Oleg, i människohandel

Oleg, en ensamkommande ungdom från Vitryssland men uppväxt i Ryssland kom till Sverige för att begå brott och gavs möjlighet att göra det under en lång tid eftersom myndigheter och institutioner ansåg sig förhindrade att ingripa med hänvisning till lagar och förordningar. Omdömeslöshet och oprofessionellt beteende var andra skäl till att Oleg i stället för att få hjälp kunde fortsätta med stölder och missbruk. Ingen ansåg sig göra något fel men alla var förhindrade att göra det rätta. 

När han sökte asyl i Sverige hösten 2010 gjorde han det på uppdrag av kriminella som avsåg att  utnyttja honom för systematiska stölder och med en historia som Migrationsverket efter en omsorgsfull utredning inte trodde på.

Det innebar att han våren 2011 skulle få avslag på sin asylansökan och att Migrationsverket gjorde en anmälan till Kommissionen för mänskliga rättigheter eftersom de liksom olika polisdistrikt i Stockholm som förhört honom i samband med brott han begått, gränspolisen som försökt att få honom att samarbeta, biträdet som följt ärendet ansåg att han var offer för handel med barn och ungdomar.
Det var också den gode mannens uppfattning som gjorde en anmälan till Socialtjänsten om misstanke om människohandel och att han måste få ett lämpligt boende anpassat till hans situation.
Men så blev det inte. Dagligen åkte han in till Stockholm eller något köpcentrum i stadens utkanter för att tillsammans med andra ungdomar planera stölder, stjäla jeans, jackor, skor etc. och för att köpa och missbruka cannabis.
Till HVB återkom han sent på kvällen eller mitt i natten, om han inte övernattade hos okända personer ett dygn eller två. Dag efter dag, månad efter månad utan att det föranledde chefen för boendet eller socialsekreteraren att ens överväga ett alternativt boende för honom.

Polisförhör och rättegång
Under nio månaderna begick Oleg ett stort antal stölder, åkte fast för en del av dem. Han var på förhör hos olika polisdistrikt i Stockholms området och gränspolisen som försökte få honom att samarbeta. Gränspolisen bevakade honom, HVB och andra platser i ett försök att komma åt hans medbrottslingar. Han var på tre rättegångar vid Stockholms och Solna tingsrätter där han dömdes för stölder, snatterier, sexuellt ofredande och narkotikabrott till dagsböter och ungdomstjänst.
Han erkände alltid vad som lades honom till last väl medveten om att ingenting skulle hända som rubbade hans vardag och invanda ruiner.
Land skall med lag byggas heter det, men i Olegs fall byggdes ingenting på de tre rättegångar han instämts till eftersom Socialtjänsten i sina yttranden till Tingsrätterna inte yrkat på några påföljder som kunnat hjälpa honom vilket såväl Tingsrätten i Solna och Stockholm ansåg anmärkningsvärt.
Oleg dömdes till dagsböter och ungdomstjänst, påföljder som inte på något sätt förändrade hans situation eller berörde honom det minsta. Någon ungdomstjänst skulle han inte göra och Kronofogden skulle aldrig få de 20.000 kronor i dagsböter  som han dömts att betala till statskassan.Innan sommaren var slut greps han för fler stölder, det blev fler rättegångar.

Biträdet ansökte på gode mannens uppmaning om prövningstillstånd hos Kammarrätten trots att det inte förelåg några ny skäl eller andra omständigheter som skulle få Migrationsöverdomstolen att ta upp ärendet för prövning.Men överklagandet skulle ge honom tid för behandling och att få skydd från de kriminella  som styrde över honom förutsatt att socialtjänsten bestämde sig för det. Men det gjorde de inte. Olegs situation förvärras, någon ljus framtid var inte i sikte och hjälpen avlägsen.Gränspolisen lade ned utredningen om människohandel eftersom Oleg inte ville eller kunde medverka. Enheten för människohandel på Rikskriminalen kunde inget göra av samma skäl, Tingsrätterna kunde heller inget göra utan socialtjänstens medverkan, boendet vill inget göra och inte heller ledningen för boendet. Socialstyrelsen vidtog ingen ny inspektion av boendet och när man efter lång tid yttrade sig om boendet gjorde man det utifrån tidigare tillsyner. För Oleg rann tiden ut.

Slutet på historien om Oleg
På eftermiddagen den 23 juli 2011 greps Oleg av Östermalmspolisen för stöld och narkotikabrott och omhändertogs enligt LVU och fördes till Kronobergshäktet för att dagen därpå transporteras till en SiS anstalt ett tjugotal mil från Stockholm.
Den gode mannen åkte dit med kläder till honom dagen därpå, pratade med personalen som berättade att intagningen varit problemfri. Oleg var ett stort leende, han var som en kameleont som fort anpassade sig till nya förhållanden, ingenting verkade bekymra eller förvåna honom och för första gången på nio månader behövde han inte bekymra sig om nya stölder och missbruk.

Efter några månader på SiS anstalten i Västmanland lyckades Socialtjänsten få honom inskriven på ett behandlingshem i Norrland. Det som tidigare inte ansågs möjligt klarades nu av med berömvärd effektivitet. Socialtjänsten och Överförmyndaren ansåg att den gode mannen var besvärlig och avsåg att entlediga honom. Nu blev det inte så eftersom Oleg flyttade från kommunen och  överförmyndaren  i den nya kommunen ansåg att det var bäst att den gode mannen kvarstod, det gjorde också Oleg. 

Efter ungefär en månad avvek Oleg från det nya boendet vid en av allt av döma planerad flykt tillsammans med kamrater som besökte honom. Det inte var helt oväntat och är numera försvunnen. 

Ingen vet var han är och kanske slutar historien om Oleg här eller kanske blir han återigen gripen av polisen i samband med nya brott eller dyker upp i Norge eller Portugal vilket han ofta talade om som ett alternativ. Var han skall vara och göra gör ligger inte i hans händer, det bestämmer de som utnyttjar honom.

Alldeles för sent fattades rätt beslut och alldeles för sent fick han en engagerad socialsekreterare som hjälpte honom men ingen anser sig ha gjort fel men uppenbarligen inte heller något rätt för Oleg under hans årslånga vistelse i Sverige.

J Samuelsson, god man


Faysal och Qassim, ett Dublinärende

När Faysal lämnade Mogadishu och efter månader på lastbilsflak, till fots genom Etiopien, Sudan och Libyen och en 300 km lång färd i en gummibåt på Medelhavet hade han ingen vetskap om Dublin ll eller vad förordningen skulle komma att innebära för honom. 
Utan möjlighet för honom att påverka destinationen hade smugglarorganisationen tagit honom till Malta och hans första kontakt med Europa blev inte vad han drömt om eller önskat.

Till de maltesiska myndigheterna uppgav han sitt namn till Faysal Abdulaai, några ID handlingar hade han inte, sin ålder till 19 år eftersom han ville komma vidare till Sverige och inte fastna som underårig på Malta, som han såg som ett oönskat genomgångsland. Alla gjorde så, berättade han och dessutom skulle det vara lättare att få ett arbete, trodde han. Hade han uppgett sig vara underårig och myndigheterna bedömt uppgiften som trovärdig hade han placerats på ett center för särskilt utsatta grupper som handikappade, gravida kvinnor och minderåriga som kommit ensamma i Dar Liedna, Dar Ar Sliem eller Dar Qawalla i Valetta. 
Som illegal migrant och bedömd som vuxen internerades han först i Tá Kandia i två månader och därefter i Safi Centre i fyra månader, fängelser eller Dentention Centre, inte så långt ifrån den internationella flygplatsen i Luga där han hölls inlåst under tiden som myndigheterna utredde hans ärende.

Efter sex månaders internering  beviljades han en subsidiär status , som skulle förnyas så länge som situationen i Somalia bedömdes som ett konfliktområde av myndigheterna på Malta och flyttades till Hal Far ett flyktingläger i utkanten av ett industriområde trettiofem minuters bussresa från Valetta.

Myndigheterna beviljade honom 130 euro i månaden, en sängplats i ett tält, resehandlingar. Arbete fick han efter bästa förmåga ordna själv och de som stod till buds var tillfälliga och dåligt betalda svartjobb hos oseriösa arbetsgivare på byggen, restauranger eller som reklamutdelare på  turiststråken i Valetta.   

Resan till Sverige

Malta gav honom visserligen det skydd som tillvaron i Mogadishu inte givit honom men målet var fortfarande Sverige där han hoppades få en bra framtid.

Han sparade pengar och köpte en flygbiljett hos ett lågprisbolag för 32 euro och flög  till Köpenhamn. Därifrån tog han sig med tåg till Migrationsverket i Märsta och ansökte om asyl som Qassim  och uppgav sin ålder till 16 år.  Qaasim skulle bli hans identitet under det närmaste halvåret.

Han placerades av socialtjänsten på ett boende i Roslagen, började skolan ovh fick en god man. Efter några månader flyttades han till ett HVB i Västmanland väntan på Migrationsverkets utredning skulle bli klar.. Han började skolan, blev läkarundersökt och fick dagspenning på 24 kr om dagen, särskilt bidrag för kläder och allting verkade bra tills den dag han kallades till ett kommuniceringsmöte på Mottagningsenheten.

Kommunicering

På Mottagningsenheten meddelade tjänstemannen kort att Qassims fingeravtryck påträffats i den gemensamma databasen Eurodac och därför kunde han inte söka  asyl i Sverige utan endast i det  första asyllandet som var Malta. 

För tjänstemannen på Migrationsverket berättade Qassim om omständigheterna som ledde till att han kom till Malta, att han inte sökt asyl på Malta men skrivit på dokument utan att veta vad det innebar för att slippa interneringen. 

Men hans berättelse skulle inte förändra hans situation, något undantag som förordningen i Dublin ll medger skulle inte bli aktuellt för honom.

Efter kommunicering fortsatte vardagen som vanligt med skolgång, umgänge med kompisar och fotboll ytterligare någon månad tills han kallades till ytterligare ett möte då tjänstemannen på Mottagningsenheten meddelade att kommuniceringen inte påverkat beslutet och att Migrationsverket avsåg att verkställa överföringen. Qassim tillfrågades om sin medverkan till att återvända frivilligt vilket han sa sig vara beredd att göra. 

I slutet av mötet och liksom i förbigående sa tjänstemannen: "jag ser i dina papper från Malta att du uppgivit att du är nitton år därför bedömer jag din ålder till l nitton år." På några sekunder blev han tre år äldre vilket innebar att han skulle återföras som vuxen och att inga krav längre fanns att han skulle omhändertas av någon organisation som kunde hjälpa honom vid ankomsten till Malta. Dessutom var uppdateringen av hans ålder inget beslut meddelade tjänstemannen och gick därför inte att överklaga.

Om allting skett efter normala rutiner skulle Migrationsverket  meddela Socialtjänsten och Överförmyndaren om uppdateringen av Qassims ålder och han skulle omedelbart tvingas lämna boendet och flytta till någon av Migrationsverkets förläggningar i avvaktan på överföring, avbryta sin skolgång och inte längre ha en god man. Men på grund av att Migrationsverket gjorde en administrativ miss blev det inte så utan han blev kvar på HVB, kunde fortsätta sin skolgång och ha kvar sin gode man tills den dag han efter överenskommelse hämtades av Gränspolisen ett par månader efter beslutet och eskorterades  till Arlanda.

Överföring till Malta

Tidigt en grå lite kylig höstmorgonen 2010, efter drygt ett halvår i Sverige, lyfte planet från Arlanda och Qassim  återfördes till Malta och blev Faysal igen. Efter tre timmars flygresa landade han på den internationella flygplatsen i Luga och eskorten från Kriminalvårdens transportservice lämnade honom med ett lycka till när de passerat tullen. Utanför flygplatsen tog han en buss till Hal Far där kompisar väntade på hans ankomst.  

För honom innebar förordningen i Dublin ll inte bara att han tvingades lämna den svenska välfärden utan också att han blev fast på Malta på obestämd tid och i praktiken förhindrad att återvända till Sverige enligt lagstiftningen i Utlänningslagen och bestämmelserna i Dublin ll.

Så länge han hade pengar kunde han visserligen lämna Malta i tremånaders perioder för att resa vart han ville men inget land i Europa skulle ta emot honom annat än tillfälligt och hem till Mogadishu kunde han inte åka.

Hans mål hade varit Sverige och under ett halvår blev drömmen sann. Han gick i skola, hade kamrater och bodde med sin bästa vän i ett stort rum på ett bra boende med engagerad personal. Nu väntade ett stort tält på honom i Hal-Far där han skulle bo tillsammans med arton andra olycksbröder på obestämd tid och personalen på lägret var inte socionomer eller pedagoger, de var vakter.

Det skulle inte bli bättre, tvärtom blev han efter sammanlagt två år på Hal Far tillsagd att han inte längre fick bo där eftersom andra behövde plats. Utan att bli anvisad en annan bostad och inte längre berättigad till några pengar från myndigheterna fortsatte hans liv på Malta som han inte kunde ta sig ifrån. 

Att ta sig från första asylland

Att ta sig från Malta eller något annat land i EU som räknas som första asylland är i praktiken så gott som omöjligt. Det fanns egentligen bara fyra möjligheter för Faysal att ta sig tillbaka till Sverige, han kunde ansöka om att få arbeta i Sverige vilket förutsatte att det fanns  arbetsgivare som kunde garantera honom en anställning med lön och villkor enligt kollektivavtal, ansöka om att få studera i Sverige vilket var förenat med för honom ouppnåeliga villkor, ansöka om att få återvända av anknytningsskäl men han hade inga nära anhöriga i Sverige och slutligen återvända till Sverige för att söka asyl men då måste han bevisa att hans subsidiära status på Malta var upphävt av myndigheterna och att han vistats i ett land utanför EU territoriet i minst tre månader.

I alla de här fallen fordras kunskaper om tillvägagångssätt och kontakter som kan hjälpa honom vilket han inte hade och det var också en fråga om pengar.

Faysal blev kvar på Malta.









Gömda på flaket bland gods eller i ett utrymme nära vägbanan på långtradare utrustade med en plastdunk för personliga
behov, en flaska vatten och något att äta transporteras de från stater i Europas utkanter till bland annat Sverige.

 

 





Det är ingen ny företeelse att unga människor sänds  iväg hemifrån för att i sitt hemland eller i andra länder hjälpa till med försörjningen. Det har förekommit i århundranden att familjer eller klaner i länder som till exempel Afghanistan, Pakistan och Somalia skickat iväg, i regel den äldsta sonen, för att bidra till familjens försörjning och att anhöriga eller klaner finansierat resan. Så är det än idag men det förekommer även om än undantagsvis, att ungdomar mot familjens vilja söker sig till Europa eftersom de inte ser någon framtid i sitt hemland. 

Det som skiljer förhållandena idag från tidigare  är att människosmugglare och kriminella som ägnar sig åt människohandel kommit in i bilden och att förbättrade kommunikationer medfört att unga människor kommer allt längre bort från sin familj. Krig, konflikter, fattigdom och terrororganisationer som rekryterar  barn och unga som soldater och människohandel är andra orsaker till att många tvingas ge sig av.
Idag är 65 miljoner människor i världen på flykt och 130 miljoner människor är i behov av humanitär hjälp. Hälften av de som flyr är barn som är särskilt utsatta i flyktingsituationer. 

Under 2015 sökte över 100.000 ensamkommande underåriga  asyl i 78 länder – en tredubbling sedan 2014, enligt en rapport från UNICEF, över 35000 av dem i Sverige och under de senaste sex senaste åren har närmare 58000 på olika vägar tagit sig hit.. Flertalet kommer från Afghanistan, Eritrea, Somalia, Syrien, Etiopien och Marocko och i åldern 13-17  de allra flesta 16 till 18 år och pojkar. Omkring 12 % är flickor. De är ofta målmedvetna unga människor som präglats av uppväxtvillkoren i sitt hemland men i många fall påverkats av upplevelser under resan därifrån. 


Uppbrottet

Det är vanligtvis deras anhöriga, den klan de tillhör eller kriminella som bestämmer att de ska lämna hemlandet och bege sig till Europa, själva har de oftast ingen talan i saken. Men det förekommer även att ungdomar på eget initiativ och mot föräldrarnas vilja söker sig till länder med bättre framtidsutsikter än vad hemlandet kan erbjuda trötta på krig och konflikter. Med hjälp av människosmugglare lämnar de hemlandet och anhöriga och beger sig ut på en resa som långt ifrån alltid slutar som de tänkt sig. Planeringen sker utan deras medverkan och när beslutet väl är fattat och ekonomiska mellanhavande klarats upp går det fort. Redan efter ett par dagar efter beslutet är det dags att bryta upp från kamrater och anhöriga och påbörja en resa som kan ta månader eller år innan målet nås. Fort går det också om de riskerar att rekryteras till en terrororganisation, då finns ingen tid för planering utan snarare handlar det om att fly fortast möjligt.


Olika vägar
För mindre bemedlade familjer som inte har råd att betala en flygresa vilket i allmänhet är fallet väntar en mödosam färd för ungdomen från Somaliland, Puntland eller Djibouti över röda havet till Jemen, Saudiarabien, Syrien, Turkiet till Grekland och därifrån  till Italien. Sedan vidare till Sverige med långtradare gömda på flaket eller i ett utrymme nära vägbanan. 

En annan och vanligare rutt är att de färdas genom Etiopien, Sudan till Libyen där de ifrån hamnar som Tripoli eller Bengazi efter en riskfylld båtresa över Medelhavet antingen hamnar på den lilla italienska ön Lampedusa, Sicilien eller på Malta. Smuggalarna styr och bestämmer och det är inte ovanligt att migranterna krävs på mer pengar vid gränpassager och när de passar genom områden som styrs av olika klaner. Ungdomar berättat att de misshandlats och utnyttjats i olika avseenden inte minst flickor är utsatta.

För migranter från Marocko och stater söder om Sahara som Nigeria, Mali eller Kongo Kinshasa eller stater i  Västafrika slutar färden ofta i Marocko. Ökade kontroller mellan Spanien och Marocko har gjort det  svårt att ta sig över Gibraltarsund. Trots det lyckas många ta sig över till Spanien och vidare till andra stater.  Ungdomar  från Marocko och Algeriet stannar oftast i Spanien och tar de arbeten som erbjuds ett år eller längre innan de efter en tid reser vidare till Frankrike och så småningom till Sverige. En del söker asyl i Sverige andra inte utan föredrar i många fall att leva som gatubarn och blir som många andra i samma situation utnyttjade, hamnar i kriminalitet och drogmissbruk.

Afghanska familjer  flyttar ofta till Pakistan eller Iran för att komma ifrån konflikter i hemlandet och för att få arbete. Oftast vistas de i dessa länder utan tillstånd och lever som andra klassens medborgare. Migranter på väg till Europa tar sig från Iran vidare till Turkiet och därifrån vanligtvis med båt till Grekland eller bil till Ungern, Bulgarien eller andra stater i utkanterna av Europa. 
I dessa länder vistas de olika länge i vänta på att transportras med tåg, bil eller långtradare till olika länder i Europa bland dem Sverige. Många berättar att de utsätts för misshandel, övergrepp och fängslas  periodvis. För att klara sig tvingas de tigga, ta tillfälliga dåligt betalda jobb om den möjligheten finns eller tvingas låta sig utnyttjas av pedofiler för att få mat för dagen.


Ankomsten till Italien

När båtar med flyktingar(migranter efter att ha räddats till havs av räddningsfartyg från den italienska kunstbevakningen, Sverige eller nationer som ingår i Frontex, Operation Poseidon eller på egen hand nått hamnar på Lampedusa, Malta  eller i Sicilien tas de emot av  myndigheter, sjukvårdspersonal och volontärer från Röda Korset och andra frivilligorganisationer i hamnar  som Catania eller Augusta på Siciliens östkust.

Där sker  registrering, sjuka förs till sjukhus, ensamkommande som bedöms vara underåriga placeras om möjligt på särskilda boenden. Samtliga genomgår en hälsoundersökning innan de med buss transporteras till mottagninscenter i Sericusa eller CARA di Mineo (Centro di Accoglienza per Richiedenti Asilo) två av flera centrum för mottagande av asylsökande som funnits i Italien sedan 2008.

 


CARA di Mineo är ett mottagningscenter som är beläget på den sicilianska landsbygden mellan Catania och Gena och var tidigare en amerikansk militär förläggning. Här finns ett stort antal hus, en idrottsplats och lekplatser för barn. Centret  som. är omgivet av taggtråd och beväpnade vakter som skydd för dem som bor i lägret och är ett öppet centrum. Asylsökande kan komma och gå som de vill och får även tillstånd att lämna centret för några nätter. Centret besöks regelbundet av olika hjälporganisationer.
Men platsen är så avlägsen och isolerad, det är svårt att nå samhällen vilket innebär att  flertalet väljer att förbli på centret men företagsamma ungdomar ordnar på något vis en cykel och ger sig ut på milslånga cykelturer i omgivningen för att söka arbete.

Centret är avsett för cirka 1500 personer men det är troligt att det finns fler än 3000 för närvarande med andra ord är centret överbefolkat, trångt och isolerat. Det finns vissa ordnade aktiviteter för intresserade men utbudet av aktiviteter är begränsat och flertalet har inget annat att göra än att vänta på besked från myndigheterna. På CARA di Mineo förekommer som på andra liknande läger i andra länder en viss kriminalitet och att skrupellösa personern utnyytjar andra människors utsatt belägenhet och även dödsfall har inträffat.

Handläggningstiden är tänkt att vara sex månader men kan i själva vecket vara dubbelt så lång eller längre på grund av det det stora antalet migranter blir det förseningar, som i Sverige, på grund av den ökade inströmningen den senaste tiden.
Svårigheter att ta sig ifrån Mineo gör att många blir kvar trots besked om uppehållstillstånd men en del bland annat ungdomar lyckas och ta sig till Palermo eller Catania där de kan ta en färja till Rom eller från Milazza till Neapel på det italienska fastlandet. För en del av dem är det slutmålet men för andra är det bara en etapp på vägen färden fortsätter sedan till Sverige eller någon annan stat i Europa.

Ansöka om uppehållstillstånd i Italien
För att ansöka uppehållstillstånd behövs: 

Giltigt pass eller annan likvärdig resehandling som bär ett inresevisum, om så krävs;

En kopia av ditt pass eller annan giltig resehandling som bär ett inresevisum, om så krävs;

Fyr identiska fotografier i passformat;

Inbetalning ac  € 14,62 elektronisk intäkter stämpel;

Handlingar som styrker din begäran för den typ av uppehållstillstånd du söker.

Om du redan är i Italien och ditt uppehållstillstånd är nära sin utgångsdatum, måste du ansöka om förnyelse minst:
90 dagar före utgångsdatum om ditt uppehållstillstånd är giltigt i 2 år;

60 dagar före utgångsdatum om ditt uppehållstillstånd är giltigt i ett år;

30 dagar före utgångsdatum i alla andra fall.

Giltigheten av ditt uppehållstillstånd är densamma som indicato på ditt visum, dvs.


Upp till 6 månader för säsongsarbete eller upp till 9 månader för säsongsarbete inom specifika sektorer som kräver denna förlängning;

Upp till 1 år om du deltar i en vederbörligen dokumenterad utbildning eller en yrkesutbildning;

Upp till två år för egenföretagande, öppen sysselsättning och familjeåterförening.

Om du planerar att komma till Italien för korta besök, affärer, turism eller studier under en period på högst 3 månader du behöver inte ansöka om uppehållstillstånd.


Malta
I den maltesiska kustbevakningens hamn strax nedanför medeltidsstaden Florianas stadsmurar och från marinens båtar till havs bevakas båttrafiken på havet. Norrut är fraktfartygen på väg mot Sicilien och söderut finns Libyens huvudstad Tripoli på det afrikanska fastlandet.

Från maj till oktober upptäcks flera flyktingbåtar varje vecka När en båt med flyktingar siktats  av kustbevakningen går ett av marinens fartyg ut och båtarna eskorteras till land och migranterna lämnas över till de myndigheter som väntar i hamnen i Floriana. 

Efter att migranterna registrerats av polismyndigheten och fått medicinsk  hjälp informeras Ref Com, den statliga flyktingkommissionären och sociala myndigheter, därefter förs migranterna vidare till något av Maltas Detention Centre Safi eller Ta Kandia.

 










När utredningen är klar efter cirka 6 månader får de lämna det stängda Detention center och flyttas till öppna läger i Hal Far eller Marsa. Lägren på Malta är lokaliserade till Hal Far ett tidigare flygplatsområde, 3-4 kilometer sydost om den internationella flygplatsen. Här finns flyktinglägren Hal Far Open Tent Willage och Hal Far Hangar Open Centre. I området finns också Open Centre för kvinnor med och utan barn samt familjer. För gravida kvinnor, handikappade och minderåriga finns särskilda institutioner i Dar is lien Sliema och Dar il Liedna. Ansvaret för samtliga läger ligger på AWAS, Agency for the Welfare of Asylum Seekers, som är underställt justisiedepartementet med undantag av Marsa som drivs av en stiftelse, Foundation For Shelter And Support To Migrants.
Marsa är beläget i den inre hamnen vid varvsområdet. Marsa drivs som en stiftelse, Foundation for Shelter and Support to Migrants och får bidrag av den maltesiska staten men är också beroende av privata donationer. Standarden i Marsa är jämförbar med lägren i Hal Far men på Marsa bor flyktingarna i flervåningshus. Ombyggnad pågår för att minska de stora sovsalarna till mindre rum. I lägret finns två mindre affärer, en kiosk, en liten servering, fritidslokal och en moské. Där finns också en klinik dit en läkare kommer några timmar i veckan och ett internetcafé. Möjlighet att prata med en socialarbetare finns. Nya undervisnings lokaler har byggts som är jämförbara med svensk standard eller bättre och lektioner i engelska erbjuds på kvällstid. Personalen är civilanställd och är utbildade  lärare och socialarbetare.
Av dem som bor på  Marsa är flertalet män.
Lägren i Halfar har rustats upp under senare år och flertalet tält har ersatts av baracker och lokalerna på Marsa är under upprustning och de nya rummen och undervisningslokalerna är jämförbara med svensk standard eller bättre.
Migranterna  kan lämna lägret när de vill men med jämna mellanrum måste de signera sin närvaro i receptionen. Migranter får130 € i månaden efter det att utredningen är klar foch i regel också ett subsidärt uppehållstillstånd samt resehandlingar som gör det möjligt att lämna Malta upp till tre månader.

Bröd, drycker, grönsaker säljs flera dagar i veckan på privat initiativ utanför lägret.
För ensamkommande ungdomar som maltesiska myndigheter konstaterat är uppenbart under 18 år gäller att de får stanna och anvisas ett speciellt boende på institutioner för minderåriga och flyktingar med speciella behov. De får gå i skola tills de blir sexton år och blir väl omhändertagna enligt maltesiska myndigheter, JRS och UNHCR.
http://www.godmanakuten.se/index.php/fltktingar/flyktingar-på-malta



Att återvända till Sverige
Det finns fyra olika möjligheter för de som överförts till Malta eller andra stater inom EU att återvända till Sverige: Arbete, studier, anknytning och asyl.

-att få återvända för arbete förutsätter att det finns  ett anställningserbjudande och att vissa förutsättningar uppfylls.
-För att ansöka om asyl måste man bevisa att det tillfälliga uppehållstillståndet är upphävt av myndigheterna och att man således saknar uppehållstillstånd i något EU land, dokument som visar att man lämnat Malta, när man gjort det och dokument som visar när man rest in i ett land utanför EU territoriet och att man vistats där i minst tre månader.
-För att få tillstånd att studera i Sverige kräver intyg på att man antagits vid utbildning, har en bostad och pengar för att klara ett års studier vilket man måste visa att man har på ett konto innan man beviljas tillstånd att studera i Sverige.
-Om anhöriga fått uppehållstillstånd i Sverige kan man ansöka om att få återvända av anknytningsskäl om man kan bevisa att de verkligen är anhöriga. 

I alla de här fallen fordras kunskaper om tillvägagångssätt, kontakter, ID handlingar och pengar vilket de i regel inte har.



Ideella organisationer
 

Utan hjälp av kyrkan och idella organisationer skulle de som lämnat sina hemländer för att söka ett bättre liv svårligen klara sig. I Europas storstäder finns tusentals som lever vid sidan om samhället men av olika skäl inte kommer vidare mot den tillvaro de sökte. Rädda Barnen, Kyrkan, Röda Korset, UNICEF och UNHCR är de större organisationer som hjälper ungdomar och andra migranter. På Malta finns JRS, Pease Lab som hjälper till med juridiska frågor som rör asylförfarandet det gör också Caritas i Rom. Röda Koset besöker läger på Malta och Sicilien och Rädda barnen har startat center för ungdomar i Rom, Genua som Civico Zero.

 

 











I den eviga staden Rom med Vatikanstaten, Colosseum och närmare tre miljoner innevånare ligger i ett oansenligt område utmed järnvägen Cevico Zero på Via dei Bruzi nr 10, cirka 2 km söder om Termini.

Civico Zero  är ett dagcenter för ensam kommande pojkar och flickor i åldrarna 12 till 18 år. Här finns duschar, toaletter, tvättmaskin/torktumlare, möjlighet till byte av kläder och datorer för Internet-anslutning. Civico Zero kan även hjälpa till med tolkning, social och medicinsk rådgivning och är därtill är centret ett stöd för ungdomar som lever i ett utanförskap eller väntar på besked i asylärenden. Rudolfo Mesaroli chef för verksamheten och Margherita Lodoli från Save the Children visade runt och informerade om verksamheten som varit igång sedan 2012.

Hit kommer ungdomar från Bangladesh, Ghana, Senegal, Elfenbenskusten och Gambia och ett flertal andra länder. För ungdomar från dessa länder är Italien vanligtvis slutmålet och dagcentret en oas där de kan få hjälp och träffa kompisar.

För ungdomar från Afghanistan, Somalia, Syrien, Eritrea, Etiopien är Italien bara en anhalt på vägen och när de skrapat ihop tillräckligt med pengar går färden vidare till Tyskland, England och de nordiska länderna främst Sverige. Civico Zero är för dem en plats där de efter en mödosam resa genom många länder och över hav kan återhämta sig och få nya krafter för att ta sig vidare till det bestämda målet och som det hoppas en bra framtid.

Som de tre ungdomar från Afghanistan jag pratade med som vid datorn var i full färd med att informera sig om förhållandena i Sverige, kontakta nätverk  och planlägga den sista etappen mot målet efter en resa som kan ha pågått i flera år.

På dagcentret kan de vid biljard-eller pingis bordet tillfälligt koppla bort tankarna på vardagens vedermödor och den kommande färden norrut mot en okänd framtid.
För Muhammed var det annorlunda han hade precis återvänt till Italien efter att ha bott i Hudiksvall i två år. Men han trivdes inte i Sverige och trots att han fått PUT återvände han till Rom och var nöjd med det. 

För Thei, en artonåring från Senegal som nu nått målet att komma till Italien och fått ett arbete. Han arbetar på en turistbåt på Fiume Tevere och tjänar omkring tusen euro i månaden, berättar han.

För honon ser tillvaron ljus ut liksom för många andra som fått ett jobb men långt ifrån alla lyckas med det, precis som i Sverige. De försöker klara den dagliga tillvaron genom att sälja solglasögon och selfie till turister, arbetar som guidar utanför Vatikanen eller andra turistattraktioner eller säljer besökspaket till Vatikanen mot provision. 


 

 

 

 

 

 

Natthärbärge

A 28 center ligger vid Via Aniene 28, centralt i Rom inte så långt ifrån Ostiense tågstationen som är en samlingsplats för många från Afghanistan. A 28 startade i december 2012 och erbjuder samma tjänster som dagcentret på Via dei Bruzi men är även ett natt härbärge där ensamkommande kan få mat och möjlighet att övernatta 1-3 dygn eller längre. Här får de sova i en riktig säng och känna att de behandlas med värdighet kanske för första gången sedan resan ut i världen påbörjades.

Johnny Samuelsson, god man

 

 

Zakarias från Afghanistan

Zakarias var 11-12 år när han påbörjade  sin resa från Afghanistan till Sverige, som tog ett år. Nu är han 16, bor i ett familjehem och söker in på ett gymnasieprogram.

Det var i augusti månad. Jag befann mig i Turkiet. Jag ville åka vidare till Grekland men det var mycket svårare än jag trodde det skulle vara. Vi var i Turkiet i nästan 15 dagar, jag och några andra från olika länder. Vi bodde i en källare. Källaren var kall och fuktig och hade inga fönster och ingen bra luft heller. Vår mat bestod av ägg två gånger om dagen. Vi åt bara stekta ägg, inget annat. 
En morgon kom en person och sa till oss att vi ska förbereda oss inför kvällen för att åka till Grekland. Han sa att vi åker med en stor båt (han ljög). Vi åkte i en båt som hade plats för max 8 personer men vi åkte 28 personer i den. Efter 10 timmars resa var vi äntligen framme och bilen stannade i skogen. Chauffören öppnade bakdörren. Eter 10 timmars stillasittande i bilen hade jag inga känslor i mina ben så jag rullade ut ur bilen, det tog cirka en kvart tills jag kunde stå på mina ben. 

Det var klockan 9 på kvällen. Vi var i skogen, på stranden, hungriga och törstiga väntade vi på båten. Klockan 12 på natten kom några personer med en säck, pump och flytvästar. Vi gick fram och frågade om båten kommer. De visade oss den vita säcken och sa att vi skulle öppna och pumpa den med en liten pump. Vi turades om och pumpade gummibåten. Klockan blev 2 på natten. Vi satte dit båtens motor och knuffade ner den i vattnet. De personer som hämtade båten sa att alla skulle sätta sig i båten.

Alla blev förvånade. Hur kan vi få plats i den lilla båten? En av männen tog fram sin pistol och avfyrade ett skott och sa att den som inte vill åka med dödar jag. Alla blev rädda och satte sig i båten. Ingen av oss kunde simma eller köra båt. De visade oss hur vi skulle starta motorn och köra den. Vi frågade männen om vart skulle vi ta vägen. Åt vilket håll ligger Grekland? De pekade mot andra sidan av havet där det lyste lampor från hus, fönster och gator. Där är Grekland. 

Det gick bra ett tag. Sen när vi åkte lite längre bort från stranden blev det stormigt och blåsigt. Båtmotorn blev varm och stängde av sig. Vi försökte starta igen men det gick inte. Jag vet inte vad som hade hänt. Bensin läckte från motorn. De som satt bak i båten fick skador på sina kroppar.
Vi var långt bort från landet. Vi var inte ens nära de lampor som lyste på andra sidan av havet. Det var klockan 4 på natten. Himlen var mörk och kall. Jag satt längst fram på båten och var helt blöt. Jag frös och hade inget hopp om att överleva. Jag tänkte på min familj och tittade upp mot himlen, såg på stjärnorna som glänste och sa förlåt mig, mina älskade föräldrar och syskon, jag kommer att drunkna här och bli mat till hajar. Ni kommer aldrig att få veta att jag är död. Jag tänkte att det här är slutet på mitt liv. 

Alla andra började ringa till sina familjer och släktingar och bad om förlåtelse. 

Gryningen kom och det blev ljusare och ljusare. Vi hade varit på havet i snart fem timmar. Klockan 7 på morgonen steg solen upp och sken över havet. Vi var trötta och hungriga.  Då kom en stor fraktbåt och åkte förbi oss. Vi ropade på hjälp men de brydde sig inte om oss. Ett tag senare dök en sjöräddningsbåt upp, den närmade sig oss och vi alla ropade på hjälp. Båten kom fram och stannade några meter bort. Två personer kom upp ur båten och tittade fundersamt på oss och pratade i radion. Sen kastade de rep mot vår båt och drog den till sin båt. Vi alla klev upp i den stora båten och de band fast gummibåten bak på sin båt och körde iväg. Jag tror att vi fick hjälp för att vi hade små barn med oss.
Efter tre timmar kom vi kom fram ett ställe som hette Thessaloniki. Där tog de fingeravtryck på alla som var över 15 år och skrev våra namn och fotograferade oss. Sen åkte vi i en polisbuss till en parkeringsplats där fanns garage där vi kunde sova. De delade ut vattenflaskor och lite bröd till oss alla.

 

 




Angående ”Boende utanför det egna hemmet – placeringsformer för barn  och unga”

Riksföreningen gode män vårdnadshavare för ensamkommande barn/unga, RGMV är inte remissinstans och har inte heller tillfrågats om synpunkter på utredningen. Men vi tar oss ändå friheten att yttra oss då förslag i utredningen i väsentliga delar påverkar uppdraget som god man och särskilt tillförordnad vårdnadshavare för ensamkommande barn/unga. 
I många delar är vi positiva till vad som föreslås och vill gärna medverka till att fler platser på familjehem kan erbjudas  och föreslår sammanfattningsvis:

Storfamiljehem

Förenklat förfarande vid utredningar av presumtiva  familjehem

Upphandlingar med fler relevanta ”skallpunkter”

En översyn av ersättningar och uppsägningstid för familjehem

Fortlöpande lämplighetsprövningar

Tydliggörande av uppdraget som god man vid familjehems placeringar

Ett särskilt gruppboende för ungdomar

 


 

Bakgrund  
Sverige är det land i Europa som tar emot det största antalet ensamkommande ungdomar. Under de senaste fem åren  har Migrationsverket registrerat omkring 25000 asylsökande ungdomar och fram till den 19 juli 2015, 5562. 

Flertalet kommer från länder som Afghanistan, Somalia, Eritrea, Syrien, Etiopien, Marocko och en stor grupp är statslösa. De är i åldern 13 till 18 år, de allra flesta  mellan 16 och 18 år och pojkar i övre tonåren. Antalet flickor uppgår till omkring 18 % av det totala antalet ensamkommande.  

Majoriteten av dem får stanna men cirka 25-30 % utvisas eller överförs till första asylland. 

 


 

Brist på familjehem
Migrationsverkets  prognos för ensamkommande barn/unga är 9600 – 13000 sökande för 2015, med ett planeringsantagande på 12000. För 2016 är prognosen 8800 – 13 000. 
Den ökade inströmningen av ungdomar innebär stora påfrestningar på myndigheter, förvaltningar och organisationer inte minst vad avser bristen på familjehem som generellt kan anses vara det lämpligaste boendet för ensamkommande.
Men sedan många år råder stor brist på familjehem vilket är ett bekymmer för ungdomar, gode män och vårdnadshavare och bristen blir allt större, uppger kommuner över hela landet. 

Flertalet ensamkommande placeras olyckligtvis och felaktigt efter ankomsten av socialtjänsten på institutioner för vård och boende, HVB som omhändertar ungdomar med en social, kriminell eller drogrelaterad problematik och har en högre grad av omhändertagande än till exempel ett familjehem. 

Endast ett mindre antal hänvisas till familjehem och ytterligare en del ordnar själva med boende hos släktingar och bekanta, så kallat EBO.

 


 

Om ensamkommande
Ensamkommande barn/unga är ingen enhetlig grupp de kommer från över hundrafyrtio olika länder runt om i världen och de skäl de uppger för att få uppehållstillstånd varierar. De kallas missvisande "ensamkommande flyktingbarn" trots att  flertalet är i övre tonåren och benämningen kan indikera att de är i behov av behandling och omhändertagande. Så kan det vara i enskilda fall men inte generellt.

Efter ett förordnande möter en god man en oftast en målmedveten ung människa som präglats av uppväxtvillkoren i sitt hemland och i många fall påverkats av upplevelser under resan därifrån. En i grunden många gånger stark kompetent person som också själv uppfattar sig så, men som kan ha blivit ordentligt tilltufsad av omvärlden och behöver hjälp i vissa avseenden, men oftast klarar sig själv och vill det.

Omställningen till svenska förhållanden kan vara omvälvande och anpassningen inte alltid problemfri. I hemlandet ses de som unga män och kvinnor men här blir de barn igen, tillvaron är kravlös, uppgifter som gör dem behövda få och omgivningen är  oftast förstående och omhändertagande. 

I vissa fall kan det finnas en kriminell eller drogrelaterad problematik som kan förklaras av att de är i människohandel och motivera en placering på ett HVB. Men det övervägande antalet har ingen sådan belastning utan är skötsamma och vill göra rätt för sig i det svenska samhället. Ambitionen är att få uppehållstillstånd och studera för att få ett arbete som leder till självförsörjning, etablering i samhället och i vissa fall för att kunna hjälpa sina anhöriga.

Ensamkommande ungdomar är långt hemifrån och deras framtid är osäker.  De  behöver ses som unga människor med resurser och ambitioner men behöver också vägledning.  

Deras ambitioner borde bli samhällets men för att nå det målet krävs ett bemötande och ett boende som inte är inriktat på ett omhändertagande, vård och behandling som de inte är i behov av.och som kan leda till att välmående ungdomar utvecklar beteendeproblem. De skulle vara mer betjänta av ett boende med en verksamhet där det övergripande syftet är att ungdomarna ska bli självförsörjande, kunna etablera sig och bidra till samhällsutvecklingen. Därtill en ändamålsenlig utbildning.

Men sådana mål är idag otydliga eller inte förekommande på de HVB och familjehem som bedrivs idag.

 


 

Om HVB
Förutom att de omkring 500 HVB som finns i landet inte är avsedda för ensamkommande utan andra kategorier unga och även vuxna, är kvaliteten skiftande. HVB-hem som tar emot ensamkommande har fler brister än andra hem inom socialtjänsten. Detta gäller oavsett om de drivs i kommunens egen regi eller genom upphandlade entreprenörer. Men inte bara kvaliteten på verksamheten är varierande det är även kunskapen om det uppdrag boendet åtagit sig och målgruppens speciella problematik. I många fall finns det anledning att ifrågasätta personalens kompetens och lämplighet liksom de målsättningar som finns för verksamheten och hur den bedrivs.  

 


 

RGMVs uppfattning
Det är en allvarlig brist i utredningen, att inte ett särskilt gruppboende för ungdomar som inte behöver vård eller behandling eller har en social, kriminell eller drogrelaterad problematik föreslås. Förutom det uppenbart olämpliga i att placera ungdomar på institutioner där de inte hör hemma uppfyller det  nuvarande mottagningssystemet och boendeformen HVB inte i alla delar gällande lagar, förordningar och vad som anges i Barnkonventionen. Inte heller tillgodoses varje enskild individs behov utifrån de egna förutsättningarna.

Ett särskilt gruppboende för ensamkommande, BOE med ett anpassat regelverk och tillsynsförfarande, en realistisk målsättning, lämplig personal skulle bättre svara mot ensamkommande asylsökandes behov. 

Tidigare regeringar har observerat problemet men inte föreslagit förändringar. Tyvärr verkar det som den nuvarande regeringen inte heller ändrar på någonting som är uppenbart fel, enligt det delbetänkande  som  presenterats.

HVB blir HOB och ungdomar kommer som tidigare placeras på ett boende avsett för ungdomar med en social- drog eller kriminell problematik där de aldrig hört hemma.

 


 

Familjehem
Socialnämnderna i landets kommuner ska kartlägga och analysera behovet av familjehem och vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa tillgången till hem som kan erbjuda vård som är trygg, säker, ändamålsenlig och präglad av kontinuitet. SOFS 2012:11 3 kap 1§.

Men då det uppenbarligen inte skett eftersom det  råder en stor brist på familjehem är en rimlig slutsats som därav kan dras, att socialnämnderna inte klarat av säkerställa tillgången på familjehem vilket således kan anses vara den grundläggande orsaken till bristen på lämpliga familjehem och en anledning till analys och åtgärder.

 


 

Storfamiljehem 
Fram till i början av 1980 talet fanns det i Sverige storfamiljehem med 4-5 barn/unga. Dessa upphörde dock då bestämmelser infördes som innebar att det arvode som utgick för verksamheten inte fick utgöra den huvudsakliga inkomsten och antalet barn/unga inte vara fler än fyra. 

Uppfylldes inte de kraven övergick storfamiljehemmen till att bli HVB med krav på anställda och övriga krav som åläggs ett HVB. Det fick till följd att de flesta storfamiljehem lades ner.

Utredningens förslag bör kompletteras med storfamiljehem där upp till sex barn/unga kan placeras i hushåll med två vuxna utan att åläggas de krav som åläggs ett HVB. Det skulle enligt vår bedömning underlätta för Socialtjänsten att tillgodose  de behov som idag finns av familjehem, begränsa anlitandet av kostsamma  konsultstödda familjehem och enligt vår bedömning vara en bra boendeform för ensamkommande.

 


 

Upphandlingar
Kommunerna upphandlar HVB-hem och familjehem och genom ett anbudsförfarande väljs de som erbjuder de mest gynnsamma ekonomiska villkoren och uppfyller ett antal "skallkrav". Avtalet kan variera mellan olika kommuner, men på de flesta områden överensstämmer avtalen som reglerar ekonomiska frågor, verksamhetens omfattning och andra omständigheter. 

Kommunens upphandlingar ska göras med utgångspunkt i vad som kan anses vara det bästa för barn/unga och regleras på ett sådant sätt, att boendets uppgifter och ansvar inte läggs på gode män och särskilt tillförordnade vårdnadshavare. De upphandlingar socialtjänsten gör ska innehålla fler

”skallpunkter” för att bättre möjliggöra en verksamhet som följer gällande regelverk, överensstämmer med lagstiftarens intentioner och som inte innebär att boendets uppgifter och ansvar, på grund av otydlighet i gällande avtal, läggs på gode män och  vårdnadshavare eller försvårar för familjehem att bedriva en ändamålsenlig verksamhet.

 


 

Familjehemsutredningar 
6 kap. 6 § i socialtjänstlagen att socialnämnden inte får placera ett barn i ett familjehem eller jourhem som inte är utrett av en socialnämnd. Utredningen  genomförs av Socialtjänsten men även av anlitade konsulter som så kallade presentationer.

Vanligtvis används idag Kälvestenmetoden, som inte vilar på vetenskaplig grund, inte utvärderats och utifrån gjorda erfarenheter inte heller är en garanti för den trygghet och omsorg för för barn/unga som eftersträvas. 

Övertid  har flertalet metoder kommit i bruk FAM, PRIDE och i många kommuner tillämpas även lokalt utformade metoder, Blekingemodellen, Västeråsmix, Motalamodellen etc. 

Sammanfattningsvis finns ett virrvarr av utredningar som är tidskrävande och kostsamma men inte ger någon garanti för familjehemmets kvalitet eller lämplighet. 

Nuvarande familjehemsutredningar är inte ”up to date” däremot tidskrävande, kostsamma men inte ändamålsenliga och bör ersättas av utredningsmetodik som bättre svarar mot de krav som kan ställas till exempel så kallade presentationer i kombination med Socialstyrelsens frågeformulär.

 


 

En god mans uppdrag
En god man eller särskilt tillförordnad vårdnadshavare uppgifter är desamma oavsett om barn/unga bor på ett familjehem eller HVB enligt gällande lagstiftning. Det uppmärksammas inte i utredningen och kan förtydligas.

 


 

Ersättningar 
Som familjehem är man uppdragstagare åt socialnämnden eller det konsultstödda företaget som upphandlats av kommunen och således inte anställd och har ingen uppsägningstid. Arvodet är en skattepliktig inkomst och beskattas som inkomst av tjänst, den är sjukpennings- och pensionsgrundande, men berättigar inte till tjänstepension. Uppdraget berättigar heller inte till A-kassa, semesterlön eller semesterersättning. 

Något arvode utgår inte om barn/unga försvinner eller flyttas från familjehemmet. Placeringar kan på grund av sådana omständigheter upphöra när som helst och efter tre dagar utgår ingen ersättning till familjehemmet.

Omkostnads ersättningen är varken sjukpenning- eller pensionsgrundande. Men avdrag får göras i deklaration för den del av omkostnads ersättningen som överstiger 5 000 kronor.

Ersättningar till familjehem får inte blir en kassako för giriga vuxna. Men det är också viktigt att ersättningen inte blir så låg att ingen åtar sig uppdraget. Men arvodet ska stå i proportion till insatsen och förutsättningarna i övrigt vara sådana att det är meningsfullt att bli familjehem. För ett familjehem med en vuxen förefaller minst två placeringar samtidigt vara en förutsättning för att verksamheten ska bli ekonomiskt hållbar och att uppsägningstiden förlängas till tre månader.

 


 

Lämplighetsprövning
Kommunerna har ansvaret att lämplighets pröva personer som vill bli familjehem och är lämplig  bland annat genom kontroller ur RPS belastningsregister, Kronofogden, socialtjänsten och referenser. Lagen ger dock inte kommunerna möjlighet att göra sådana kontroller under uppdragets gång  och en lämplighetsprövad person kan således begå brott och ändå fortsätta med sitt uppdrag.
Kommunerna ska ges möjlighet att under uppdragets gång utföra nya lämplighetsprövningar av familjehemmet och IVO ska kunna  ålägga huvudmän för HVB och andra förekommande aktörer att utföra lämplighetsprövningar när det kan anses påkallat.

Johnny Samuellson,ordf.

Eva Wennberg, samordnare och styrelseledamot

Minnesanteckningar 2015-0505, Rebecka Jacobsson god man och vårdnadshavare

Vid Nätverksträff hos Överförmyndaren i Linköping



BARNPENSION OCH EFTERLEVANDESTÖD presenterades av Birgit Karlsson från Pensions myndigheten.


Websida för detta:
https://www.pensionsmyndigheten.se/Barnpension.html

Barnpension kan sökas för de barn som har mist en eller båda sina föräldrar. Då våra ensamkommande barn saknar föräldrar som arbetat i Sverige så söker man efterlevandestöd istället.

Ansökningsblanketten för ensamkommande barn, där föräldrarna aldrig har bott i Sverige heter
PM 8535


Länk till blanketter:
https://www.pensionsmyndigheten.se/Blanketter.html

Beloppet som kan betalas ut är fn 1483 kr/månad (skattefritt) och kan betalas ut retroaktivt 2 år tillbaka men barnet måste ha fått PUT för att komma ifråga. Beloppet blir dubbelt om barnet mist båda sina föräldrar. Skulle det vara så att föräldrarna sedan dyker upp och uppgifterna är falska skall pengarna återbetalas.

Barnet räknas som barn tom 18 års ålder eller så länge barnet studerar på gymnasienivå. Jag är lite osäker på om det kan gälla upp till 20 eller 21 år, det framgick inte så tydligt.


Med ansökan skall uppgifter om den avlidne föräldern bifogas. 

Fullständigt namn

Födelsetid (år-månad-dag)

Dödsdatum och orsak


Detta skall styrkas med handlingar från t ex kyrkan och även ”på heder och samvete”.

En lång diskussion följde om svårigheten att få fram exakta födelsetider och handlingar som passar Svenska myndigheter. Spekulationer om migrationsverkets utredning med barnets berättelse kan ligga till grund för beslut gjordes.

Bland de gode män på plats fanns de som lyckats få stödet för sina barn. Detta utan de handlingar vi normalt lämnar in i svensk byråkrati.

Det som kan ersätta utländska dokument är:

Tydlig förklaring till varför barnet inte vet förälderns födelsetid

Vilken kultur kring födelsetid/dödsfall som finns i det aktuella landet

Berättelse kring dödsfallet, vad barnet vet och kan berätta

Svårigheter och ansträngningar som vidtagits för att hitta bevis


Bedömning görs från fall till fall. Vi gode män rekommenderades att söka. Handläggningstiden verkar vara lång, kanske upp till 1 år.


God man om tågbiljetter
Jag är god man i Jönköping och vi fick i fredags en informationsskrivelse från Migrationsverket om bokning av tågbiljetter.
Fram till den 1 juni har vi bett Migrationsverket (MV) ordna biljetter för barnet och oss - vi har bara skrivit hur dags vi vill resa så har vi fått biljetterna via e-post. (Handlar mest om resor Jönköping - Malmö).
Detta har enligt min begränsade erfarenhet fungerat mycket bra.

 

Nu ska vi enligt skrivelsen "boka" vår egen biljett medan MV ska ordna biljetten till barnet. Idag har det klarats ut att med boka innebär att vi ska köpa vår egen biljett och sedan begära ersättning av utlägget hos MV som ska sätta in pengarna på barnets konto. För att säkerställa att vi kan sitta tillsammans med barnet föreslås alternativt att vi köper både egen och barnets biljett och sedan begär ersättning för oss båda.....
Detta är enligt min och flera andras uppfattning inte en bra ordning. Nuvarande ordning är av flera skäl klart bättre. Rent principiellt tycker jag också att det är olämpligt att blanda ihop barnets pengar med denna typ av ersättningar.
Jag har framför allt svårt att förstå att om nu MV vill flytta över arbetet med biljettfixande till oss - varför skulle vi då inte kunna beställa biljetterna med användning av något MV-konto hos SJ? Förutom att vi skulle slippa turerna med betalning och återbetalning så skulle vi ju också få MVs rabatter.

 

Annika Sehlstedt, Jönköping

 

Gode män hoppar av, eller tvingas foga sig ett system där myndigheter och förvaltningar frångår gällande lagstiftning

Samtidigt som behovet av gode män till ensamkommande aldrig varit så stort som idag så orkar många gode män inte fortsätta med sina uppdrag för barn/ungas bästa beroende på att socialtjänsten, överförmyndarämbetet och skolor i landets kommuner inte följer följer lagar och förordningar. 

Det råder stor okunskap om uppdraget som god man och uteblivet stöd är ofta anledning till avhoppen.
Uteblivet stöd, berättigade strider för barn/ungas bästa med motsträviga myndigheter och förvaltningar som inte följer lagar och förordningar med dåliga kunskaper om uppdraget, har fått till följd, att gode män/vårdnadshavare inte orkar fortsätta. De hoppar av eller avsäger sig nya åtaganden. 

För dem som trots allt orkar fortsätta med uppdraget innebär det att samverka med och acceptera:


- en problemtyngd socialtjänst med nyanställda socionomer och chefer men liten eller ingen erfarenhet av ensamkommande barn/unga och personalbrist på socialkontoren, som i regel inte tar hänsyn till en god mans bestämmanderätt eller följer vad som anges i Socialtjänstlagen om återförening och förberedelser inför utvisningar och överföringar

- en teoretiskt inriktad skola som betonar likvärdighet men inte följer vad som anges i Skollagen om hänsyn till individuella behov och förutsättningar och erbjuder en ändamålsenlig utbildning och där såväl huvudmän som rektorer fått kritik av Skolinspektionen vad avser organisation och måluppfyllelse.

- familjehem och eget boende av ojämn kvalitet som kan vara direkt olämpliga och placeringar på HVB som är för en annan målgrupp där IVO:s tillsyn görs utifrån ett regelverk som inte är anpassat för ensamkommande.

- överförmyndare som i många fall och i olika avseenden missköter sina gode män och inte tar hänsyn till lagstiftningen, att en god man är ansvarig för asylansökan och ska bekräfta den när ensamkommande barn/unga registreras på Migrationsverkets ankomstenhet, eller som i vissa fall, inte ger nya uppdrag till engagerade gode män som påtalat missförhållanden eller gjort anmälningar till tillsynsmyndigheter.

Grundläggande orsaker

I grunden kan problem härledas till att systemet för gode män vilar på:

-en föråldrad lagstiftning som inte följt samhällsutvecklingen

-en gammal socialtjänstlag, en socionomutbildning som inte omfattar den komplexa problematiken med ensamkommande och god mans befogenheter

-bristfällig tillsyn och kvalitetskontroll på regional, kommunal och lokal nivå

-en underbemannad överförmyndarmyndighet och en nämnd som är politisk och saknar nödvändig kunskap om ensamkommandes situation (detta gäller även andra berörda nämnder i en kommun)

-myndigheter och förvaltningar frångår lagar och förordningar som tillkommit för barn och ungas bästa eller tolkar dem inte som lagstiftaren avsett.

Socialtjänsten
1 Barn/unga placeras på institutioner, HVB som är avsedda för en annan målgrupp där kvaliteten är ojämn eller direkt olämplig

2  Socialtjänsten har ansvar för förberedelser som kan underlätta ett återvändande till hemlandet eller första asylland, men detta görs inte.

3 Orimligt långa handläggningstider är utmärkande för myndigheter och förvaltningars handläggning. Inte minst gäller det myndigheter med tillsynsansvar och de omständigheter som föranlett anmälan kvarstår utan åtgärder.

4 Gruppen ensamkommande utgör en ökande och omfattande arbetsuppgift för socialtjänsten, en uppgift som kräver tid och kunnande. Även här märks stora brister i kommunerna till följd av för få socialsekreterare och nyanställda chefer.

5 Socialtjänsten möter en ny grupp, ensamkommande med en problematik vars komplexitet inte omfattas av utbildningen.

6 SiS placeringslösning för ensamkommande. Låsta ungdomshem har blivit en placeringslösning för en del ensamkommande barn som Socialtjänsten av olika skäl flyttat från boenden. Det handlar ofta om att unga utan någon påtaglig beteendeproblematik, som inte har begått något allvarligt brott, frihetsberövas. Frihetsberövandet är ett av de starkaste ingripanden som staten kan göra mot enskilda

Skolverket 
1 Det beaktas inte att flertalet av de barn och unga som söker asyl i Sverige är i åldern 16 till 18 år, och att omkring trettio procent av dem ska utvisas eller överföras till första asylland.

2 Uppfattningen att det är nödvändigt för nyanlända elever att först läsa in minst åtta grundskoleämnen och lära sig svenska, tillsammans med andra nyanlända elever, innan de kan påbörja en praktisk yrkesutbildning utgör ett hinder för såväl integration som möjlighet att snabbt komma in på arbetsmarknaden och få en anställning.

3 Utbildning för nyanlända elever. Alltför många nyanlända misslyckas med att läsa in grundskolans kursplan och ta examen på ett nationellt gymnasieprogram.

RGMV har uppfattningen att utbildningen ska anpassas till nyanlända elevers situation och speciella förutsättningar. För dem som beviljas uppehållstillstånd är det angeläget att de erbjuds en utbildning som möjliggör ett bra yrkesval och integrering i det svenska samhället.
De ska redan vid studiernas början, och med hänvisning till vad som i skollagen sägs om individuella behov, kunna välja en hantverksinriktad yrkesutbildning.
För dem som efter Migrationsverkets beslut ska lämna landet är behovet av en utbildning lika angeläget men ska då anpassas till deras livssituation, grunda sig på individuella behov och  förbereda ett återvändande till hemlandet eller första asylland. Information: www.rgmv.se

Överförmyndaren/överförmyndarnämnden
Efter ett förordnandet tar ÖF sin hand från den gode mannen som förväntas klara sig själv. Uteblivet stöd, berättigade strider med en problemtyngd socialtjänst, en skola som betonar likvärdighet före individuella behov och som inte erbjuder ändamålsenlig utbildning. Boende av ojämn kvalitet, ibland direkt olämpliga, och en överförmyndare som i olika avseenden missköter sina gode män innebär att många gode män/vårdnadshavare inte orkar fortsätta utan avsäger sig fler åtaganden.
Därtill kommer att engagerade gode män/vårdnadshavare, som utifrån gällande lagstiftning har en annan uppfattning än personal inom socialtjänst, skola, boende eller överförmyndare om vad som anses kan vara barn och ungas bästa, betraktas som besvärliga och kan inte vara säkra på fler uppdrag.

 

 


Gode män/vårdnadshavare till ensamkommande som påtalat missförhållanden och även gjort berättigade anmälningar till JO och IVO får inga nya uppdrag av ÖFM. Exempel på kommuner där det hänt är Hedemora och Halmstad. Även ÖFM i Västerås (dnr 4248-2014, 2014-03) och Lund (dnr 4561-2014, 2014-12-03) får kritik av JO för bristande motivering av beslut som rör entledigande av gode män.

 

Det kan få till följd att gode män/vårdnadshavare, av rädsla för repressalier, avstår från att agera utifrån vad uppdraget kräver och för barn/ungas bästa. Myndigheternas agerande är allvarligt och dessutom har man inte följt vad som anges i Lag om god man för ensamkommande barn 6§ och 9 §, och FB 20 § 23 § och meddelar inte varför gode män inte får nya uppdrag. Gode männen kan därför inte utnyttja sin rätt att överklaga på det sätt som anges i Förvaltningslagen 22 § 23 7§.

 

Uppdraget som god man är givande på många vis men kan även vara påfrestande. Därtill finns kravet att alltid finnas till hands 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan och vara beredd att med kort varsel rycka ut när det behövs. Ersättningen för uppdraget varierar mellan kommunerna liksom om det utgår ett fast arvode eller ersättning enligt räkning för den tid som lagts ned, vilket ofta  ifrågasätts.
Det finns ingen anledning att tillvägagångssättet skiljer sig mellan kommunerna. Inte heller att gode män ska behöva vänta i tre månader på att ersättningen utbetalas. 

RGMVs uppfattning är att ersättningen ska vara fast och det ska vara samma ersättning i hela landet. Vid speciella omständigheter ska gode män kunna begära ett extra tillägg utan att ifrågasättas. Självklart ska ersättningen betalas ut varje månad.

 

God man-jour
RGMV anser att överförmyndaren i varje ankomstkommun ska åläggas att genom ett interimistiskt förfarande upprätta en godmanjour. Jouren ska bestå av gode män med flerårig erfarenhet av uppdraget, kunskaper om asylprocessen och tillämpliga EU-förordningar samt ha god kännedom om förhållanden som gäller för ensamkommande unga.
Det finns anledning att vara optimistisk när det gäller RGMVs krav om att införa godmanjourer. RGMV har haft ett flertal kontakter med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, och Migrationsverket i frågan, och förslaget har bemötts med intresse. Information: www.rgmv.se

Röster från gode män:


Två år räckte för min del. Jag tog slut helt enkelt. (AA)

Det finns en del kommuner där man inte tar vara på gode män man redan har, trots det stora behovet. Jag har fått indikationer på det från flera håll. (KN)

Jag har tagit en paus nu, det känns bra att rå sig själv och att olika uppgifter inte väntar eller ska planeras. För första gången på, som det känns, evigheter.(JS)

Orken för dessa uppdrag börjar ta slut, åtta år är lång tid. (IE)

Jag är helt slut efter tre år. Man ska vara till hands dygnet runt, årets alla dagar, blev utskälld efter att tagit semester två veckor utomlands. Man ska ringa runt till ställen där de aldrig svarar, 45 min i telefonköer, åka till möten hit och dit på tider andra bestämt, till polisen mitt i natten, kontrollera, påminna, rätta en massa fel. (LS)


Talespersoner:

Johnny Samuelsson E-post: aej(at)telia.com  Mobil 0704 820410

P-O Nygren E-post: perolof47nygren(at)gmail.com Mobil 070 2372910     

RGMV E-post: inforgmv@telia.com 

Org.nr.8024665518 


Styrelsemöten och länsombudsmöten 2019
Styrelsemötena är öppna vilket innebär att medlemmar i föreningen efter föranmälan till någon i styrelsen (se uppgifter under stadgar och styrelse) kan delta i mötena för att till exempel lämna förslag.

 

Samordningsgrupp/styrelse

Johnny Samuelsson,f.d. god man/sfv högskoleadjunkt och företagare
Borrby, Skåne

Tfn 070 4820410
E-post aej@telia.com

Karin Senter, doktorand Uppsala universitet
Stockholm, Uppland

Tfn 0730 238493
E-post karin.senter@stockholm.se

P-O Nygren, god man/sfv., f.d. yrkesofficer
Karlsborg-Hjo, Västra Götaland
Tfn 070 2372910
E-post perolof47nygren@gmail.com

Eva Wennberg, f.d. god man/sfv., verksamhetschef HVB, terapeut .Tierp, Uppland
Tfn 0174 40320, 073 8554499
E-post eva@bjorksta.se

Viveca Kittredge, god man, socionom, förtroendevald revisor i Nyköpings kommun
Tystberga, länsombud Södermanland
Tfn 072 3023578
E-post vivkit007@gmail.com

Ann-Helene Danielsson, god man/sfv
Tfn.0703166241
E-post annhelendanielsson@gmail.com
Tfn.0703166241


Adjungerad ledamot

Linn Öst Nori, advokat, innehavare av
Öst Nori Advokatbyrå AB

08 505 86542, 070 727 75 39
E-post info@ostnoriadvokatbyra.com


Valberedning

Christina (Kia) Hamnö 
0176-274092, 070 6668401 
E-post christina.hamno@telia.com
 

Margareta Åhlen
070 5421684

E-post magganahlen@yahoo.se



Rådgivning helgfria dagar. Obs oavsett bostadsort går det bra att kontakta alla länsombud.

Länsombud

Blekinge län
Bengt Winnow
E-post 
bengan.winnow(at)gmail.com
Tfn. 0708553459


Jönköpings län
Anna-Lena Ståhle

E-post 
annalena.st(at)telia.com
Tfn.070-581 88 35

Annika Sehlstedt
E-post 
annika.sehlstedt(at)gmail.com
Tfn.0708 359673 


Kalmar län
Börje Fors
E-post borje.forss(at)tembo.se
Tfn. 070 7737085



Stockholms län
Carina Bindzau
E-post carina(at)bindzau.net
Tfn.0707603517 

Länsombud

Uppsala län
Åke Engman
E-post 
ake.engman-(at)elia.com
Tfn. 0706824506


Västerbottens län
Ann-Sofie Gothnell 
E-post 
annsofie.gothnell(at)gmail.com
Tfn. 0705331995


Södermanlands län
Viveka Kitredge
E-post 
vivkit007(at)gmail.com
Tfn 0723023578


Östergötlands län
Reidun  Claesson
E-post reidun.claesso(at)gmail.com
Tfn.0705892155

 

 

 

 

Länsombud

Hallands län
Eva Dahlstrand,
E-post 
eva.dahlstrand(at)hotmail.com
Tfn. 0739-85 56 01


Västmanlands län
Christina Hahre
E-post 
cristinahahre(at)hotmail.com
Tfn. 0707890338


Värmlands län
Thore Jansson
E-post 
thore(at)futureconsulting.se
Tfn. 0701 904593


Västernorrlands län
Ilva Edvinsson
Epost 
iedvinsson(at)gmail.com
Tfn. 0723109009


 

Länsombud

Skåne län
Lena Mårtensson
E-post
martenssonlena(at)gmail.com
Tfn. 0705 299799


Skåne län
Göran Dreveborn
E-post g
goran.dreveborn(at)outlook.com

Tfn.076 8237723


Västra Götalands län
Ann-Helene Danielsson
E-post 
annhelendanielsson(at)gmail.com
Tfn.0703166241


Västra Götalands län
Bitten Henricson
E-post bitten.henricso(at)gmail.com
Tfn.0739855814
Back to Top