Ensamkommande ungdomar tar avstånd från terrororganisationer och har inget intresse av att låta sig rekryteras. De har en önskan att få uppehållstillstånd och vill studera för att få ett arbete som leder till självförsörjning, etablering i samhället och i många fall för att kunna hjälpa sina anhöriga. En del lyckas med sina föresatser  andra gör inte det utan hamnar i ett utanförskap och kan därmed löpa en större risk att rekryteras


Men hur vanligt är det att de dras till terroristorganisationer som IS, al-Shabaab och Boka Haram? 
Uppgifter från Säpo visar att minst 300 ungdomar rekryterats och rest till Syrien/Irak eller länder i Afrika, sedan 2102 men det kan röra sig om betydligt fler. 

Enligt obekräftade uppgifter från polisen i Göteborg ingår ett antal ensamkommande ungdomar i de siffror som redovisats. Motivet till att man ansluter sig varierar men det tycks inte ha något att göra med varifrån man kommer. Flera av dem som rekryterats är födda i Sverige och har levt under ordnade förhållanden. Personliga ideologiska, religiösa mål och utanförskap kan vara orsaken till att unga män men också kvinnor och kanske även ensam-kommande ansluter sig. 

Migrationsverkets prognos pekar på att omkring 12000 ensamkommande kommer att söka asyl i Sverige 2015, de flesta i åldern 16 till 18 år. Omkring 26- 30 % av dem får besked om utvisning till hemlandet eller överförering till första asylland och väljer då att gå under jorden och sällar sig till tusentals ungdomar som gjort samma sak och mer eller mindre lever som gatubarn och är också i riskzonen för att rekryteras.
Till var och en av dem ska en god man förordnas vilken kan ha ansvar för en men vanligtvis flera ungdomar. En god man som regelbundet träffar dessa  ungdomar har således möjligheter att påverka ungdomarna i positiv riktning förutsatt att det finns ett engagemang, medvetenhet om problematiken och kunskap om hur man ska gå tillväga. Men långt i från alla gode män  har kunskaper i frågan eller är medvetna om problematiken och är inte heller engagerade.

Bland de 12000 ensamkommande som beräknas komma under  2015, de drygt 7000 som registrerades 2014 och även bland dem som kommit tidigare finns ungdomar som kan komma att rekryteras vilket motiverar, att gode män är uppmärksamma och att religiösa samfund, politiska nämnder, ansvariga myndigheter samverkar och erbjuder gode män vårdnadshavare, lärare och socialsekreterare och andra inblandade aktörer en relevant utbildning och ungdomar ett utbildnings material som främjar kritiskt tänkande, särskilt i förhållande till det antidemokratiska och våldsbejakande budskap som är tillgängligt för ungdomar dygnet runt genom internet.

Konkreta åtgärder som omedelbart kan vidtas är som exempel att Överförmyndaren i kommunen uppmärksammar gode män/vårdnadshavare om risken för att ensamkommande rekryteras och i de utbildningar ÖF åläggs anordna för gode män från och med 2015 kan rekryteringsfrågan ingå. Socialtjänsten har möjlighet att ta  upp frågan i samband med BBIC utredningar och varje skola kan informera ungdomar som placerats i förberedelseklasser eller språkintroduktion. Det kan ske i samverkan med den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism och polis.
Det som dessutom fordras i förebyggande syfte är att ungdomarna får en utbildning som kan ge arbete och möjlighet till inkludering i på den svenska arbetsmarknaden eller i ett annat land och att de som fått beslut om utvisning eller överföring ges möjlighet att slutföra sina studier innan beslutet verkställs. Men den dåligt anpassade utbildning som de erbjuds idag klarar en övervägande del av ensamkommande ungdomar inte av vilket  banar väg för ett utanförskap som innebär att de hamnar i riskzonen för att rekryteras det gör öven de som skall utvisas eller överföras då de i många fall går under jorden i stället för att lämna landet.

Många ensamkommande lever idag vid sidan av samhället och behöver hjälp av sina gode män/vårdnadshavare men även av kontaktpersoner för att bättre integreras. De behöver även en meningsfull fritid och i stället för förströelse för stunden och att de ses som de 16-18 åringar de är och inte som barn i behov av omsorg och omhändertagande. Bättre är att se dem som resurser, en tillgång för samhället, som kan bidra till att täcka de behov av arbetskraft Sverige och företagare efterfrågar.

Anställda gode män

Ger en anställning gode män bättre förutsättningar att utföra uppdraget och innebär det en större trygghet för huvudmannen om den gode mannen har en fast lön?
Ja, det anser SKL och andra förespråkarna för anställda gode män som i syfte att höja kvaliteten på hur uppdraget genomförs vill förvandla ett anrikt ideellt medborgaruppdrag till en kommunal anställning. Syftet med förändringen är att huvudmannen skall få den hjälp lagstiftaren avsett och att uppdraget ska kunna utföras på ett rättssäkert sätt och därför vill göra om hela det nuvarande systemet med gode män och föremyndare.

En anställning anser man, innebär att uppdraget kan utföras med större professionalitet vilket skulle gagna huvudmannen. Förändringen skulle även innebära att uppdragsgivaren kan ställa högre krav på en anställd god man än på en god man som förordnas på ideell grund. 

Olämpliga ställföreträdare är bara en del av problematiken som SKL vill komma tillrätta med genom att anställa gode män men om åtgärder inte vidas för förbättringar även i andra avseenden blir den trygghet och rättssäkerhet som eftersträvas i grunden inte bättre, alldeles oavsett om uppdraget utförs som anställd eller på ideell grund.

I Sverige har medborgarna i flera hundra år ställt upp av humanitet och pliktkänsla för att ge stöd och hjälp till de i samhället som inte klarade sig själva. Ett gemensamt samhällsansvar var grundstenarna i uppdraget som utfördes utan speciella kunskaper eller krav på ersättning när samhällets rättsliga instanser kallade. Men samhällsutvecklingen och förhållanden i omvärlden har inneburit att uppdraget förändrats och blivit mer komplext. Speciella kunskaper krävs nu för att uppdraget ska kunna utföras som lagstiftaren avsett och motsvara de krav som kan ställas vilket motiverar att nya vägar prövas för att komma till rätta med en verksamhet som rymmer stora brister och i många delar fungerar dåligt. 
Idag råder det inte bara brist på gode män i många kommuner, kvaliteten på hur uppdraget utförs varierar dessutom. Den tillsyn Länsstyrelser och överförmyndaren (ÖF) ansvarar för är bristfällig på grund av lagstiftning, avsaknad av ett nationella register och att inte kunna samköra register har inneburit att det varit fritt fram för oseriösa personer att ta på sig orimligt många uppdrag mer för att tjäna pengar än med barn/ungas bästa i åtanke. Konsekvenserna har därav i många fall blivit att de lagar och förordningar som finns för att samhället ska kunna bistå de som är i en utsatt situation inte efterföljts, nödvändig hjälp har uteblivit.

De lagändringar som trädde i kraft i januari 2015 innebär förbättringar som ger ÖF förutsättningar till en skärpt lämplighets prövning, beaktande av hur många uppdrag den tilltänkte ställföreträdaren kan anses klara av och dessutom åläggs ÖF att anordna grund- och påbyggnadsutbildningar för gode män/vårdnadshavare. 

 

Dessa förändringar är bra men inte tillräckliga eftersom problemet inte bara handlar om ställföreträdarskapet i sig utan i lika hög grad om hur ÖF:s verksamhet är organiserad, Länsstyrelsernas tillsynsansvar, lagstiftningens anpassning till de förändringar som under åren skett i samhället och omvärlden och att utbildningen av ställföreträdare under många år halkat efter vilket skapat problem.
Därför krävs att de utbildningar som överförmyndaren från årsskiftet åläggs att anordna håller en hög kvalitet i alla avseenden, att kommunerna ser till att en i dag underbemannad myndighet kan anställa de tjänstemän som behövs och att tillsynen avsevärt förbättras. 


Att utöva ställföreträdarskapet som anställd och professionellt innebär ett förhållningssätt som inte utgår ifrån de egna behoven men att visa medmänsklighet och empati för  barn/unga i en utsatt situation och ett personligt bemötande med ett balanserat engagemang. Det förutsätter även en nationell uppdragsbeskrivning där det tydliggörs vad som faller inom respektive utom uppdraget, rättigheter och skyldigheter och anvisningar hur uppdraget skall utföras. Dessutom en relevant utbildning och att en formell legitimation utfärdas.

 

Det finns både fördelar och nackdelar med anställda gode män och att ett ideellt medborgaruppdrag förvandlas till en kommunal anställning med avtalsenlig lön. En anställning kan innebära att rekryteringen av nya gode män underlättas då rekryteringsunderlaget sannolikt blir större. Unga människor kan möjligen också i större utsträckning åta sig uppdrag. Att de personer som redan nu utövar uppdraget yrkesmässigt och åtar sig tio till femton uppdrag på seriös grund kan begränsa antalet uppdrag men ändå klara sig ekonomiskt. Därtill kommer att anställda gode män och vårdnadshavare skulle komma mer på ”jämn fot” med tjänstemän inom socialtjänsten, skolan och på boenden vilket kan underlätta samverkan.

Det som talar emot anställda gode män är att medborgare utifrån en humanistisk tanke fråntas möjligen att på ideell grund och av solidaritet hjälpa människor i en utsatt situation. En starkare beroendeställning till uppdragsgivaren kan påverka det oberoende och fristående från myndigheter och förvaltningar som i olika avseenden kan vara viktig för att kunna utföra uppdraget för huvudmannens bästa. En anställning kan bli ett hinder för dem som har en annan anställning men av medborgarplikt och intresse vill åta sig uppdraget som god man på sin fritid. 

 

Det förhållandet att det oklart hur anställningsvillkoren och anställningsformer skulle se ut vid en anställning liksom lönevillkor försvårar ett ställningstagande i frågan. Hur många uppdrag skulle till exempel ingå  i en hel-respektive deltidsanställning?

I den tidigare lagstiftningen angavs inte någon gräns för hur många uppdrag en god man samtidigt kan ha men från och med 2015 framgår det av de ändringar som gjorts i FB att en god man inte skall förordnas till fler uppdrag än han/hon klarar av. Det blir således överförmyndarens sak att bestämma vad det innebär.

 

Det är rimligt att anta, att ÖF grundar sin bedömning på att det  är svårt att tillgodose behovet av gode män och att den ökade inströmningen av ensamkommande barn/unga innebär att fler gode män behövs. En annan faktor som kan påverka bedömningen, är att ÖF generellt sätt har otillräckliga kunskaper om uppdraget som god man för ensamkommande barn/unga fungerar i praktiken och kan komma att jämföra det med ett ordinärt godmanskap där antalet uppdrag  för en ställföreträdare i normalfallet är betydligt fler och där även ett strikt juridiskt ställföreträdarskape betonas.

 

Det är olyckligt om sådana faktorer leder till att kvantitetet proriteras och inte kvalitet då uppdraget som god man för ensamkommande barn och unga är av speciell karaktär och i flera avseenden skiljer sig från ett ordinärt godmanskap eller förvaltarskap. Uppdraget handlar således inte bara att klara av det, ÖF måste vid bedömningen ta hänsyn till uppdragets speciella karaktär och ge gode män/vårdnadshavare sådana förutsättningar att uppdraget kan följa lagar och förordningar och för vad som kan anses vara barn/ungas bästa. 


Frågan om professionella gode män  har funnits på RGMVs agenda sedan 2012 då föreningen bildades men något beslut i frågan har ännu inte tagits. I den mån en anställning innebär bättre förutsättningar för gode män/vårdnadshavare att utföra uppdraget och att det fortsatt finns möjlighet att utföra uppdraget som lekman på ideell grund är det positivt. 

Men det finns anledning att beakta om en effektivare tillsyn, anställning av flera tjänstemän på ÖF i kombination med de lagändringar som trädde i kraft vid årsskiftet är tillräckliga åtgärder för att uppnå de mål som eftersträvas och i det avseendet skulle göra omvandlingen av ett ideellt uppdrag till en anställning obehövlig. 

Osorterade tankar 

Recka Jacobsson

När det gäller de ensamkommande barnen så lär jag mig nya saker varje dag.

- Jag har blivit mentor för en annan god man (GM) - funderar över hur bästa möjliga samarbete kan se ut

- Fick väldigt mycket beröm av en tolk häromdagen - jag funderar mycket på hur jag pratar för att tolken och ungdomen skall förstå och för att mötet ska vara bra

- Har varit på flera möten på skolor sista tiden. Det verkar se olika ut. Rutiner verkar vara olika och kanske inte alltid fungera. Jag funderar på vad de lär sig, hur de hölls motiverade och vad jag som god man kan kräva/hjälpa.

- Funderar också över läxläsning/boendets ansvar/barnets ansvar/skolans ansvar/mitt engagemang (har köpt lite lexikon och böcker som jag fått tips om). - Funderar över mat. Varför äter de inte? Hur fungerar fastan i olika religioner (verkar vara väldigt olika). Bra matsäck att ta med. Har varit med om 12 tim utan mat för ungdomen. Nervositet kanske.

-Funderar över vården. Det fungerar inte att vara med jämt men ibland fungerar det inte alls när man inte är med. Oftast är bemötandet bra men inte alltid. Hur många hälsoundersökningar behövs? Hur får man tandvården att fungera bättre. Hur är hälsan egentligen för våra EK. Bara jag som har "sjuka barn"?

- Funderar över pengar. Ekonomin ser helt olika ut mellan kommunerna och mellan olika boenden. Spara eller inte (givetvis lite). Jag har barn som vill göra av med alla pengar direkt och andra som inte vet vad de ska göra med dem. Funderar över detta och försöker bromsa och gasa på barnen.

- Migrationsverket. De är nästan alltid trevliga men det är svårt med tillgänglighet, handläggningstider och olika besked. Helt enkelt en ganska tungstyrd verksamhet.

- Boendepersonal. De allra flesta är trevliga mot GM och bra med barnen. Jag funderar kring när det fungerar jättebra (oftast) och när jag är mindre nöjd (ibland). Egentligen borde de kunna göra ännu mer för barnen?

Nu är det dock fredag em och jag skall unna mig att inte fundera så mycket!

I en artikel på SvD Brännpunkt 3/1 2014 problematiserades så kallad ”flyktingsmuggling” utifrån ett antal fakta och påståenden kring såväl den straffrättsliga regleringen som humanitära aspekter av flyktingfrågan. Frågor kring migranters rättigheter är komplexa och behöver, speciellt i det politiska klimat som idag råder i Sverige och Europa, diskuteras ärligt och på djupet. De rådande tongångarna kan inte tillåtas gå ut över de som redan är svårast utsatta, de som tvingats fly sitt land, lämna alla sina ägodelar och inte heller har tillgång till den trygghet det innebär att omges av sin familj. Till följd av den tillspetsade politiska debatten på området är det vår uppfattning att frågan behöver utvecklas och belysas utifrån fler perspektiv.

Vad gäller påståendet att svensk rätt skulle bryta mot internationella åtaganden i fråga om lagförandet av flyktingsmugglare är detta starka ord. Den konvention som enligt författaren skulle medföra detta,

United Nations convention against transnational organised crimes, har upprättats för att underlätta för stater att samarbeta vid utredande av grov internationell brottslighet som trafficking (främst kvinnohandel), internationell vapenhandel, pengatvätt och förstås, terrorism. I tilläggsprotokollet, där trafficking med flera brott definieras, anges dock särskilt att konventionen inte får ges nationella tillämpningar som inskränker människors rätt enligt 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning (nedan kallad Flyktingkonventionen). Det som avses är de däri fastlagda rättigheterna dels att passera en gräns för att söka asyl, dels att få sitt asylärende prövat och slutligen att inte heller lida några rättsliga påföljder för själva gränsöverträdelsen. Detta kallas principen om non refoulement, är bindande för alla stater som undertecknat konventionen och utgör fundamentet för flyktingars rättigheter. Principen återfinns förutom i Flyktingkonventionen bland annat i EU:s rättighetsstadga.

När vi så ser till det Svenska regelverket kring begreppet ”flyktingsmuggling”, som till följd av ovanstående princip måste skiljas från människosmuggling, är det följaktligen inte heller kriminellt att hjälpa en annan att utöva sin rätt till asyl. Att föra in en människa som avser att söka asyl i Sverige är inte illegalt så länge det sker ideellt. Först när betalning för en sådan tjänst kommer på tal innebär det ett brott, nämligen organiserande av människosmuggling.

I dagens debatt förs en livlig diskussion om vad det kan vara som lockar så många till Sverige. Det finns många tankar och teorier om detta.

Skillnader i hur länder tillämpar asylrätten kan naturligtvis ha effekt på hur attraktivt det är att söka asyl i olika länder, men detta ska inte överdrivas. En stor andel av flyktingarna från krigets Syrien kom hit även medan Sverige regelmässigt gav tillfälliga uppehållstillstånd. Tanken att en afghansk bonde eller somalisk fiskare skulle välja asylland efter att först ha gjort noggrann kontroll av de senaste reglerna för dagpenning och EBO ter sig närmast löjeväckande.

När det gäller Sveriges bedömning av skyddsbehov, så har vi tvärtemot vad många svenskar tycks tro också bland den striktaste tolkningen i Europa. Enligt UNHCR:s statistik är det till exempel mer än dubbelt så svårt att få en flyktingförklaring (den högsta graden av internationellt skydd) i Sverige än i Danmark.

Varför kommer det då så många asylsökande till Sverige? En i debatten nästan helt förbisedd faktor är de nätverk eller ligor som organiserar smugglingen av asylsökande. Det är i mångt och mycket på deras villkor som smugglingen sker, inklusive valet av destination. Ur en människosmugglares perspektiv är Sverige mycket attraktivt. Vi har bland Europas lägsta straffsatser för dessa brott. Detta leder i sin tur till att risken för att åka fast är minimal. Brottet människosmuggling saknar ju i egentlig mening brottsoffer. Ingen i brottets närhet har något naturligt intresse av att tala med polisen om saken, vilket gör det svårt att utreda. Den realistiska möjligheten att kunna lagföra någon är genom att använda tvångsmedel, som till exempel avlyssning. Dock är straffsatserna för brottet så låga att tvångsmedel sällan eller aldrig kan komma ifråga.

Människosmuggling är ett ämne som väcker känslor. Somliga menar att det är tveksamt om det över huvud taget är att anse som ett brott, åtminstone i moraliskt hänseende. Den debatten är numera i stort sett irrelevant, åtminstone ur ett nationellt perspektiv. Sedan femton år finns en FN-konvention om transnationell brottslighet som kriminaliserar människosmuggling. Sverige som stat har därmed en folkrättslig skyldighet att vidta verkningsfulla åtgärder för att bekämpa de ligor och nätverk som mot betalning smugglar flyktingar. Dagens lagstiftning är uppenbarligen för svag för att vi ska kunna anses fullgöra denna skyldighet, och Sverige bryter därigenom mot internationell rätt.

Ur ett globalt rättviseperspektiv ter sig människosmugglingen egentligen inte heller som något önskvärt. Den innebär egentligen att möjligheten att kunna söka asyl i Sverige styrs av pengar, och inte av skyddsbehov, så länge de flesta andra vägar är stängda.

Samhället måste bestämma sig för om människosmuggling är en önskvärd verksamhet eller inte, och sedan dra konsekvenserna av det ställningstagandet. I dag är människosmuggling förvisso kriminellt, samtidigt tycks den i mångas uppfattning vara en integrerad del i en legitim skyddskedja, som ett slags nödvändigt ont. Smugglingen är både utgångspunkt och förutsättning för det som huvudsakligen diskuteras i migrationspolitiken, allt ifrån Migrationsverkets prognoser till vilken sort skyddsskäl som ska beaktas. Utan människosmuggling skulle de flesta av dessa diskussioner vara rent akademiska. Smugglingen har blivit ett närmast underförstått conditio sine qua non för det migrationspolitiska ställningstagandet hos de flesta.

Från en utgångspunkt är detta rimligt. Sverige har en ovillkorlig folkrättslig skyldighet att pröva en asylansökan, oavsett hur den skyddssökande har tagit sig hit. Att någon har använt smugglare för att ta sig till Sverige får naturligtvis inte heller spela in vid bedömningen av skyddsskälen i sig. Men att därmed komma till slutsatsen att samhället måste tolerera den brottsliga verksamheten vore ett logiskt felslut.

Den svenska migrationspolitiken behöver en nystart. Dagens ordning som förutsätter en brottslig smugglingsverksamhet i miljardklassen är inte rimlig. Människosmugglingen måste bekämpas med krafttag och bringas ner till noll eller strax där intill. I stället behöver vi bygga ut de lagliga och reglerade vägarna in i Sverige och EU, med exempelvis UNHCR:s kvotflyktingsystem som grund. Fördelarna med detta är flera. Den viktigaste är att vi kan rikta vårt asylmottagande till de flyktingar som har det största skyddsbehovet, snarare än dem med störst resurser. När dessa flyktingar anländer är deras rättsliga status redan klarlagd, vilket gör att vi kan avvara större delen av dagens kostsamma system för asylmottagande. Det ger också en helt annan möjlighet för samhället att i förväg planera och reglera mottagandet, till fördel för både samhället och den enskilde flyktingen.

Den fria arbetskraftsinvandringen är en av de viktigaste liberala reformerna i Sverige i modern tid. Vi måste alla hjälpas åt att bevara och bygga vidare på ett Sverige som ett öppenhetens och toleransens land. Bara så bygger vi en långsiktigt hållbar ekonomi, och inte minst viktigt, ett långsiktigt hållbart samhällsklimat. Det innebär att vi måste ta människors oro för dagens situation på allvar och leverera nya och relevanta lösningar på dessa problem.

HENRIK SUNDSTRÖM (M)

förbundsordförande för Moderaterna i Bohuslän och advokat med många års erfarenhet av flyktingärenden

Fotnot: Conditio sine qua non är latin och betyder ”ett oeftergivligt villkor”.

Svaga myndigheter, tillsyner och kvalitetskontroller

Våren 2012 bildades RGMV och på hösten samma år fick RGMV tillfälle att träffa dåvarande migrationsminister Tobias Billström och politiskt sakkunnige Johanna Sjö på Justitiedepartementet. Syftet med mötet var att presentera oss men även samtala om olika sakfrågor. Den  första frågan vi tog upp som väckte migrationsministerns intresse var, att myndigheter och förvaltningar inte fungerade enligt vad som anges i lagar och förordningar och att tillsynen och kvalitetskontroller hade stora brister eller uteblev helt.

Tobias Billström tillsatte en utredning, ”Bättre förutsättningar för gode män förvaltare” 2013, vilket vi gärna vill tro till en viss del berodde på våra synpunkter, vilket nu lett till de lagändringar som träder i kraft 2015 och som i flera avseenden gagnar gode män/vårdnadshavare.

Men i övrigt är det stiltje, svaga myndigheter är fortfarande svaga och tillsyner och kvalitetskontroller är fortfarande bristfälliga eller inte förekommande vilket RGMV vid olika tillfällen och sammanhang påpekar när tillfälle ges. Jean Tirole, 2014 års ekonomipristagare till Alfred Nobels minne uttalande om Sveriges svaga myndigheter samt bristande tillsyn och kvalitetskontroller, bekräftar RGMVs kritik.

SKL nämner i sitt nyhetsbrev, att socialtjänstlagen är föråldrad liksom socionom utbildningen och i en debattartikel i SvD föreslås att hela systemet för gode män borde göras om eftersom systemet vilar på en uråldrig lagstiftning som ständigt lappas och lagas men fortsätter att brista i sömmarna. 
Till detta den granskning som har genomförts mot bakgrund av svenska elevers fallande resultat i OECD:s PISA- mätningar.

Den tillsyn som regleras i lagar och förordningar vad avser myndigheter, förvaltningar och organisationer  på central, regional och lokal nivå måste börja fungera vilket förutsätter att regering och riksdag ser till att så sker.  

Det finns anledning att vara bekymrad men inte att ge upp. Därför är ditt medlemskap i RGMV viktigt.

 

Hur många uppdrag

 

Samhället har i förvissning om att uppdraget som god man/vårdnadshavare utförs med intresse, rättrådigt, ansvarsfullt och med ambitionen att agera för människor bästa i en utsatt situation  avstått från nationella uppdragsbeskrivningar. I stället har  ställföreträdare  getts ett ansvar, att tolka hur uppdraget ska utföras inom de lagar och förordningar  som reglerar uppdraget.  

 

Ett stort förtroende men tiderna förändras och den komplexitet som numera kännetecknar uppdraget motiverar ett tydliggörande av vad som faller inom respektive utom uppdraget och hur många uppdrag en god man vårdnadshavare kan anses klara av. 
Sådana åtgärder kan underlätta för gode män som i många fall upplever uppdraget som gränslöst och begränsa oseriösa personer möjligheter att åta sig orimligt många uppdrag. 
Av en  lagrådsremiss från den 3 april 2014 framgår att den som utför uppdraget ska veta vad som förväntas av honom eller henne och känner till vad som faller inom respektive utom uppdraget och inte behöver utföra uppgifter som till exempel åligger tjänstemän på myndigheter, förvaltningar. Torde även avse personal på boende, familjehem eller EBO. 
Med de förändringar som gjorts i FB som träder i kraft den 1 januari 2015 åläggs  ÖF att avgöra hur många uppdrag en god man klarar av och som kan förordnas  men inte att tydliggöra vilka uppgifter som faller inom respektive utom uppdraget.
En detaljstyrning är inte eftersträvansvärt men det kan anses rimligt, att en god man  ska åläggas att besöka barn/unga minst två gånger per månad under asylprocessen, eller vad som därutöver krävs i det enskilda fallet och att SKLs anvisningar i övrigt ska tillämpas för att tydliggöra uppdraget.

För flertalet gode män är uppdraget ideellt  och man  åtar sig kanske ett eller ett par uppdrag för att göra sin plikt som medborgare, för andra har uppdraget blivit ett levebröd ett arbete och man åtar sig 10-15 uppdrag ofta på en seriös grund och enligt vad som anges i lagar och förordningar. I den tidigare lagstiftningen angavs inte någon gräns för hur många uppdrag en god man samtidigt kan ha men från och med 2015 framgår det av de ändringar som gjorts i FB att en god man inte skall förordnas till fler uppdrag än han/hon klarar av. Det blir överförmyndarens sak att bestämma vad det innebär. Det är rimligt att anta, att ÖF grundar sin bedömning på att det  är svårt att tillgodose behovet av gode män och att den ökade inströmningen av ensamkommande barn/unga innebär att fler gode män behövs. En annan faktor som kan påverka bedömningen, är att ÖF generellt sätt har en viss okunskap om, att uppdraget som god man för ensamkommande barn/unga till sin karaktär väsentligen skiljer sig från ett ordinärt godmanskap  och därför kan komma att jämföra det med ett ordinärt godmanskap där ställförträdare i många fall kan ha betydligt fler uppdrag.

Det förekommer att ÖF i vissa kommuner redan nu förordnar en god man till ensamkommande barn/unga till tio-femton uppdrag eller fler och den bedömningen kan komma att tillämpas i landets samtliga kommuner. 
Bland gode män varierar uppfattningarna om hur många uppdrag som är lämpligt, en del betonar vikten av stabilitet och kontinuitet, omhändertagande och omsorg och anser att två till fem uppdrag kan vara lämpligt. Andra menar att uppdraget handlar om övervakning och tillsyn och förlitar sig på att andra aktörer tar ansvar för vad som ålagts dem och anser att tio till femton uppdrag eller fler är rimligt. Andra faktorer som spelar in är vilken tid som finns till förfogande, erfarenhet och personligt engagemang.

Oseriösa gode män
Under en följd av år har överförmyndarna i landets kommuner på grund av gällande lagstiftning, avsaknad av ett nationellt register och bristfälliga tillsyner förordnat oseriösa personer som åtagit sig ett orimligt antal uppdrag i olika kommuner. Inte av intresse för barn/unga men för att tjäna pengar. Det har inneburit att den lagstiftning som finns för att samhället ska kunna bistå de som är i en utsatt situation inte efterföljts., nödvändig hjälp har uteblivit och barn och ungas rättigheter har inte blivit tillgodosedda. 
Nu ges ÖF möjlighet genom förändringar i FB bättre möjligheter begränsa oseriösa personer att påta sig ett orimligt stort antal uppdrag eller i bästa fall stoppa dem helt och i övrigt avgöra hur många uppdrag en god man klarar av och som kan förordnas. 

De lagändringen som träder i kraft i januari 2015  innebär förbättringar men ger inte ÖF möjlighet att samköra uppgifter med andra myndigheter men ÖF:
-kan ta i beaktande hur en lämplighetsprövningen görs genom att vara aktiv i efterforskning och genom kontroller i belastningsregister, hos Kronofogden samt ta referenser
-anhöriga ska genomgå samma noggranna kontroller som för andra tilltänkta ställföreträdare 
-ta i beaktande hur många uppdrag den tilltänkte ställföreträdaren har, bl.a. genom att begära upplysningar från denn
-lägre krav ska inte ställs på anhöriga eller den  som den enskilde själv föreslagit som ställföreträdare 
-om den tilltänkte ställföreträdaren är lämplig i ett aktuell ärende.

 

Pressmeddelande

19 december 2014

Utbildningsdepartementet

Bättre mottagande och skolgång för nyanlända elever

I propositionen "Utbildning för nyanlända elever - mottagande och skolgång" lämnar regeringen förslag för att förbättra skolgången för nyanlända elever.

I Sverige utgör elever med utländsk bakgrund en heterogen grupp gällande ursprungsland, språk och föräldrarnas utbildningsnivå och det finns stora skillnader i måluppfyllelse inom gruppen. Det finns även stora skillnader bland huvudmännens organisering och mottagande av nyanlända. För att öka alla nyanlända elevers möjligheter att nå kunskapsmålen föreslår regeringen att vissa åtgärder till stöd för nyanlända införs.

- Alla ska kunna få en skolgång som ger en väg till ett vuxenliv med jobb och makt över sin situation. Många kommuner och skolor gör ett bra jobb för nyanlända, men det ser inte likadant ut över hela landet. Därför behöver vi ta viktiga steg för att stärka alla nyanlända barns rätt till skola och det gör vi i den här propositionen, säger utbildningsminister Gustav Fridolin.

För att ta fasta på de kunskaper som eleven tidigare utvecklat och vad eleven behöver fortsätta utveckla för att nå kunskapskraven föreslår regeringen i propositionen att nyanlända elevers kunskaper ska kartläggas. Kartläggningen ska utgöra underlag för dels beslut om vilken årskurs och undervisningsgrupp som eleven ska placeras i, dels hur den kommande undervisningen i de olika ämnena ska planeras och hur tiden mellan de olika ämnena ska fördelas.

Regeringen reglerar och tydliggör samtidigt syftet med förberedelseklass. En elev ska kunna få undervisning delvis i förberedelseklass under de första två åren i Sverige.

Regeringen lämnar också förslag om en definition av nyanländ, att en nyanländ elev under en begränsad tid kan ges möjlighet att prioritera svenskinlärning framför andra ämnen och förslag om minsta garanterade undervisningstid. Förändringarna innebär att nyanlända elever har rätt till vissa insatser och att dessa inte räknas som särskilt stöd och därför inte behöver föregås av ett åtgärdsprogram. 

http://www.regeringen.se/content/1/c6/25/19/23/8d236ca8.pdf

 

Sammanfattning

Enligt FN:s Barnkonvention om barns rättigheter har barn rätt, att så långt det är möjligt att bli omvårdnat av sina föräldrar, vilket framgår av flera artiklar i konventionen. Det finns också EU direktiv som ålägger medlemsstaterna försöka spåra ensamkommande barns familjer. 

Europeiska rådets mottagande direktiv om miniminormer för mottagande av asylsökande anger att EU:s medlemsstater ska försöka spåra familjemedlemmar till barn och unga utan medföljande vuxen så snabbt som möjligt. Trots, att vad som anges i konventioner, direktiv och svensk lagstiftning gör inte berörda myndigheter vad som åligger dem och försätter därmed gode män/vårdnadshavare i en situation som innebär att de av pliktkänsla och välvilja tvingas gå utöver vad uppdraget kräver, av hänsyn till barn/ungas bästa.


Förutsättningar för återförening, uppehållstillstånd anhöriga i Sverige

Huvudregeln i svensk lagstiftning är att om familjeåterförening inte bedöms kunna ske någon annanstans får familjen uppehållstillstånd i Sverige, förutsatt att vissa kriterier uppfylls. Om uppehållstillstånd beviljas som flykting eller annan skyddsbehövande har barn/ungas föräldrar rätt till uppehållstillstånd i Sverige enligt 5 kap. 3 § 4 UtlL., förutsatt deras son eller dotter  är under 18 år, ogift, ansökan inte grundar sig på oriktiga uppgifter, relationen inte är ett skenförhållande eller framstår som oseriös, avsikten är att leva tillsammans och att släktskapet kan bevisas. Vad gäller syskons rätt till uppehållstillstånd prövas de i första hand i relation till föräldrarna. 
Om uppehållstillstånd beviljats pågrund av särskilt ömmande omständigheter bör en eventuell familjeåterförening normalt kunna ske i familjens hemland, anser Migrationsverket, eftersom de inte anses vara i behov av skydd och därför finns ofta inte några hinder för att återförenas med familjen i hemlandet.

(Om det finns goda skäl kan grunden för beslutet om uppehållstillstånd, särskilt ömmande omständigheter, överklagas eller en ansökan i efterhand göras i syfte att få flykting eller skydds statusförklaring och därmed rätt till återförening i Sverige. Ett sådant överklagande äventyrar inte uppehållstillståndet som sådant utan avser endast klassificeringen av beslutet.) 

Myndigheters ansvar för efterforskning och återförening

Svensk rätt förbinder svenska myndigheter, som till exempel Migrationsverket och Socialtjänsten, att efterforska nära anhöriga till barn/unga. Arbetet med efterforskning ska starta så snart de sökt asyl. Under tiden som som de är asylsökande är det Migrationsverket som ansvarar för efterforskningen, § 2 d förordningen (1994:36) mottagande av asylsökande m.fl. 

Om uppehållstillstånd beviljas övertar Socialtjänsten ansvaret för efterforskning och har därutöver dessutom ansvaret vad avser umgänge/återförening utifrån 1 kap. 2 § SoL. Särskilt ska socialtjänsten beakta vad hänsynen till barn/ungas bästa kräver och insatser på individnivå, det vill säga utrednings,-stöd och behandlingsinsatser. (Socialstyrelsens vägledning)

God man/vårdnadshavare ansvar för efterforskning och återförening

En god man/vårdnadshavare ansvar för efterforskning och återförening är mycket begränsade och handlar i huvudsak om:

1. att bevaka att Migrationsverket, Socialtjänstens och andra berörda myndigheter gör vad som åligger dem i dessa frågor

2. att hjälpa barn/unga att ta det utredningsansvar som krävs under asylprocessen och vid utvisning. Migrationsverket, som har ansvar för att verkställa beslutet och säkerställa att barn/unga tas om hand på ett lämpligt sätt i ett annat land gör efterforskning av anhöriga inför en verkställighet på samma sätt som under asylutredningen och dessutom eftersöks mottagningsenheter som är lämpliga.
Vid beslut om utvisning är det inte bara Migrationsverket som har ett utredningsansvar av olika omständigheter utan även den som skall utvisas. Därmed blir det den gode mannens uppgift att tillsammans med barn/unga vidta de åtgärder som är möjliga som till exempel om uppgifter om var anhöriga befinner sig saknas kan Röda korset hjälpa till och det faller sig naturligt att den gode mannen tillsammans ungdomen besöker ett Röda Kors kontor för att lämna uppgifter och fylla i eftersöknings formulär. I vissa länder som till exempel Afghanistan och Pakistan förutsätter en efterforskning att ungdomen kan uppge manliga släktingar eller bekanta, det går inte att söka på kvinnliga referenser och i Iran kan det bli polismyndigheter som som kopplas in för att söka efter föräldrarna vilket kan innebära problem om föräldrar vistats i landet utan tillstånd. Sökningar på internet kan också anses visa att barn/unga medverkar i utredningen inför ett återvändande liksom besök på det aktuella landets ambassad.
Beslut om utvisning innebär inte att Socialtjänstens ansvar för efterforskning upphör.

3. uppmärksamma Socialtjänsten på att barn/unga i förekommande fall uttryckt önskemål om att återförening och framföra krav så att Socialtjänsten vidtar åtgärder i enlighet med dessa önskemål utifrån gällande lagstiftning och förordningar. Även om önskemålet tidigare framkommit vid BBIC utredningar ska en begäran om åtgärder skriftligen skickas till Socialtjänsten som då måste besvara begäran. Det framgår då även att  gode mannen vidtagit åtgärder för barn/ungas bästa.
Att ansvara för återförening ligger således inte inom uppdraget för en god man/vårdnadshavare och vad avser efterforskning endast i begränsad omfattning. Däremot ingår det inom uppdraget att vara behjälplig i viss omfattning och vara ett stöd för barn/unga och värna om deras välmående och intressen. I övrigt ge hopp om att det kan  gå bra med återföreningen, reservationer för att det kanske inte alls kommer att gå bra och att det i många fall misslyckas och klargöra att det är Migrationsverket som bestämmer utgången.

Socialstyrelsens vägledning
"Efter det att barnet eller den unge har fått uppehållstillstånd blir socialnämnden ansvarig för efterforskningen av familjemedlemmar till barnet, förutsatt att barnet är placerat inom socialtjänsten. För socialtjänsten gäller att när ett barn bereds vård i ett annat hem än det egna är utgångspunkten att barnet ska återförenas med föräldrarna så snart vårdbehovet har upphört. Socialnämnden har ansvar för att vården utformas så att den främjar barnets samhörighet med anhöriga t.ex. föräldrar, syskon och andra närstående samt kontakt med hemmiljön (6 kap. 1 § tredje stycket SoL)."

Lagstöd för efterforskningsansvaret är alltså socialtjänstens generella ansvar för den som är placerad av socialtjänsten enligt 6 kap. 1 § SoL. Utifrån Barnkonventionen (se artikel 22 och CRC/GC/2005/67, punkt 81) måste Sverige som stat göra vad den kan för att spåra ett ensamkommande och separerade barns föräldrar. Det finns också ett EU-direktiv [24] som ålägger medlemsstaterna att anstränga sig för att försöka spåra ensamkommande barns familj om de beviljats internationellt skydd (se artikel 31).

Socialtjänsten måste också låta barnets bästa vara avgörade i ärenden och åtgärder som gäller barn (se 1 kap 2 § SoL).
Förordning (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl

2 d § Migrationsverket skall så snart som möjligt försöka hitta familjemedlemmar till barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare och som omfattas av 1 § första stycket 1 och 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Förordning (2006:217).

Back to Top