155

 

 

 

 

Länsombud

Hallands län
Eva Dahlstrand,
E-post 
eva.dahlstrand(at)hotmail.com
Tfn. 0739-85 56 01


Västmanlands län
Christina Hahre
E-post 
cristinahahre(at)hotmail.com
Tfn. 0707890338


Värmlands län
Thore Jansson
E-post 
thore(at)futureconsulting.se
Tfn. 0701 904593


Västernorrlands län
Ilva Edvinsson
Epost 
iedvinsson(at)gmail.com
Tfn. 0723109009


 

Länsombud

Skåne län
Lena Mårtensson
E-post
martenssonlena(at)gmail.com
Tfn. 0705 299799


Skåne län
Göran Dreveborn
E-post g
goran.dreveborn(at)outlook.com

Tfn.076 8237723


Västra Götalands län
Ann-Helene Danielsson
E-post 
annhelendanielsson(at)gmail.com
Tfn.0703166241


Västra Götalands län
Bitten Henricson
E-post bitten.henricso(at)gmail.com
Tfn.0739855814
Back to Top