Socialtjänsten sviker och tonåringar tvingas sluta skolan
Samhällets insatser för föräldrar som kommer hit på anknytning varierar. I vissa kommuner hjälper socialtjänsten till
  i andra uteblir hjälpen helt. I sådana fall läggs ansvaret på sonen eller dottern att ta hand om familjen och ordna med boende för föräldrar och syskon.
Tonåringar som kommer hit är kompetenta i flera avseenden. De gör i de flesta fall sitt bästa för att klara studierna för att få en anställning och bli en tillgång för samhället. 
För dem är det självklart att hjälpa till  med det ena och andra för att underlätta för föräldrar och syskon som kommit till det nya landet.  Men tyvärr flrekommer  det ofta att  socialtjänsten lägger hela det ansvar för familjen som åligger dem själva som myndighet på  tonåringens axlar. 
Tonåringar är tämligen resurslösa när det gäller att till exempel ordna med en bostad för familjen och konsekvenserna av socialtjänstens passivitet och att lägga ansvaret på  en tonåringen blir inte sällan att han/hon tvingas sluta skolan.  

Familjeanknytning – det som borde vara glädje blir till sorg och kaos

To 7/3 S familj - mamma, pappa och syskon, 15, 13, 9, 2 år och en baby på 4 månader – anländer till Arlanda från Libanon/Syrien på fm. S hade biljett till nattåget från Malmö och skulle vara på Arlanda vid 7.30. På grund av signalfel var det inställt, men med taxi Malmö-Lund och sen tåg tog han sig upp till Arlanda och kunde möta sin familj.

Familjen tog sig med tåg till Västerås och sökte genast upp Socialtjänsten där för att få hjälp. I Västerås finns släktingar, där av valet av ort.

Hela dagen går. Västerås ifrågasätter valet av vistelseort, menar att Simrishamn har ansvaret eftersom S vistas där på ett HVB-hem. Telefonkontakter tas mellan soc Västerås och soc Simrishamn. Man kommer inte överens. Framåt kvällen får de ett hotellrum.

Fre 8/3 Familjen är på soc hela dagen och väntar på besked. Kontakter tas mellan kommunerna. Tidig kväll får familjen ett ultimatum – tågbiljetter till Simrishamn ikväll annars inte. Det var stormvarning över Skåne, alla lokala tåg inställda fredag-söndag. Familjen åker från Västerås vid 19-tiden. Jag har telefonkontakt hela tiden med S och berättar att inga tåg går mellan Malmö och Simrishamn. De anländer vid midnatt till Lund och kliver av där.

Lö 9/3 De väntar ett par timmar i Lund och tar sedan nattbussen till Simrishamn. Anländer kl 3.00 till stationen i Simrishamn och går i regn och storm till pojkens HVB-boende. Där sover alla åtta på golvet i pojkens rum några timmar.

Personalen hör barnskrik tidigt på morgonen och uppmärksammar situationen. Socialjouren tillkallas. Familjen skjutsas till vandrarhem i Ystad för att sova där under helgen.

Sö 10/3 Kvar på vandrarhemmet. Jag besöker dem för att träffa föräldrarna för att försäkra mig om att de månar om S. De är lugna och kärleksfulla och vi har ett fint möte.

Må 11/3 Familjen får packa ihop och skjutsas till soc i Simrishamn. Nu är S mycket förkyld och även flera i familjen. De väntar hela dagen hos soc för att få besked. Framåt eftermiddag-  kväll lämnas tågbiljett till S för hela familjen för buss/tågresa tillbaka till Västerås. I handen får pojken ett äldre Tingsrättsbeslut över ett ärende om vistelseadress, var man är första natten, och med uppmaning att lämna det till soc Västerås.

Jag som tillförordnad vårdnadshavare informeras inte. Familjen reser hela natten, med sittplatsbiljetter. Pojken har feber.

Tis 12/3 Familjen anländer tidigt till Västerås. Tar sig till soc och är där kl 10 när man öppnar. Är där hela dagen och väntar på beslut och överenskommelse mellan Västerås och Simrishamn. Får inget besked under dagen, får åter igen en hotellövernattning. Pojken förtvivlad och har nu mycket hög feber.

Tilläggas bör att ingen mat har erbjudits under alla dagarna av väntan. S har gått ifrån och köpt frukt och något att dricka till familjen. Pojkens fickpengar har använts.

Ons 13/3 S ringer och säger att Västerås ska skicka tillbaka familjen till Simrishamn. Han vill ha telefonnummer till handläggare på försörjningsstöd i Simrishamn. Jag får kontakt med hans socialsekreterare som ska försöka kontakta Västerås.

Tankar:

 

  • Hur kan det vara möjligt att lagstiftningen, när man kommer som anhörig, är så otydlig? Vilken kommun har ansvaret? Hur kan man tolka så olika mellan samma förvaltning i olika kommuner?
  • Valet stod mellan Simrishamn och Västerås, de tvekade flera gånger om vilket som vara bäst. I Västerås finns ett nätverk, tre morbröder till Salloum, kanske skulle de i Västerås ha större möjlighet till ett bra mottagande. Beslutet var föräldrarnas och det ändrade sig flera gånger.
  • Familjen var informerad om att Simrishamns kommun inte kunde bistå med lägenhet. Men också informerad om att de skulle söka ”Kontakt Simrishamn” för att få hjälp akut om det var så att de kom till Simrishamn.
  • Jag som tillförordnad vårdnadshavare har inte blivit informerad eller tillfrågad någon gång under hela turbulenta veckan. Salloum och jag hela tiden haft tät telefonkontakt, annars har jag inte vetat något om vad som händer och var han befunnit sig. Mestadels har jag fått trösta och ingjuta mod hos Salloum.
  • Under fredagen, när jag genom Salloum förstod att de skulle tvingas till Simrishamn, ringde jag ett 10-tal samtal till ansvariga på soc och upplyste dem om att familjen skulle komma under natten. Var skulle de sova? Fick till svar att de fick kontakta Sociala jouren eller polisen.
  • Från ”full omsorg” med genomförandeplaner, BBIC mm till kaos och utan att informera/involvera tillförordnad vårdnadshavare.
  • En omöjlighet för ungdomen – barnet att klara skolan och att vara den som ansvarar för det som rör familjen.   

 

Lena Mårtensson, God man och särskilt tillförordnad vårdnadshavare, STV 

 

https://www.rgmv.se/aktuellt-artiklar/443-sammanfattning-om-aterfoerening.html

J Samuelsson

0704 820410