Akuta åtgärder efterfrågas! Ingen examen för många nyanlända elever 

Enligt Migrationsverket har under de senaste 10 åren omkring 63000 unga ensamkommande barn/unga registrerats som asylsökande.  De har lämnat sina hemländer på grund av krig, förföljelse, risken att rekryteras till terrororganisationer, fattigdom eller är i människohandel. Samtliga med förhoppningar om en bra framtid, en utbildning som leder till ett jobb för att snabbt bli självförsörjande och kunna etablera sig i det svenska samhället eller kunna återvända till hemlandet. 
Flertalet av dem är i åldern 16- till 18 år och i många fall statslösa eller från länder som Afghanistan, Syrien, Marocko, Somalia Eritrea och med varierande erfarenheter av tidigare skolgång. 
Är de sexton år eller äldre har de inte skolplikt men
enligt skollagen har nyanlända  elever har samma rättigheter som svenska ungdomar att gå i skolan vilket nästan alla utan undantag är intresserade av medvetna om att gå i skolan är nyckeln  till arbete och i vissa fall kan det vara så att utbildningen till och med är viktigare än ett uppehållstillstånd eftersom det möjliggör en anställning och etablering i det svenska samhället eller i ett annat land vilket ett uppehållstillstånd inte nödvändigtvis gör. 

Trots att de inte vet om de får uppehållstillstånd eller ska utvisas alternativt överföras ger de sig i kast med läsa in grundskolans kursplan och lära sig svenska  ovetande om, att behörighetskraven, studieovana, kvaliteten på utbildningen samt den begränsade studietiden blir till en oöverkomlig mur som leder till att flertalet av dem inte klarar av studierna. 

Ett flertal utredningar har gjorts under åren i syfte att förbättra utbildningen för nyanlända. Bland annat har Skolkommissionen och Gymnasieutredningen lämnat förslag till förbättringar. Detta har dessvärre inte medfört att fler unga når målen. Den senaste utredningen Fler Nyanlända elever ska uppnå behörighet till gymnasiet (ID-nummer: SOU 2017:54) lämnar också förslag till förbättringar. Huruvida dessa förlag kommer att leda till att en högre andel elever avslutar språkintroduktion, med tillräckliga betyg för att komma vidare i skolsystemet återstår att se.

Som påtalats flera gånger efterfrågar RGMV reformer så att utbildningen för nyanlända elever kan anpassas till deras specifika behov och livssituation. En mer flexibel övergång mellan grundskola och gymnasium för dem som är i gymnasieålder eller strax under kan vara en sådan form av anpassning. Utbildningen måste vara ändamålsenlig och möjligheten att tidigt utveckla kunskaper i yrkesämnen ska ges. Med detta sagt vill inte RGMV beskära de ungas möjligheter att välja ett mer teoretiskt utbildningsspår. En möjlighet att exempelvis kunna välja att parallellt läsa vissa yrkesämnen på gymnasienivå och teoretiska ämnen på grundskolenivå, skulle dock kunna påskynda elevers integrering och möjlighet att komma ut i arbete. 

Ett steg i rätt riktning kan vara de branschskolor som Riksdagen beslutat om att införa med start höstterminen 2018. Men det är en blivande försöksverksamhet och inte lösning på det akuta behovet av en anpassad yrkesinriktad utbildning för nyanlända som nu föreligger.  (RGMV, Nyhetsbrev juli 2017)


Sammanfattning 

Nyinvandrade elever har under en följd av år erbjudits en teoretisk inriktad utbildning som i många fall varken är ändamålsenlig eller kostnadseffektiv. De ses som en homogen grupp och oavsett om de fått permanent uppehållstillstånd eller besked om utvisning alternativt görs ingen åtskillnad i de studier som erbjuds inte heller vidtas några särskilda utbildningsinsatser som skulle kunna underlätta ett återvändande till hemlandet eller första asylland.
Skolverkets statistik för 2012 liksom senare redovisad statistik visar att endast tre av tio nyinvandrande elever blir behöriga att söka till gymnasieskolans nationella program och av dessa är det anmärkningsvärt få som får ett slutbetyg eller motsvarande i gymnasieskolan. Om lagstiftarens syfte med utbildningen och EU:s utbildningspolitiska mål till 2020 skall uppnås, där 90 % av eleverna avslutar sin gymnasieutbildning, är de nödvändigt med ett annat synsätt på utbildningen för nyinvandrade elever.
De förslag till åtgärder och författningsändringar som föreslås i olika utredningar och sammanhang är inte tillräckliga. 


Likvärdighet  
Enligt skollagen har nyanlända  elever har samma rättigheter som svenska ungdomar med några få undantag som reglerar rätten till skolgång och utbildningens innehåll för bland annat asylsökande ensamkommande ungdomar. Bortsätt från dessa undantag gäller alla skolförfattningar för  nyanlända elever.
Skolverket betonar att "speciellt betydelsefulla är de bestämmelser som gäller skolans likvärdighet, elevens tillgång till utbildning och särskilt stöd samt utbildningens anpassning till elevens individuella behov och förutsättningar."


 
"Den största utmaningen för den svenska skolan är att få till likvärdigheten" uttalar sig den nytillträdde generaldirektören för Skolverket Peter Fredriksson  som betonar att det är väldigt allvarligt  många elever inte lyckas med sina studier och funderar över hur ska vi få till en skola som säkrar att alla elever får förutsättningar att lyckas. 

Skollagens 17 kap 12 § 
Vanligtvis löser kommunerna utbildningsfrågan för nyanlända med stöd av skolagens 17 kap 12 §. Olyckligtvis ses de som en homogen grupp och oavsett tidigare skolerfarenheter, kulturell bakgrund eller om de fått uppehållstillstånd eller beslut om utvisning alternativt överföring erbjuds de samma utbildning. De placeras i en förberedelseklass på en grundskola eller i språkintroduktion på en gymnasieskola, där de tillsammans med andra nyanlända förväntas läsa in grundskolans kursplan och lära sig svenska för att bli behöriga till ett yrkesinriktat eller för högskolestudier förberedande gymnasieprogram. Inte sällan har de sin egen korridor och egna klassrum, avskilda från skolans reguljära utbildningar och svenska elever. Förberedelseklasser och i synnerhet Språkintroduktion blir därför alltför ofta en skola i skolan. 

Språkintroduktion syftar till att läsa in grundskolans kursplan och lära sig svenska, för att på så vis bli behörig att söka ett nationellt program på gymnasiet. Det är den utbildningsform som erbjuds ensamkommande ungdomar som är för gamla för ordinarie grundskolestudier. De nationella programmen är antingen yrkesinriktade eller högskoleförberedande. För att komma in på ett yrkesförberedande program krävs, utöver kärnämnena matematik, svenska och engelska, färre antal godkända betyg i jämförelse med de teoretiska, högskoleförberedande programmen. Ett yrkesinriktat program, inom vilket man har rätt att också läsa in grundläggande högskoleutbildning om man vill, kan således utgöra en snabbare väg in i gymnasiestudier för en ensamkommande ungdom. Det har visat sig svårt för skolorna att individanpassa introduktionsprogrammen, däribland Språkintroduktion. Svårigheter med språket, kort tid att nå de kunskapskrav som ställs i grundskolan och en ibland bristande studievana gör det ofta svårt för ungdomarna att klara av studierna. En stor del av ungdomarna avbryter också sina studier av olika skäl. 
Den generella kritik som riktats mot språkintroduktion är att den är dåligt anpassad till elevernas behov och att den fungerar segregerande, då eleverna på introduktionsprogrammet inte sällan har sina egna klassrum i sina egna korridorer. Att alla erbjuds samma utbildning, oavsett hur tidigare skolgång sett ut, ses också ofta som något problematiskt. 

För ungdomar som har beviljats uppehållstillstånd väntar en framtid i Sverige och de är oftast mycket studiemotiverade. Men för att bli behöriga till ett nationellt program på gymnasiet, kunna göra ett bra yrkesval, bli en resurs och integreras i samhället  är en viktig  förutsättning, att landets kommuner följer Skollagen och tolkar Skolverkets råd  och anvisningar på ett sådant sätt att kvaliteten på den utbildning nyanlända elever erbjuds motsvarar vad som sägs i gällande författningar.  
Men gode män/vårdnadshavare  kan konstatera att det som skall vara på ett visst sätt inte alltid är det. Det finns stora olikheter i kvalitet och hur kommuner väljer att organisera utbildningen och de kommuner som erbjuder en bra utbildning hör till undantagen. Därför är det inte bara tidsfaktorn eller nyanlända elevers motivation och  förmåga som blir avgörande om studierna blir framgångsrika det beror även på om "deras skola" erbjuder en utbildning som är anpassad till individuella behov och förutsättningar.

Men den teoretiskt inriktade utbildning som erbjuds nyanlända elever passar dem illa och är inte anpassad till individuella behov och förutsättningar. De skulle vara mer betjänta av en praktisk yrkesinriktad utbildning redan från skolstarten som kan ge jobb, leda till självförsörjning och etablering i samhället. Men till en sådan utbildning är de inte behöriga och risken för att de ska hamna i ett utanförskap eller  i förekommande fall går under jorden inför en verkställighet av utvisning eller överföring är påtaglig.

Den dåliga anpassningen gäller främst äldre elever i gymnasieålder och de elever som kan komma att utvisas. För yngre elever är situationen gynnsammare då de har mer tid att ta sig igenom en reguljär utbildning. Statistik på området, är bristfällig men uppgifter från SCB och Skolverket visar att det kan vara så många som 80 % av de nyanlända eleverna som misslyckas med måluppfyllese och framgång med studierna och inte blir behöriga till ett nationellt gymnasieprogram och för dem som blir behöriga är det mindre än 25 %, som fullföljer studierna och tar examen som kan ge jobb. 

Uppfattningen att nyanlända först ska läsa in minst åtta grundskole ämnen och lära sig svenska, innan de ges möjlighet till praktisk yrkesutbildning, är inte alla till gagn och har visat sig passa flertalet dåligt. Den praktiska yrkesutbildning de inte får tillgång till skulle kunna göra de snart vuxna eleverna mer attraktiva på såväl den svenska arbetsmarknaden som i ett annat land. Det kan med andra ord finnas anledning att verka för att nyanlända elever tidigt ges möjlighet till en hantverksinriktad yrkesutbildning samt studier i sitt hemspråk och för dem som ska överföras ett internationellt gångbart språk och möjlighet att slutföra sina studier  innan ett ett beslut om utvisning eller överföring verkställs. En yrkesutbildning kan också innebära att de får ett anställningserbjudande och efter att ha utvisats till hemlandet  eller överförts till första asylland kan återvända och vara en del av den arbetskraftsinvandring Sverige och företagare efterfrågar.

Yrkesförberedande gymnasieprogram, lärlingsprogram och andra praktiskt inriktade program kan genom förändringar av behörighetskraven eller andra lämpliga åtgärder göras tillgängliga för nyanlända elever och kraven på att kunna svenska tillgodoses genom intensivkurser eller parallellt med den praktiska yrkesutbildningen.

För dem som skall utvisas till hemlandet alternativt överföras till första asylland görs inga särskilda förberedelser. I väntan på att beslutet skall verkställas förväntas de läsa in grundskolans kursplan och lära sig svenska. Men om de återvänder till hemlandet tomhänta kan det bli problem för familjen och dem själva. De ses som misslyckade och är i många fall inte längre välkomna i det lokala samhället. Många barn och unga väljer därför att gå under jorden i stället för att samverka till en utvisning eller överföring. En praktisk yrkesutbildning som till exempel snickare, rörmokare, bilmekaniker innebär att de kan återvända hem med hedern i behåll om de själva vill det eller ska utvisas. 

De har då möjlighet att få ett arbete och bidra till familjens försörjning som kan avbetala på den skuld som kan finnas till långivare och smugglare.
För nyanlända elever är den icke ändamålsenliga utbildningen, de begränsade möjligheterna till måluppfyllelse och uteblivna studieframgångar ett  stort problem. Det är det även för deras gode män/vårdnadshavare liksom medarbetare inom socialtjänsten och skolpersonal eftersom alternativ inte erbjuds. Skollagen som var tänkt som en hjälp har i stället blivit ett av flera hinder beroende på dess utformning och  hur huvudmän, rektorer och lärare tolkar och efterföljer den. 

Skollagen förespråkar teoretiska studier-men inte yrkesorienterade hantverksutbildningar eller möjlighet till ett lärlingsprogram utan godkända kunskaper i svenska, likvärdighet- men i praktiken utan  hänsyn till individuella behov och förutsättningar. Vidare betonas även vikten av att nyanlända lär sig svenska, oavsett om de får uppehållstillstånd eller inte,  men det sker enbart i en skolbänk och inte i interaktion med svenska elever eller på praktik-eller arbetsplats. 

Dessutom beaktar Skollagen  inte, att flertalet av de nyanlända eleverna är i åldern 15 till 18 år och att 25-30 % av de ska utvisas eller överföras vilket innebär en begränsad studietid  och att det finns ett behov av studier som är förberedande för ett återvändande till hemlandet eller första asylland för ett relativt stort antal elever.

Skolinspektionens granskning
Kvaliteten på utbildningen är ett annat hinder. Skolinspektionens kvalitetsgranskning ”Från huvudmannen till klassrummet–tät styrkedja viktig för förbättrade kunskapsresultat” som publicerades hösten 2014 visar, att kvaliteten på utbildningen för nyanlända elever inte bara varierar mellan olika kommuner den uppvisar även många svagheter och allvarliga brister till exempel vad avser validering, studiehandledning på modersmålet, särskilt stöd, kompetens hos lärare och modersmåls undervisning.

Vissa av Skolinspektionens granskningar gäller skolsituationen för elevgrupper som har särskilt stort behov av skolans stöd. som till exempel nyanlända och asylsökande elever. 

Vid dessa granskningar konstaterar Skolinspektionen, att eleverna ibland inte får någon utbildning överhuvud- taget, att undervisning inte ges i alla ämnen eller i rätt tidsomfattning. Ett annat område de uppmärksammat bristen på studiehandledning på modersmål gör att även om eleverna har goda förkunskaper och en stark motivation att lyckas, finns risk för att eleverna inte får använda eller till och med förlorar tidigare kunskaper, konstaterar man. RGMV kan dessutom tillägga att det särskilda stöd elever har rätt till sällan eller aldrig tillämpas och att det om än undantagsvis finns skolor som bättre än andra uppfyller många av de krav som kan ställas.
Att nyanlända elever har svårt att klara de teoretiskt inriktade studierna är inget nyhet för RGMV och inte heller för SCB, som i sin statistik påvisat detta under flera år. Varför Skolverket och utbildningsdepartementet inte beaktar dessa svårigheter i utformningen av utbildningen och vidtar lämpliga åtgärder är inte bara oklart och oförståeligt det är även en anledning till att flera tusen nyanlända hamnar i ett utanförskap, blir bidragsberoende eller utvisas tll hemlandet eller första asylland utan utbildning och framtidsutsikter. 

Dålig prognos för nyanlända elever
Prognosen för att nyanlända elever ska lyckas med sina studier är inte god. De lagändringar som gjorts under åren varit av mer ”lappa och laga” karaktär än kännetecknats av genomgripande nödvändiga förändringar. På en utbildning som i väsentliga delar aldrig uppnått målen satsade den tidigare regeringen över 240 miljoner för att nyanlända elever skall få ytterligare tre lektioner i svenska varje vecka de fyra första åren i Sverige. För att kartlägga deras  kunskaper och placera dem i rätt årskurs satsades ytterligare 90 miljoner kronor. De lagändringar inom skolan den förre regeringen efterlämnar som trätt i kraft 1 januari 2015 och som handlar om främst om validering och förberedelseklasser som i det enskilda fallet kan ha betydelse men inte på något avgörande vis innebär grundläggande förbättrar av utbildningen för nyanlända elever. Det gör inte heller den nuvarande regeringen förslag, "Utbildning för nyanlända elever - mottagande och skolgång" som presenterades den19 december 2014.

Tyvärr pekar ingenting  på att den nuvarande ordningen förändras. En icke ändamålsenlig utbildning kommer att fortsatt vara det och de resurser ungdomarna skulle kunna vara för samhället och sina hemländer förloras. I stället för att bli en del av den arbetskraftsinvandring Sverige och företagare efterfrågar, kunna etablera sig samhället eller återvända hem med en utbildning och kanske ett anställningserbjudande i bagaget hamnar de i stället i ett utanförskap eller går under jorden liksom tusentals andra ensamkommande under åren gjort före dem som fått samma utbildning.

Oavsett om de fått uppehållstillstånd eller ska utvisas alternativt överföras ska de redan från skolstarten kunna påbörja en yrkesutbildning i kombination med anpassade teoretiska studier och de som skall utvisas eller överföras ska ges möjlighet att slutföra sådana påbörjade studier  innan beslut  om utvisning  alternativt överföring verkställs. 

Det kan åstadkommas till exempel genom att behörighetskraven för att antas till ett yrkesförberedande gymnasieprogram ändras, att lärlingsprogram och andra praktiskt inriktade program görs tillgängliga och att inlärningen av svenska språket kan ske parallellt med den yrkesinriktade utbildningen eller genom intensiv kurser. Om yrkesintroduktions utbildning ska kunna anses vara ett alternativ måste Arbetsförmedlingen åläggas att anskaffa praktikplatser och ersättningsnivåerna ses över. 

J Samuelsson, god man

2015-12-12 

(Redigerad 2017-08-19)

Talespersoner:

Johnny Samuelsson E-post: aej(at)telia.com  Mobil 0704 820410

P-O Nygren E-post: perolof47nygren(at)gmail.com Mobil 070 2372910     

RGMV E-post: inforgmv(at)telia.com 

Föreningens org.nr.8024665518 


Styrelse, länsombud och möten 2019-2020
Styrelsemötena är öppna vilket innebär att medlemmar i föreningen efter föranmälan till någon i styrelsen (se uppgifter under stadgar och styrelse) kan delta i mötena för att till exempel lämna förslag. 

Kommande möten
Årsmöte 2020, mars-april

Stryelsemöten 2020
(information kommer)

 

Styrelse

Johnny Samuelsson,ordf. Tidigare. god man/sfv, högskoleadjunkt och företagare
Skåne

Tfn 070 4820410
E-post aej(at)telia.com


P-O Nygren, vice ordf. God man/sfv., f.d. yrkesofficer. 
Karlsborg-Hjo
Tfn 070 2372910
E-post perolof47nygren(at)gmail.com

 

Eva Wennberg. Tidigare god man/sfv. Verksamhetschef, terapeut.
Uppland
Tfn 0174 40320, 073 8554499

E-post eva(at)bjorksta.se

 

Viveca Kittredge, god man, socionom, länsombud, förtroendevald revisor.
Södermanland
Tfn 072 3023578
E-post vivkit007(at)gmail.com

 

Ann-Helene Danielsson, god man/sfv, länsombud.
VästraGötaland

E-post annhelendanielsson(at)gmail.com
Tfn.0703166241

 

 

Börje Fors.Tidigare god man/sfv. Länsombud. Ingenjör och biståndsarbetare.
Kalmar län
E-post borje.forss(at)tembo.se
Tfn. 070 7737085

 


Karin Senter, ersättare, Doktorand Uppsala universitet. Stockholm
Stockholm
E-post karin.senter(at)stockholm.se
Tfn 0730 238493

 

Christina Hahre, ersättare, god man/sfv.
Västmanland
E-postcristinahahre(at)hotmail.com
Tfn. 0707890338

 

Barbara Thulin, ersättare, god man sfv/. Universitetslektor
Partille
E-post
 barbara.thulin(at)yahoo.se 
Tfn. 0709- 688 793


Adjungerad ledamot

Linn Öst Nori, advokat, innehavare av
Öst Nori Advokatbyrå AB

08 505 86542, 070 727 75 39
E-post info(at)ostnoriadvokatbyra.com




Rådgivning helgfria dagar. Obs oavsett bostadsort går det bra att kontakta alla länsombud.

Länsombud

Blekinge län
Vakant


Jönköpings län
Anna-Lena Ståhle

E-post 
annalena.st(at)telia.com
Tfn.070-581 88 35

Annika Sehlstedt
E-post 
annika.sehlstedt(at)gmail.com
Tfn.0708 359673 


Kalmar län
Börje Fors
E-post borje.forss(at)tembo.se
Tfn. 070 7737085



Stockholms län
Carina Bindzau
E-post carina(at)bindzau.net
Tfn.0707603517 

Länsombud

Uppsala län
Åke Engman
E-post 
ake.engman-(at)elia.com
Tfn. 0706824506


Västerbottens län
Ann-Sofie Gothnell 
E-post 
annsofie.gothnell(at)gmail.com
Tfn. 0705331995


Södermanlands län
Viveka Kitredge
E-post 
vivkit007(at)gmail.com
Tfn 0723023578


Östergötlands län
Reidun  Claesson
E-post reidun.claesso(at)gmail.com
Tfn.0705892155

 

 

 

 

Länsombud

Hallands län
Eva Dahlstrand,
E-post 
eva.dahlstrand(at)hotmail.com
Tfn. 0739-85 56 01


Västmanlands län
Christina Hahre
E-post 
cristinahahre(at)hotmail.com
Tfn. 0707890338


Värmlands län
Vakant


Västernorrlands län
Ilva Edvinsson
Epost 
iedvinsson(at)gmail.com
Tfn. 0723109009


 

Länsombud

Skåne län
Lena Mårtensson
E-post
martenssonlena(at)gmail.com
Tfn. 0705 299799


Skåne län
Göran Dreveborn
E-post g
goran.dreveborn(at)outlook.com

Tfn.076 8237723


Västra Götalands län
Ann-Helene Danielsson
E-post 
annhelendanielsson(at)gmail.com
Tfn.0703166241


Västra Götalands län
Bitten Henricson
E-post bitten.henricso(at)gmail.com
Tfn.0739855814
Back to Top