RGMV har många gånger påtalat bristande kvalitet (kvalitetsstyrning/kvalitetssäkring) inom flera av samhällets funktioner för asylsökande barn och ungdomar. Vi har även kraftfullt hävdat och framfört till beslutande organ att konsekvensen av dessa brister är mycket allvarliga och kan vålla samhället stor skada på kort sikt men även i ett längre perspektiv.

Den goda avsikten att säkerställa ett rättssäkert och väl fungerande asyl-/integrationsarbete kullkastas och orsakar stora kostnader, frustration och otrivsel om inte kvalitetskraven på t ex gode män och boendefunktioner, socialtjänst mm säkerställs.

Belägg för detta saknas inte. Konkret utgör bristfällig kvalitet grogrund för kriminalitet, påverkas individers hälsa samt äventyras möjlighet till integration och etablering. 

God kvalitet med tillhörande tillsyn/uppföljning gagnar rättssäkerheten samt ger samhället en icke ovidkommande bonus, nämligen lägre totala samhällskostnader, vilket brukar vara ljuv musik för våra folkvalda och beslutsfattare.

IVO’s tillsyn av kommunernas familjehemsplaceringar ger en fingervisning! Brister hos 21 av 22 granskade kommuner......

”Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, kräver att familjehem kontrolleras bättre. I många kommuner följs inte lagarna och barn placeras i hem utan att man ens utrett om de är lämpliga.

    – Fler kommuner behöver se över sina familjehemsplaceringar. Att de verkligen har koll på vad de håller på med, säger Gudrun Kågström Lindberg, inspektör på Ivo.
Enligt TT startade Ivo en nationell tillsyn 2016 av familjehemsplaceringar och fann då brister i 21 av 22 granskade kommuner”.

Åke engman, Länsombud Uppsala län

Några anteckningar från Delmi möte 2019-03-12.

Rapporten ska innehålla 7 kap.  Den ska vara färdig i slutet av maj och sedan granskas internt och sedan av två externa granskare. Det ska vara ett nytt möte i början av juni. Slutrapporten skulle vara klar i slutet av 2019 eller i början av 2020.

Henrik och Constanza talade först om vad som gjorts. De utgick då inte från återvändar perspektiv  (kritiska skolan) utan från ett systemperspektiv.  Rapporten handlar om vad som händer i Sverige fram till gränsen.

Varför väljer en del människor att återvända, vad som kan spela in generellt är:

- myndigheternas agerande

- situationen i mottagarlandet.

- svårt att bo kvar utan tillstånd (irreguljär)

- att lagarna ibland blir generösare kan påverka.

och individuellt:

- familjesituationen (t.ex. blir familjemedlem i det land man kommer ifrån sjuk)

- könet är av betydelse

Hur kan man engagera sig vid återvändandet utan att bli en del av utkastnings maskineriet?

Förvars tagna mår sämre än andra. Hälsan påverkas av förvar tidens längd och personalens behandling och inställning och allmänna villkor. Sverige har bäst förvar bland undersökta länder.

Sedan 2015 har lagarna och behandlingen av nyanlända skärpts: skärpt lagstiftning, Säpo kopplas in. Afghanistan avtalet, arbetsplatsinspektioner, missbruk av resehandlingar (2017:93) ang identitet och utökade polisiära  befogenheter.   

Henrik och Constanza ska fortsätta att intervjua (både myndigheter och företrädare för civilsamhället) och att samla in material. De har bemötts  välvilligare från myndigheterna än andra forskare och då undrar de hur detta påverkat resultatet.

Riksrevisionen gör också utredningar.

Det talades mycket om Strömsunds modellen. som jag inte kände till. Jag ska få info om den modellen.

Till slut lämnade deltagarna synpunkter på rapporten. Alla tyckte den var bra och genomarbetad  men vissa mer kritiska synpunkter lämnades också. Jag hade inte mycket att komma med. Man kan maila in också.

Carina Bindzau, Länsombud i Stockholms län

Familjeanknytning – från glädje till kaos

To 7/3 S. familj - mamma, pappa och syskon, 15, 13, 9, 2 år och en baby på 4 månader – anländer till Arlanda från Libanon/Syrien på fm. S. hade biljett till nattåget från Malmö och skulle vara på Arlanda vid 7.30. På grund av signalfel var det inställt, men med taxi Malmö-Lund och sen tåg tog han sig upp till Arlanda och kunde möta sin familj.

Via telefon/tolkkontakt var pappan tidigare informerad om det svåra läget att hitta boende om de valde att komma till Simrishamn.

Familjen tog sig därför med tåg till Västerås och sökte genast upp Socialtjänsten för att få hjälp. I Västerås finns släktingar, därav val av ort. Hela dagen går. Västerås ifrågasätter valet av vistelseort, menar att Simrishamn har ansvaret eftersom S. vistas där på ett HVB-hem. Telefonkontakter tas mellan soc. Västerås och soc. Simrishamn. Man kommer inte överens. Framåt kvällen får de ett hotellrum.

Fre 8/3 Familjen väntar på besked på soc. hela dagen. Kontakt tas mellan kommunerna, men man kommer inte överens. Tidig kväll får familjen ett ultimatum – tågbiljetter till Simrishamn ikväll annars ingen hjälp med resan sen. Det var stormvarning över Skåne, alla lokala tåg inställda fredag-söndag. Familjen åker från Västerås vid 19-tiden, i sittvagn. Jag har telefonkontakt hela tiden med S., jag berättar att inga tåg går mellan Malmö och Simrishamn. De anländer vid midnatt till Lund och kliver av där istället för i Malmö.

Lö 9/3 Mitt i natten ett par timmar i Lund, sedan nattbussen till Simrishamn.   Anländer kl 3.00 till stationen i Simrishamn och går i regn och storm till pojkens HVB-boende. De bär allt bagage och två små barn, i ca 1,5 kilometer. Sedan sover alla åtta på golvet i pojkens rum i några timmar.

Personalen hör barnskrik tidigt på morgonen och uppmärksammar situationen. Socialjouren tillkallas. Familjen skjutsas till vandrarhem i Ystad för att sova där under helgen.

Sö 10/3 Kvar på vandrarhemmet. Jag besöker dem för att träffa föräldrarna för att försäkra mig om att de månar om S. De är lugna och kärleksfulla och vi har ett fint möte.

Må 11/3 Familjen får packa ihop och skjutsas till soc. i Simrishamn. Nu är S. mycket förkyld och även flera i familjen. Väntar på besked hela dagen på soc.  Sen eftermiddag överlämnas tågbiljett till S. för hela familjen för buss/tågresa tillbaka till Västerås.          I handen får pojken ett äldre Tingsrättsbeslut över ett ärende om vistelseadress, var man är första natten, med uppmaning att lämna det till soc. Västerås.

Jag som tillförordnad vårdnadshavare informeras inte. Familjen reser hela natten, med sittplatsbiljetter. S. har feber.

Tis 12/3 Familjen anländer tidigt till Västerås. Är på soc. kl 10 när man öppnar. Väntar på beslut hela dagen, på en överenskommelse mellan Västerås och Simrishamn. Inget besked, återigen en hotellövernattning. S. förtvivlad och har nu mycket hög feber.

Ons 13/3 Västerås meddelar familjen att de ska skickas tillbaka till Simrishamn. S. ringer, vet inte vad som ska hända nu. Han vill ha telefonnummer till handläggare på försörjningsstöd i Simrishamn. Jag får kontakt med hans socialsekreterare som ska försöka kontakta Västerås.                                                                                                                      
Väntan hela dagen, inget besked. Cheferna på soc. i Västerås och i Simrishamn får ingen ”kontakt med varandra”. En ny hotellövernattning i Västerås.

To 14/3 Familjen är på so. i Västerås när de öppnar. Nu kommer beslut, de ska få tågbiljetter tillbaka till Simrishamn. Med nattåget som anländer tidig morgon till Lund, därifrån buss. Jag får nu kontakt med ansvarig på försörjningsstöd och informeras om att familjen ska få bo på ett avlägset beläget vandrarhem på landsbygden. Jag ifrågasätter detta eftersom inga bussförbindelser finns till Simrishamn (8 km) och ingen möjlighet att handla eller besöka myndigheter de måste vara i kontakt med.

Får till svar att alla andra alternativ kostar mera. Jag hade hoppats på och varit i kontakt med ett boende i Tomelilla.

Fre 15/3 Familjen anländer vid åtta-tiden på morgonen till Simrishamn. Jag får information om att det föreslagna boendet absolut inte är ett lämpligt boende för en barnfamilj. Rummen är oisolerade och det finns misstänkt mögel. Dessutom är det helt omöjligt att ta sig någonstans, finns ingen hjälp att få från vandrarhemmet.

Får informatio om att i byn Borrby finns ett vandrarhem som ligger mitt i byn, med mataffär, matställen, Hälsocentra,skolal och goda bussförbindelser till Simrishamn och Ystad. Kostnaden är mindre än hälften av det förra. Det finns plats i Borrby för familjen.

Gäller nu att soc./försörjningsstöd godkänner detta och inte skriver kontrakt med det förra. Familjen väntar hela dagen på soc. för ett möte på eftermiddagen. Jag försöker desperat att nå fram till ansvarig för placeringen och örsöker få fram ett meddelande. Det finns ingen som helst möjlighet att nå ansvariga socialsekreterare. Sent på eftermiddagen, 5 minuter innan mötet med familjen, lyckas jag få en socialsekreterare att springa till mötet med ett skrivet meddelande. Jag hade också instruerat pojken att föra fram alternativet. Vilket egentligen inte är hans uppgift.

Eftersom det är ett mycket billigare alternativ så godkänner soc. vandrarhemmet i Borrby. Dock måste familjen sova en natt på det första vandrarhemmet och soc. skjutsar ut dem dit. De får nu pengar till mat och hygienartiklar. En person som besöker dem på vandrarhemmet förfäras över standarden, över det som soc. godkänner och tycker är acceptabelt för en familj med små barn.

Lö 16/3 Familjen har tillbringat natten på ett iskallt vandrarhem, där dusch och toalett också används av husvagnar som finns utanför vandrarhemmet. Människor som har sin ställplats där och som tillåts använda dusch och toalett.

Familjen skjutsas av privatpersoner till Borrby på eftermiddagen. På vandrarhemmet får familjen två rum och de får dela kök och toaletter med andra som bor där. Många kommer från Syrien. I denna lilla by på Österlen finns också en kiosk som säljer lagad syrisk mat.

S. sover på sitt rum på HVB-hemmet i Simrishamn, vilket är förutsättningen för att han ska kunna sköta skolan på gymnasiet. Han går första året på Naturprogrammet. Hur länge han får behålla sitt rum där är oklart.

 

Tilläggas bör att ingen mat har erbjudits under alla dagarna av väntan. S. har gått ifrån och köpt frukt och något att dricka till familjen. Pojkens fickpengar har använts.

Tankar:

 

  • Hur kan det vara möjligt att lagstiftningen är så otydlig kring vilken kommun som har ansvaret? Hur kan man tolka så olika mellan samma förvaltning i olika kommuner?
  • Valet stod mellan Simrishamn och Västerås. I Västerås finns ett nätverk, tre morbröder till S., kanske skulle de i Västerås ha större möjlighet till ett bra mottagande. Beslutet var föräldrarnas, efter information av soc. i Simrishamn bestämde de sig för Västerås.
  • Jag som tillförordnad vårdnadshavare har inte blivit informerad eller tillfrågad någon gång under hela turbulenta veckan. S. och jag har hela tiden haft tät telefonkontakt, annars har jag inte vetat vad som händer och var han befunnit sig. Jag fått trösta och ingjuta mod hos S.
  • Under fredagen, när jag genom S. fick veta att de skulle tvingas tillbaka till Simrishamn, ringde jag ett 10-tal samtal till ansvariga på soc. och upplyste dem om att familjen skulle komma under natten. Var skulle de sova? Fick till svar att de fick kontakta Sociala jouren eller polisen när de kom – kl 3 på natten.
  • Från ”full omsorg” med genomförandeplaner, BBIC mm till utsatthet och kaos.       Och detta utan att informera/involvera tillförordnad vårdnadshavare.                                                   Pojken ”skrivs ut” i samma ögonblick föräldrarna kommer, inte när Tingsrätten beslutat om att vårdnaden ska gå till föräldrarna. Förekommer att socialsekreterare är okunniga om den processen.
  • En omöjlighet för ungdomen – att klara skolan och att vara den som ansvarar för allt som rör familjen. Finns ingen beredskap i Simrishamn kommun att hjälpa anhöriga, ingen som kan lotsa familjen till myndigheter/instanser och upplysa om vad som ligger på föräldrarna att göra och klara.

Lena Mårtensson, God man och särskilt tillförordnad vårdnadshavare, STV 

https://www.rgmv.se/aktuellt-artiklar/443-sammanfattning-om-aterfoerening.html

J Samuelsson

0704 820410

Kontakt

J Samuelsson
Mobil 0704 8201410
Åke Engman
Mobil 070 6824506



En god man skötte sitt uppdrag för 17 årig flicka utan anmärkning men blev ändå polisanmäld

En god man skötte sitt uppdrag enligt gällande regelverk men blev ändå polisanmäld av en advokat  för trolöshet mot huvudman för att inte förhindrat att en 17 årig flicka för tredje gången enligt Dublinförordningen överfördes till Italien.
Den gode mannen som sedan 2007 utan anmärkning förordnats för ensamkommande barn/unga 
tillbakavisar anklagelserna som grundlösa. 
Den uppfattningen har också RGMV efter att ha inhämtat uppgifter, från den gode mannen, överförmyndare/nämnd, företrädare för den organisation och det religiösa samfund som engagerat sig i saken och samverkat med advokaten. 
Det finns skäl, 
att göra en anmälan till Advokatsamfundets disciplinnämnd  då advokaten kan anses ha brutit mot god advokatsed genom att ta heder och ära av den gode mannen i uttalanden till  TV, radio och tidningar. 

Under 2018 överfördes, enligt uppgift från Migrationsverket, 100  barn/unga till första asylland enligt Dublinförordningen. varav fyra till Italien. En av dem var en en då 16 årig flicka som tidigare utvisats till Italien  2011 och 2015 då hon kom hit tillsammans med sina mamma, två systrar och kanske även två bröder.
Båda gångerna överfördes familjen till Italien där de hade  uppehållstillstånd. 2016 kom flickan tillbaka till Sverige tillsammans med sin syster. Migrationsverket beslutade då en än gång om utvisning till Italien med hänvisning till det beslut som fattats 2015. Systern gick under jorden men 17 åringen blev omhändertagen av polisen då man befarade att hon liksom systern skull försvinna innan verkställigheten. Hon utvisades hösten 2018 för tredje gången till Italien och ett boende för flickor i en liten ort på den sicilianska landsbygden som hon nu avviket ifrån. Kanske på uppmaning och nu på väg till Sverige för att hålla sig gömd och efter minst 4 år, men troligen betydligt längre, kunna söka uppehållstillstånd.

Ändamålet helgar inte  medlen
Utifrån uppfattningen att ändamålen helgar medlen har en organisation som säger sig verka för ensamkommande barn och ungas bästa samt ett religiöst samfund engagerat sig i ett  asylärende gällande en 17 årig flicka. Sannolikt kan motivit för engagemanget  ha varit   att flickan, liksom hennes äldre syster  skulle gömmas och bli kvar i Sverige, oavsett Migrationsverkets beslut, lagar och förordningar och en rättrådig god mans uppfattning

I det syftet har man utsatt en av samhället förordnad god man för påtryckningar, förtal, ett flertal kränkande sms, krävt att den gode mannen skulle lämna sitt uppdrag, anlitat en advokat som tagit heder och ära av den gode mannen i media och slutligen gjort en polisanmälan gällande trolöshet mot huvudman.

Jag har den största respekt för människor som engagerar sig för ensamkommande barn/unga  liksom för religiösa samfund  som på olika sätt gör livet lite lättare för dem i en utsatt situation, i Sverige eller något annat land. 
Men ändamålen helgar inte medlen när man utan hänsyn förringar en människa som på ideell grund, av pliktkänsla och humanitet utför ett uppdrag i samhällets tjänst enligt gällande regelverk och utifrån de krav som i övrigt rimligen kan ställas.

J S amuelsson, ordf.


En historia med ”många nyanser av grått”, tycks det mig.

Vad jag läst mig till kom den då 9-åriga flickan Selma till Sverige via Italien 2011. Det är fullt klart att flickan inte kom som ”ensamkommande” utan medföljde sin mor och flera andra syskon, alltså någon form av familj. Pappan och hans förehavanden har jag inte sett nämnas alls i media.

Familjens ärende har vad jag förstår prövats inom Migrationsverket och domstolar där tillgängliga fakta och ev. alla övriga upplevelsebetingade uppgifter framförts och beaktats enligt gällande norm och praxis. Familjen utvisas till Italien.

Sedan följer en lång rad svårförståeliga händelser, bl a ”väljer” enligt media, flickan att lämna sin mamma när de efter utvisning från Sverige, befinner sig i ett ”annat EU-land” och åker ensam till Sverige som 16-åring.

Man tar sig för pannan ”väljer att lämna sin mamma”!?  Vad är/var moderns val…????

Som brukligt tilldelades den unga flickan Selma, vid återkomsten till Sverige, en god man med uppgift att på sedvanligt sätt företräda henne på ett rättrådigt sätt, innebärande att utgöra ett formellt stöd – som tydligen modern valde att inte leva upp till – med (hänsyn tagen till flickans ålder) fokus på flickan Selmas bästa.

Efter ytterligare en runda av ärendets prövning fastslogs att Selma måste återvända till Italien, det land där hela familjen tidigare fått uppehållstillstånd tillsammans.

Huruvida den gode mannen har brustit i sättet att genomföra sitt uppdrag är ju svårt att veta, men här har ju överförmyndarens ansvar (och rättighet)  att praktiskt kontrollera den gode mannens förehavanden. Någon som helst anmärkning från ÖF mot den gode mannen har jag inte kunnat finna.

Det offentliga biträdets agerande och yttrande till media lämnar jag därhän, men att hon ifrågasätter och uttalar sig så om den gode mannen till tidningarna och radio är anmärkningsvärt. Det luktar i ”min värld” en hel del fulspel vilket inte är till gagn för någon!

Min analys:

  • Flickan mår naturligtvis inte bra, borde vara med sin familj, eller?
  • Moderns agerande verkar ”mindre lämpligt”. Befinner sig i Tyskland/Italien ??
  • Syskonen lever troligen gömda någonstans. Inte bra, snabb åtgärd krävs.
  • Pappan lyser med sin frånvaro, eller….? Framgår inte i media.
  • Jag kan inte utesluta att ett taktiskt spel pågår där ”målet” är att på sikt försöka återförena hela familjen i Sverige.
  • Den gode mannen har följt och praktiskt tillämpat de regler som gäller för GM.
  • Biträdets utspel mot den gode mannen är beklämmande ”lågt”
  • Barnombudsmannen (?) går in och tycker till om den gode mannens agerande helt osakligt - ännu mer beklämmande!

Vad göra?

  • Kontakta flickans föräldrar, modern finns i vart fall i Europa.
  • Arbeta genom konkret handling för att familjen placeras tillsammans i det EU land där de lagligen får vistas. Troligen Italien, men det vet jag ej.
  • Rannsaka gärna den gode mannen. Lägg korten på bordet om det framkommer något olagligt.
  • Påskynda en process som leder till att familjen återförenas (barnperspektivet) någonstans, kanske i  Italien (?). Selma kan ju (enligt uppgift) italienska efter flera års skolgång där!
  • Varje dag ytterligare i detta spektakel gör situationen värre för alla inblandade!

Dessa rader är ett spontant ”hopkok” utan tillgång till berörda myndigheters eller familjens uppgifter. Jag noterar att den gode mannens roll och agerande (för en gångs skull) tillmäts ett stort medialt intresse, vilket eventuellt kan vara bra på längre sikt.

 

/ Åke Engman, länsombud i Uppsala län





 

En historia med ”många nyanser av grått”, tycks det mig.

Vad jag läst mig till kom den då 9-åriga flickan Selma till Sverige via Italien 2011. Det är fullt klart att flickan inte kom som ”ensamkommande” utan medföljde sin mor och flera andra syskon, alltså någon form av familj. Pappan och hans förehavanden har jag inte sett nämnas alls i media.

Familjens ärende har vad jag förstår prövats inom Migrationsverket och domstolar där tillgängliga fakta och ev. alla övriga upplevelsebetingade uppgifter framförts och beaktats enligt gällande norm och praxis. Familjenutvisas till Italien.

Sedan följer en lång rad svårförståeliga händelser, bl a ”väljer” enligt media, flickan att lämna sin mamma när de efter utvisning från Sverige, befinner sig i ett ”annat EU-land” och åker ensam till Sverige som 16-åring.

Man tar sig för pannan ”väljer att lämna sin mamma”!?  Vad är/var moderns val…????

Som brukligt tilldelades den unga flickan Selma, vid återkomsten till Sverige, en god man med uppgift att på sedvanligt sätt företräda henne på ett rättrådigt sätt, innebärande att utgöra ett formellt stöd – som tydligen modern valde att inte leva upp till – med (hänsyn tagen till flickans ålder) fokus på flickan Selmas bästa.

Efter ytterligare en runda av ärendets prövning fastslogs att Selma måste återvända till Italien, det land där hela familjen tidigare fått uppehållstillstånd tillsammans.

Huruvida den gode mannen har brustit i sättet att genomföra sitt uppdrag är ju svårt att veta, men här har ju överförmyndarens ansvar (och rättighet)  att praktiskt kontrollera den gode mannens förehavanden. Någon som helst anmärkning från ÖF mot den gode mannen har jag inte kunnat finna.

Det offentliga biträdets agerande och yttrande till media lämnar jag därhän, men att hon ifrågasätter och uttalar sig så om den gode mannen till tidningarna och radio är anmärkningsvärt. Det luktar i ”min värld” en hel del fulspel vilket inte är till gagn för någon!

Min analys:

  • Flickan mår naturligtvis inte bra, borde vara med sin familj, eller?
  • Moderns agerande verkar ”mindre lämpligt”. Befinner sig i Tyskland/Italien ??
  • Syskonen lever troligen gömda någonstans. Inte bra, snabb åtgärd krävs.
  • Pappan lyser med sin frånvaro, eller….? Framgår inte i media.
  • Jag kan inte utesluta att ett taktiskt spel pågår där ”målet” är att på sikt försöka återförena hela familjen i Sverige.
  • Den gode mannen har följt och praktiskt tillämpat de regler som gäller för GM.
  • Biträdets utspel mot den gode mannen är beklämmande ”lågt”
  • Barnombudsmannen (?) går in och tycker till om den gode mannens agerande helt osakligt - ännu mer beklämmande!

Vad göra?

  • Kontakta flickans föräldrar, modern finns i vart fall i Europa.
  • Arbeta genom konkret handling för att familjen placeras tillsammans i det EU land där de lagligen får vistas. Troligen Italien, men det vet jag ej.
  • Rannsaka gärna den gode mannen. Lägg korten på bordet om det framkommer något olagligt.
  • Påskynda en process som leder till att familjen återförenas (barnperspektivet) någonstans, kanske i  Italien (?). Selma kan ju (enligt uppgift) italienska efter flera års skolgång där!
  • Varje dag ytterligare i detta spektakel gör situationen värre för alla inblandade!

Dessa rader är ett spontant ”hopkok” utan tillgång till berörda myndigheters eller familjens uppgifter. Jag noterar att den gode mannens roll och agerande (för en gångs skull) tillmäts ett stort medialt intresse, vilket eventuellt kan vara bra på längre sikt.

/ Åke Engman, länsombud i Uppsala län

God man/vårdnadshavares ansvar

En god man/vårdnadshavares ansvar för efterforskning och återförening är mycket begränsade och handlar i huvudsak om:
-att bevaka att Migrationsverket och Socialtjänsten gör vad som åligger dem i dessa frågor
-att hjälpa barn/unga att medverka i det utredningsansvar som föreligger vad avser efterforskning av anhöriga om de ska utvisas

-att uppmärksamma Socialtjänsten på att barn/unga i förekommande fall uttryckt önskemål om återförening med nära anhöriga och framföra krav så att Socialtjänsten vidtar åtgärder i enlighet med sådana önskemål utifrån gällande lagstiftning och förordningar. Att ansvara för återförening ligger således inte inom uppdraget som god man/vårdnadshavare men däremot att vara behjälplig i mindre omfattning och som ett stöd för barn/unga

Sammanfattning

Enligt FN:s Barnkonvention om barns rättigheter har barn rätt, att så långt det är möjligt att bli omvårdnat av sina föräldrar, vilket framgår av flera artiklar i konventionen. Det finns också EU direktiv som ålägger medlemsstaterna försöka spåra ensamkommande barns familjer. 

Europeiska rådets mottagande direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande anger att EU:s medlemsstater ska försöka spåra familjemedlemmar till barn och unga utan medföljande vuxen så snabbt som möjligt. Trots, att vad som anges i konventioner, direktiv och svensk lagstiftning gör inte berörda myndigheter vad som åligger dem och försätter därmed gode män/vårdnadshavare i en situation som innebär att de av pliktkänsla och välvilja tvingas gå utöver vad uppdraget kräver, av hänsyn till barn/ungas bästa.

Förutsättningar för återförening, uppehållstillstånd anhöriga i Sverige
Huvudregeln i svensk lagstiftning är att om familjeåterförening inte bedöms kunna ske någon annanstans får familjen uppehållstillstånd i Sverige, förutsatt att vissa kriterier uppfyllsOm uppehållstillstånd beviljas som flykting eller annan skyddsbehövande har barn/ungas föräldrar rätt till uppehållstillstånd i Sverige enligt 5 kap. 3 § 4 UtlL., förutsatt deras son eller dotter  är under 18 år, ogift, ansökan inte grundar sig på oriktiga uppgifter, relationen inte är ett skenförhållande eller framstår som oseriös, avsikten är att leva tillsammans och att släktskapet kan bevisas. Vad gäller syskons rätt till uppehållstillstånd prövas de i första hand i relation till föräldrarna. 
Om uppehållstillstånd beviljats pågrund av särskilt ömmande omständigheter bör en eventuell familjeåterförening normalt kunna ske i familjens hemland, anser Migrationsverket, eftersom de inte anses vara i behov av skydd och därför finns ofta inte några hinder för att återförenas med familjen i hemlandet.

(Om det finns goda skäl kan grunden för beslutet om uppehållstillstånd, särskilt ömmande omständigheter, överklagas eller en ansökan i efterhand göras i syfte att få flykting eller skydds statusförklaring och därmed rätt till återförening i Sverige. Ett sådant överklagande äventyrar inte uppehållstillståndet som sådant utan avser endast klassificeringen av beslutet.) 

Myndigheters ansvar för efterforskning och återförening

Svensk rätt förbinder svenska myndigheter, som till exempel Migrationsverket och Socialtjänsten, att efterforska nära anhöriga till barn/unga. Arbetet med efterforskning ska starta så snart de sökt asyl. Under tiden som som de är asylsökande är det Migrationsverket som ansvarar för efterforskningen, § 2 d förordningen (1994:36) mottagande av asylsökande m.fl. 

Om uppehållstillstånd beviljas övertar Socialtjänsten ansvaret för efterforskning och har därutöver dessutom ansvaret vad avser umgänge/återförening utifrån 1 kap. 2 § SoL. Särskilt ska socialtjänsten beakta vad hänsynen till barn/ungas bästa kräver och insatser på individnivå, det vill säga utrednings,-stöd och behandlingsinsatser. (Socialstyrelsens vägledning)

God man/vårdnadshavare ansvar för efterforskning och återförening
En god man/vårdnadshavare ansvar för efterforskning och återförening är mycket begränsade och handlar i huvudsak om:

1. att bevaka att Migrationsverket, Socialtjänstens och andra berörda myndigheter gör vad som åligger dem i dessa frågor 

2. att hjälpa barn/unga att ta det utredningsansvar som krävs under asylprocessen och vid utvisning. Migrationsverket, som har ansvar för att verkställa beslutet och säkerställa att barn/unga tas om hand på ett lämpligt sätt i ett annat land gör efterforskning av anhöriga inför en verkställighet på samma sätt som under asylutredningen och dessutom eftersöks mottagningsenheter som är lämpliga. 
Vid beslut om utvisning är det inte bara Migrationsverket som har ett utredningsansvar av olika omständigheter utan även den som skall utvisas. Därmed blir det den gode mannens uppgift att tillsammans med barn/unga vidta de åtgärder som är möjliga som till exempel om uppgifter om var anhöriga befinner sig saknas kan Röda korset hjälpa till och det faller sig naturligt att den gode mannen tillsammans ungdomen besöker ett Röda Kors kontor för att lämna uppgifter och fylla i eftersöknings formulär. I vissa länder som till exempel Afghanistan och Pakistan förutsätter en efterforskning att ungdomen kan uppge manliga släktingar eller bekanta, det går inte att söka på kvinnliga referenser och i Iran kan det bli polismyndigheter som som kopplas in för att söka efter föräldrarna vilket kan innebära problem om föräldrar vistats i landet utan tillstånd. Sökningar på internet kan också anses visa att barn/unga medverkar i utredningen inför ett återvändande liksom besök på det aktuella landets ambassad. 
Beslut om utvisning innebär inte att Socialtjänstens ansvar för efterforskning upphör.

3. uppmärksamma Socialtjänsten på att barn/unga i förekommande fall uttryckt önskemål om att återförening och framföra krav så att Socialtjänsten vidtar åtgärder i enlighet med dessa önskemål utifrån gällande lagstiftning och förordningar. Även om önskemålet tidigare framkommit vid BBIC utredningar ska en begäran om åtgärder skriftligen skickas till Socialtjänsten som då måste besvara begäran. Det framgår då även att  gode mannen vidtagit åtgärder för barn/ungas bästa.
Att ansvara för återförening ligger således inte inom uppdraget för en god man/vårdnadshavare och vad avser efterforskning endast i begränsad omfattning. Däremot ingår det inom uppdraget att vara behjälplig i viss omfattning och vara ett stöd för barn/unga och värna om deras välmående och intressen. I övrigt ge hopp om att det kan  gå bra med återföreningen, reservationer för att det kanske inte alls kommer att gå bra och att det i många fall misslyckas och klargöra att det är Migrationsverket som bestämmer utgången.

Ingenting är självklart

Det som borde vara självklart är det vanligtvis inte och att saker och ting enligt gällande regler ska var på ett visst sätt innebär inte att det nödvändigtvis är så. Det kan ifrågasättas om Migrationsverkets efterforskningar är effektiva och omsorgsfulla och för erfarna gode män/vårdnadshavare är det bekant att Socialtjänsten inte tar ansvar varken för efterforskning eller den del av umgänget som gäller återförening och vidtar åtgärder som möjliggör, att nära anhöriga kan få uppehållstillstånd och återförenas med sina barn i Sverige. 
Inte sällan blir gode män involverade i återföreningen trots att det  ligger utanför uppdraget på grund av socialtjänstens passivitet och kanske en personlig okunskap om de begränsningar som följer uppdraget, som kan upplevas som gränslöst. Med vissa reservationer är det upp till varje enskild god man huruvida denne vill åta sig fler uppgifter än han eller hon är ålagd men det är också av betydelse att det finns en medvetenhet om vilka åtagande som inte ingår i uppdraget för att detta inte ska bli alltför avancerat och betungande. 
Det kan inte anses rimligt, att medborgare som förordnats som gode män på ideell grund försätts i situationer som innebär att de på sin fritid övertar Socialtjänstens uppgifter och utifrån varierande kunskapsnivåer tar ansvar för såväl efterforskning som återförening. En komplicerad tidskrävande långvarig process som inte har något självklart slut och långt ifrån alltid är framgångsrik.
Uppdraget handlar i grunden om att bevaka att barn/unga får den hjälp som behövs och sina rättigheter tillgodosedda. I frågor om efterforskning och återförening bör därför en god man/vårdnadshavares första åtgärd bli, att i förekommande fall skriftligen uppmärksamma Socialtjänsten på  barn/ungas önskemål om återförening, oavsett om det framkommit vid BBIC utredningen ställa krav på att åtgärder vidtas i enlighet med dessa önskemål utifrån gällande lagstiftning och förordningar. Om socialtjänsten inte gör vad som ankommer dem är det möjligt att anmäla detta till Socialstyrelsen eller annan myndighet med tillsynsansvar. 

Umgänge

Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver  2 kap. a 1 § SoL
Socialnämnden har ansvar för barn/ungas behov av umgänge med föräldrarna tillgodoses. I 6 kap. 1 § SoL anges  att vården i familjehem och HVB bör utformas så att den främjar  den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. I vilka former och hur omfattande får bedömas från fall till fall utifrån barnets eller den unges behov och kan behöva variera över tid. 

Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för att en förälder ska kunna umgås med sitt barn som bor på annan ort. Avgörande för vad som bör vara skälig kostnad för resor och hur ofta bistånd bör ges till kostnader för umgänge anpassas till vad en familj i allmänhet har råd med. Förutom resekostnader bör även andra kostnader som är nödvändiga för umgänget ska kunna komma till stånd ingå i biståndet till exempel kostnader för logi. Barnets behov av umgänge med förälder de inte bor hos medför ett definitivt ansvar för socialtjänsten att möjliggöra detta umgänge (Socialstyrelsens handbok Ekonomiskt bistånd  s. 69 och 80.

Avsaknaden av tydliga avgränsningar kan innebära att uppdraget upplevs som gränslöst och att ansvaret för efterforskning och  återförening vilar på den gode mannens/ vårdnadshavarens axlar, så är det inte. Ansvaret för efterforskning och återförening har Migrationsverket i förekommande fall, samt socialförvaltningen efter beslut om uppehållstillstånd och barn/ungas nära anhöriga. 

Det är inte rimligt, att myndigheters och förvaltningars passivitet  försätter gode män vårdnadshavare i en situation som innebär att de kan känna sig tvingade av pliktkänsla och välvilja att  gå långt utöver vad uppdraget kräver, av hänsyn till barn/ungas bästa.

Den gode mannens insatser för efterforskning och återförening ska begränsas och inriktas på att uppmana Migrationsverket att göra vad som åligger dem, försäkra sig om socialtjänsten agerar samt beroende på ålder och mognad göra barn och unga  delaktiga i processen. Men det är förståligt, att gode män/vårdnadshavare precis som i andra sammanhang då myndigheter, förvaltningar, organisationer inte gör vad som åligger dem tar ansvar då ingen annan gör det. Men det får inte utesluta att man uppmanar ansvariga myndigheter och förvaltningar att följa lagar och förordningar. 
________________________________________________________________________________________________


Socialstyrelsens vägledning
"Efter det att barnet eller den unge har fått uppehållstillstånd blir socialnämnden ansvarig för efterforskningen av familjemedlemmar till barnet, förutsatt att barnet är placerat inom socialtjänsten. För socialtjänsten gäller att när ett barn bereds vård i ett annat hem än det egna är utgångspunkten att barnet ska återförenas med föräldrarna så snart vårdbehovet har upphört. Socialnämnden har ansvar för att vården utformas så att den främjar barnets samhörighet med anhöriga t.ex. föräldrar, syskon och andra närstående samt kontakt med hemmiljön (6 kap. 1 § tredje stycket SoL)."

Lagstöd för efterforskningsansvaret är alltså socialtjänstens generella ansvar för den som är placerad av socialtjänsten enligt 6 kap. 1 § SoL. Utifrån Barnkonventionen (se artikel 22 och CRC/GC/2005/67, punkt 81) måste Sverige som stat göra vad den kan för att spåra ett ensamkommande och separerade barns föräldrar. Det finns också ett EU-direktiv [24] som ålägger medlemsstaterna att anstränga sig för att försöka spåra ensamkommande barns familj om de beviljats internationellt skydd (se artikel 31).

Socialtjänsten måste också låta barnets bästa vara avgörade i ärenden och åtgärder som gäller barn (se 1 kap 2 § SoL).

Förordning (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl

2 d § Migrationsverket skall så snart som möjligt försöka hitta familjemedlemmar till barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare och som omfattas av 1 § första stycket 1 och 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Förordning (2006:217).

Bra beslut att skyddsbehövande får rätt till familje­återförening  - men en återförening är långt ifrån alltid en lycklig tilldragelse 

Under 2018 beviljade Migrationsverket i 7022 fall ansökningar från ensam kommande barn/unga eller deras  föräldrar om anknytning.

För många splittrade familjer är en återförening en glädjande tilldragelse men enligt gode män och särskilt förordnade ställföreträdare kan de drastiska förändringar i barn/ungas vardag familjens ankomst till Sverige innebär leda till allvarliga problem om samhället stöd insatser uteblir. Det förhållandet har även en studie vid Södertörns högskola uppmärksammat.  
Rätten till asyl och familjeåterförening ska värnas men det bör inte utesluta att andra alternativ än att familjen kommer till Sverige kan övervägas. I vissa fall kan som exempel umgängesresor, om det är till gagn i olika avseenden för familjen och inte minst barn/unga, vara ett sådant alternativ.

Då föräldrarna kommer till Sverige och om tingsrätten anser att ingenting talar mot att familjen ska återförenas återflyttas den vårdnad som legat på den särskilt tillförordnade vårdnadshavaren till föräldern.(6 kap. 10 § FB.) För barn/unga innebär det, att de inte längre betraktas som ensam kommande, socialtjänstens stöd upphör liksom boendeplaceringen och ställföreträdaren entledigas. Ansvaret för familjen läggs på barn/ungas axlar då föräldrarna inte har förutsättningar att ta över föräldraansvaret som nyanlända i ett samhälle de inte har kunskap om där ingenting fungerade så som de är vana vid

 

Efter flera år av självständighet får barn/unga nu återgå till samma vanor som i hemlandet och med uppgift att vara förälderns guide till det svenska samhället och tolk. Det kan exempelvis få till följd att studierna får stå åt sidan då föräldern behöver hjälp med myndighetskontakter eller för att följa syskon till skolan. Då de efter att vårdnaden återflyttas till föräldern förväntas flytta ihop med familjen kan det även innebära att de får byta bostadsort, avbryta sina studier samt  lämna kamratkretsen. 

 

Återförening sammanfattning
Se artikel

Studie om återförening
Se artikel


Rätten till återförening
Se artikel

Efterforskning, återförening och en god mans ansvar
Se artikel

Umgängesresor
Se artikel

Angående svenskt medborgarskap
Har det gått längre tid än sex månader kan man utifrån från som sägs i den nya Förvaltningslagen ansöka om arv få besked i ett ärende och Migrationsverket är då skyldig att ge ett svar inom fyra veckor.

 

En ny förvaltningslag som gäller alla kommuner, landsting och statliga verk trädde i kraft den 1 juli 2018. Den nya lagen är tänkt att stärka den enskildes ställning vid kontakt med myndigheter genom enklare och modernare regler, ökad rättssäkerhet samt snabbare ärendehantering.

Den nya förvaltningslagen innehåller även krav på myndigheternas agerande vid långsam handläggning och myndigheterna har fått ett utökat ansvar att lämna information om långa handläggningstider. 

Enligt den nya förvaltningslagen kan en person i vissa fall, skriftligen begära att myndigheten ska avgöra ärendet. För att kunna skicka in en sådan begäran ska sex månader ha gått från det att personens ärende påbörjades. Migrationsverket ska då, inom 4 veckor, antingen avgöra det ärende som begäran avser eller avslå begäran i ett överklagbart beslut.

 

Blanketten som ska användas för att begära om att avgöra ett ärende finns på svenska (blankettnummer: 270011) och på engelska (blankettnummer: 271011).
(Källa Migrationsverket)

Talespersoner:

Johnny Samuelsson E-post: aej(at)telia.com  Mobil 0704 820410

P-O Nygren E-post: perolof47nygren(at)gmail.com Mobil 070 2372910     

RGMV E-post: inforgmv(at)telia.com 

Föreningens org.nr.8024665518 


Styrelse, länsombud och möten 2019-2020
Styrelsemötena är öppna vilket innebär att medlemmar i föreningen efter föranmälan till någon i styrelsen (se uppgifter under stadgar och styrelse) kan delta i mötena för att till exempel lämna förslag. 

Årsmöte
Årsmöte 2020, flyttat till hösten beroende av Coronapandemin, Tid och plats meddelas framöver.

Styrelse

Johnny Samuelsson,ordf. Tidigare. god man/sfv, högskoleadjunkt och företagare
Skåne

Tfn 070 4820410
E-post aej(at)telia.com

P-O Nygren, vice ordf. God man/sfv., f.d. yrkesofficer. 
Karlsborg-Hjo
Tfn 070 2372910
E-post perolof47nygren(at)gmail.com

Eva Wennberg, kassör. Tidigare god man/sfv. Verksamhetschef, terapeut. 
UpplandTfn 0174 40320, 073 8554499
E-post eva(at)bjorksta.se

Viveca Kittredge, god man, socionom, länsombud, förtroendevald revisor.
Södermanland
Tfn 072 3023578
E-post vivkit007(at)gmail.com

Ann-Helene Danielsson, god man/sfv, länsombud.
VästraGötaland
E-post annhelendanielsson(at)gmail.com
Tfn.0703166241

Börje Fors.Tidigare god man/sfv. Länsombud. Ingenjör och biståndsarbetare.
Kalmar län
E-post borje.forss(at)tembo.se
Tfn. 070 7737085

Karin Senter, ersättare, Doktorand Uppsala universitet. Stockholm
Stockholm
E-post karin.senter(at)stockholm.se
Tfn 0730 238493

Christina Hahre, ersättare, god man/sfv.
Västmanland
E-postcristinahahre(at)hotmail.com
Tfn. 0707890338

 
Barbara Thulin, ersättare, god man sfv/. Universitetslektor
Partille
E-post barbara.thulin(at)yahoo.se 
Tfn. 0709- 688 793

Adjungerad ledamot

Linn Öst Nori, advokat, innehavare av
Öst Nori Advokatbyrå AB

08 505 86542, 070 727 75 39
E-post info(at)ostnoriadvokatbyra.com




Rådgivning helgfria dagar. Obs oavsett bostadsort går det bra att kontakta alla länsombud.

Länsombud

Jönköpings län
Anna-Lena Ståhle
E-post 
annalena.st(at)telia.com
Tfn.070-581 88 35



Kalmar län
Börje Fors
E-post borje.forss(at)tembo.se
Tfn. 070 7737085


Stockholms län
Carina Bindzau
E-post carina(at)bindzau.net
Tfn.0707603517 

Länsombud

Uppsala län
Åke Engman
E-post 
ake.engman-(at)elia.com
Tfn. 0706824506


Västerbottens län
Ann-Sofie Gothnell 
E-post 
annsofie.gothnell(at)gmail.com
Tfn. 0705331995


Södermanlands län
Viveka Kitredge
E-post 
vivkit007(at)gmail.com
Tfn 0723023578


 

 

 

 

Länsombud

Hallands län
Eva Dahlstrand,
E-post 
eva.dahlstrand(at)hotmail.com
Tfn. 0739-85 56 01


Västmanlands län
Christina Hahre
E-post 
cristinahahre(at)hotmail.com
Tfn. 0707890338

 



Västernorrlands län

Ilva Edvinsson
Epost 
iedvinsson(at)gmail.com
Tfn. 0723109009


 

Länsombud

Skåne län
Lena Mårtensson
E-post
martenssonlena(at)gmail.com
Tfn. 0705 299799


Skåne län
Göran Dreveborn
E-post g
goran.dreveborn(at)outlook.com

Tfn.076 8237723


Västra Götalands län
Ann-Helene Danielsson
E-post 
annhelendanielsson(at)gmail.com
Tfn.0703166241


Västra Götalands län
Bitten Henricson
E-post bitten.henricso(at)gmail.com
Tfn.0739855814
Back to Top