- Familjeåterförening i Sverige-

Man måste bli allt - man måste vara mamma, pappa, syskon m.m.”

För de barn som beviljats familjeåterförening ska socialtjänsten tillsammans med barnet, dess företrädare, vårdgivare respektive familjehemsföräldrar göra en planering inför eller i samband med återföreningen. Då föräldrarna ankommer till Sverige och om ingenting talar mot att familjen ska återförenas upphör barnet att betraktas som ensamkommande, vilket innebär en rad förändringar. Bland annat upphör boendeplaceringen och barnet ska istället bo med sin familj. Samtidigt entledigas barnets gode man och föräldrarna tar över ansvaret för barnet (Socialstyrelsen 2016).

Särskilt förordnad vårdnadshavare ska likt god man vara den person som ansvarar för barnets personliga förhållanden och sköta dess angelägenheter, men med en mer långsiktig planering för barnets integration i det svenska samhället. (Denna funktion upphör efter en förhandling i Tingsrätten där det beslutas om att det är de biologiska föräldrarna som blir vårdnadshavare).

Om föräldrarna har behov av stöd och hjälp är det bosättningskommunen som har det yttersta ansvaret över att behovet tillgodoses enligt 2 a kap. 1 § Socialtjänstlagen.

Syftet med denna studie var att undersöka hur ensamkommande unga upplever familjeåterförening. Vi har sett att familjeåterföreningen har inneburit drastiska förändringar i våra respondenters tillvaro. Dels har återseendet av de för en tid förlorade familjemedlemmarna påverkat dem på ett känslomässigt plan, dels har det inneburit stora påfrestningar på de unga i deras praktiska vardag. Det sistnämnda var den enskilt viktigaste innebörd vi kunde uttolka av våra respondenters egna berättelser av familjeåterföreningen.

Vi ser att dessa påfrestningar i mångt och mycket är en direkt konsekvens av att socialtjänsten med stöd i Socialstyrelsens riktlinjer släpper taget ensamkommande samband med föräldrarnas ankomst till Sverige.

Från att ha ansetts vara barn i stort behov av stöd och hjälp drogs alla stödinsatser in, som om hjälpen blev helt överflödig i och med föräldrarnas ankomst. Utifrån vår tolkning av de berättelser vi fått ta del av, hade föräldrarna alls inte förutsättningar att ta över föräldraansvaret som nyanlända i ett samhälle där ingenting fungerade så som de var vana vid. Tvärtom visar vår studie att det är ungdomarna som får ansvaret över sina föräldrar. Det handlar med andra ord om barn som fram till nyligen ansågs vara särskilt utsatta och i behov av stöd, som nu förlorar stödet och samtidigt får det yttersta ansvaret för sina egna föräldrar. Vi ser att det här oundvikligen leder till självuppoffring och svår stress för ungdomarna, samtidigt som känslor av skuld och medlidande för föräldrarna är starka.

I det här avseendet anser vi att det svenska samhället har brustit i sitt ansvar över de ensamkommande barnen. Samhället (Staten) har i dessa fall möjliggjort en familjeåterförening som varit efterlängtad, men släpper sedan allt ansvar och låter familjerna klara sig så gott det går. Detta trots att Socialtjänstlagen föreskriver att socialtjänsten har ett särskilt ansvar för barn som varit placerade i heldygnsvård, något som även gäller ensamkommande barn. För oss framstår detta som ett svek gentemot de ensamkommande barnen. Det verkar som att samhället förutsätt er att det ordnar sig bara familjerna får återförenas. Familjeåterföreningen verkar ha varit något mycket viktigt för våra respondenter men det efterlängtade återseendet av nära familjemedlemmar verkar ändå inte ha bli vit den lyckliga erfarenhet som den kunde ha varit. Familjeåterföreningen har visat sig rymma en stor komplexitet och en rad svåra problem. Vi menar att flera av problem en beror på bristande samhällsstöd, och att problemen inte kan vara barnens ansvar att lösa.

Vår studie visar att det i bästa fall kan finnas privatpersoner som ger den hjälp de ensamkommande förvägrats från offentligt håll: före detta familjehem, gode män och kontaktpersoner som inte längre officiellt har något ansvar, men som på sin fritid utgör ett stort stöd som medmänniskor. Vi frågar oss naturligtvis hur det går för de ensamkommande som inte har ett sådant stöd att falla tillbaka på när situationen med den biologiska familjen blir för svårhanterlig.

Vi menar att det finns konkreta åtgärder som skulle kunna underlätta situationen för barn och unga som är i en familjeåterföreningsprocess. Det första gäller mildrandet av den chock som ett plötsligt avslutande av stödinsatser kan innebära för ett ensamkommande barn.

Enligt Socialstyrelsen (2016) ska det göras en planering inför familjeåterföreningen. Denna planering anser vi ska innehålla en gradvis nedtrappning av stödinsatser med stort fokus på barnets bästa. Boende i familjehem, HVB - hem eller träningslägenhet bör inte sägas upp genast. Vi föreslår en längre uppsägningstid, något som är brukligt i andra sammanhang vid uppsägning av lägenhetskontrakt. Denna uppsägningstid bör vara förhandlingsbar med hänsyn tagen till de nyanlända familjemedlemmarnas aktuella boendesituation. Under det första året bör även kontaktpersoner finnas k var för den unga, som ett stöd i den praktiska och psykosociala omställningen.

På detta sätt skulle socialtjänsten ta det ansvar som den enligt lag också har för ensamkommande barn vars placering i heldygns vård upphör.

Vi ser framför allt ett stort behov av stöd för de vuxna i familjerna, något som även våra respondenter efterfrågade.

Stödet bör då främst handla om praktiska frågor som bostad, ekonomi och myndighetskontakt. Som vi förstår situationen finns behovet av någon som har en samordnande roll, och den stora anledningen till detta är att den unga i familjen behöver avlastas. Vad gäller den psykosociala situationen i familjerna bör det i planeringen ingå frivilliga) familjesamtal med familjeterapeut och tolk, för att underlätta återgången till nära och fungerande familjerelationer.

Avslutningsvis vill vi föreslå än mer djupgående studier av ensamkommande och familjeåterförening. Det är ett aktuellt ämne och det har visat sig finnas en stor komplexitet i fenomenet. Därför menar vi att vidare forskning är nödvändig, inte minst för de ensamkommandes egen skull.

Ovanstående är utdrag ur en studie vid Södertörns högskola, Institutionen för samhällsvetenskaper - samt egna erfarenheter av familjeåterförening.

Karlskrona 2019-01-19

Bengt Winnow, länsombud i Blekinge län

Talespersoner:

Johnny Samuelsson E-post: aej(at)telia.com  Mobil 0704 820410

P-O Nygren E-post: perolof47nygren(at)gmail.com Mobil 070 2372910     

RGMV E-post: inforgmv@telia.com 

Org.nr.8024665518 


Styrelsemöten och länsombudsmöten 2019
Styrelsemötena är öppna vilket innebär att medlemmar i föreningen efter föranmälan till någon i styrelsen (se uppgifter under stadgar och styrelse) kan delta i mötena för att till exempel lämna förslag.

 

Samordningsgrupp/styrelse

Johnny Samuelsson,f.d. god man/sfv högskoleadjunkt och företagare
Borrby, Skåne

Tfn 070 4820410
E-post aej@telia.com

Karin Senter, doktorand Uppsala universitet
Stockholm, Uppland

Tfn 0730 238493
E-post karin.senter@stockholm.se

P-O Nygren, god man/sfv., f.d. yrkesofficer
Karlsborg-Hjo, Västra Götaland
Tfn 070 2372910
E-post perolof47nygren@gmail.com

Eva Wennberg, f.d. god man/sfv., verksamhetschef HVB, terapeut .Tierp, Uppland
Tfn 0174 40320, 073 8554499
E-post eva@bjorksta.se

Viveca Kittredge, god man, socionom, förtroendevald revisor i Nyköpings kommun
Tystberga, länsombud Södermanland
Tfn 072 3023578
E-post vivkit007@gmail.com

Ann-Helene Danielsson, god man/sfv
Tfn.0703166241
E-post annhelendanielsson@gmail.com
Tfn.0703166241


Adjungerad ledamot

Linn Öst Nori, advokat, innehavare av
Öst Nori Advokatbyrå AB

08 505 86542, 070 727 75 39
E-post info@ostnoriadvokatbyra.com


Valberedning

Christina (Kia) Hamnö 
0176-274092, 070 6668401 
E-post christina.hamno@telia.com
 

Margareta Åhlen
070 5421684

E-post magganahlen@yahoo.se



Rådgivning helgfria dagar. Obs oavsett bostadsort går det bra att kontakta alla länsombud.

Länsombud

Blekinge län
Bengt Winnow
E-post 
bengan.winnow(at)gmail.com
Tfn. 0708553459


Jönköpings län
Anna-Lena Ståhle

E-post 
annalena.st(at)telia.com
Tfn.070-581 88 35

Annika Sehlstedt
E-post 
annika.sehlstedt(at)gmail.com
Tfn.0708 359673 


Kalmar län
Börje Fors
E-post borje.forss(at)tembo.se
Tfn. 070 7737085



Stockholms län
Carina Bindzau
E-post carina(at)bindzau.net
Tfn.0707603517 

Länsombud

Uppsala län
Åke Engman
E-post 
ake.engman-(at)elia.com
Tfn. 0706824506


Västerbottens län
Ann-Sofie Gothnell 
E-post 
annsofie.gothnell(at)gmail.com
Tfn. 0705331995


Södermanlands län
Viveka Kitredge
E-post 
vivkit007(at)gmail.com
Tfn 0723023578


Östergötlands län
Reidun  Claesson
E-post reidun.claesso(at)gmail.com
Tfn.0705892155

 

 

 

 

Länsombud

Hallands län
Eva Dahlstrand,
E-post 
eva.dahlstrand(at)hotmail.com
Tfn. 0739-85 56 01


Västmanlands län
Christina Hahre
E-post 
cristinahahre(at)hotmail.com
Tfn. 0707890338


Värmlands län
Thore Jansson
E-post 
thore(at)futureconsulting.se
Tfn. 0701 904593


Västernorrlands län
Ilva Edvinsson
Epost 
iedvinsson(at)gmail.com
Tfn. 0723109009


 

Länsombud

Skåne län
Lena Mårtensson
E-post
martenssonlena(at)gmail.com
Tfn. 0705 299799


Skåne län
Göran Dreveborn
E-post g
goran.dreveborn(at)outlook.com

Tfn.076 8237723


Västra Götalands län
Ann-Helene Danielsson
E-post 
annhelendanielsson(at)gmail.com
Tfn.0703166241


Västra Götalands län
Bitten Henricson
E-post bitten.henricso(at)gmail.com
Tfn.0739855814
Back to Top